Första advent och DIY adventsljusstake
Hoppas ni haft en trevlig första advent! Vi har inte gjort så mycket mer än att tända första ljuset och äta en varsin lussekatt idag. Jag har tenta på fredag så jag sitter och läser. Jag längtar så oerhört tills den här kursen är slut! Ämnet är jätteintressant, men det har varit så otroligt rörigt och miljoner saker att göra hela tiden. Jag har halkat efter jättemycket med den andra kursen som jag läser på halvtid utöver mina vanliga kurser. Men det var inte det jag skulle skriva om!
Vi har fått lite julstämning här i alla fall! Adventsljusstaken är på plats, hyacinten är inköpt och en liten tomte har fått komma fram. Jag blev så glad när jag hittade den här hyacinten med två blomstjälkar, det kommer bli så fint när den slår ut!
Adventsljusstaken har jag gjutit för ett par veckor sedan. Jag har velat göra en sån här rak rektangulär ljusstake jättelänge men inte kommit på vad jag ska använda som form. Men så såg jag i en grupp på facebook en som hade gjort en adventsljusstake och hon tipsade om att gjuta i...
...ett mjölkpaket! Så himla bra att hon la ut det i gruppen för jag hade kört fast totalt, tack för det! Jag hade redan köpt metallinsatser för stearinljus flera månader tillbaka för det här ändamålet, så det var bara att sätta igång och gjuta! Botten och toppen på ett mjölkpaket är inte direkt raka och släta, vilket var resultatet jag var ute efter, så jag klippte till den bortklippta sidan till två plattor som jag tejpade fast i botten och toppen av paketet med dubbelhäftande tejp. Eftersom mjölkpaket är gjort av väldigt mjuk kartong så virade jag silvertejp runt paketet för att stödja upp. Men jag tyckte inte det räckte riktigt, så jag ställde kartongen bredvid två tunga raka föremål för att stödja sidorna ytterligare. Kan inte minnas exakt vad jag använde, men tänk typ två tegelstenar. Vad som helst som är tillräckligt tung och har raka sidor fungerar utmärkt.
Mossor och lavar
Många av er har säkert sett att affärerna nu har börjat sälja mossa, eller ibland också kallad vitmossa. Alltså det rycker till lite varje gång jag ser det här. Det som säljs är inte mossa, det är lav. Mer bestämt fönsterlav brukar det vara. Det som stör mig ännu mer är just den här förpackningen, där det står helt korrekt latinskt namn på fönsterlav, Cladonia Stellaris, men ÄNDÅ står det mossa? Om nu de som tillverkat de här påsarna för försäljning vet att det är fönsterlav, varför inte skriva det? Jag kanske låter superelitistisk nu, det är inte min avsikt, men som biolog så känner jag att jag måste reda ut skillnaden här lite. Mossor och lavar är nämligen helt olika saker.
Vad är en lav?
En lav är en symbios mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. Som bilden ovan visar så är svampar mer släkt med djur än med växter, och alger hör inte till landväxter. Algen eller cyanobakterien bidrar med fotosyntes och ger laven energi, medan svampen utgör stödvävnad och suger upp vatten. Eftersom att lavar består av två olika sorters organismer är det svårt att få in dem i systematiken. Det är oftast svampen som avgör vilken sorts lav det är, och därför brukar man sortera in lavarna i svamparna. Man hittar lavar i många olika sorters svampgrupper.
En mossa hör däremot till gruppen landväxter, så lavar och mossor är inte ens i samma fylogenetiska grupp. Mossor är alltså växter, som delas in i tre olika grupper: nålfruktsmossar, levermossor och bladmossor. De olika grupperna är inte närmare släkt med varandra än de är med gruppen kärlväxter. De mossor man hittar i skogen är oftast bladmossor. Vitmossor är en sorts mossa i gruppen bladmossor, det finns flera olika sorters vitmossor, jag visade några i det här inlägget.
Både mossor och lavar på samma bild.
Så alltså, en lav består av två helt olika organismer, en mossa är en växt. De är totalt olika. Förstår ni då min irritation över att fönsterlav i folkmun kallas för mossa och till och med vitmossa? Jag fattar att försäljarna fortsätter kalla det mossa om det är så folk känner till den, men varför inte istället skriva ut dess riktiga namn och på så sätt lite långsiktigt lära de som inte vet att det är en lav? Jag tänker att, i alla fall unga människor idag, inte har så mycket allmänbildning om naturen längre. Eller det är i alla fall min uppfattning om jag kollar på mina vänner som inte pluggar biologi. Det kanske har att göra med att vi är från en Stockholmsförort och inte varit så mycket i naturen, jag vet inte? Vi har i alla fall knappt lärt oss om det i skolan. Hur upplever ni det? Har folk inte så stor kunskap om naturen idag? Artkunskap? Jag kunde knappt namnge några träd innan jag började plugga biologi, det var väl typ gran, tall, ek, björk, rönn och lönn, kanske några fler. Jag kunde inte skilja på några mossor, jag visste att det fanns något som hette vitmossa men var inte helt hundra på att peka ut den. Ungefär där låg min kunskapsnivå. Alltså jag menar inte att det borde vara allmänbildning att kunna artbestämma olika mossor, men att känna till att lavar och mossor är olika saker borde kanske vara det i alla fall? Nu utgår jag bara ifrån mig själv och mina närmsta icke-biologvänner, det kanske bara är vi som haft otur och inte fått lära oss om detta i skolan, det kanske ser helt annorlunda ut i resten av landet?
Skogspromenad
Jag bestämde mig för att gå ut en liten sväng innan det blev mörkt och försöka hitta lite kottar och annat till ett julprojekt. Jag är så himla glad att vi har en liten bit skog precis bakom huset, och ett större skogsparti 100-200 meter bort. När vi precis flyttade hit så tyckte jag att det var såå långt från de centrala delarna av stan (eh, det tar ca 10-15 min med cykel eller buss, men jag var bortskämd med att bo ungefär precis utanför domkyrkan). Men idag tycker jag att det är precis lagom långt från centrum och hur fantastiskt är det inte att så lättillgängligt komma ut i naturen? Dessutom bor vi jättenära ett naturreservat också som har en fjärilsstig där man kan se många ovanliga fjärilar (på sommaren såklart). Det enda negativa är att vi inte har någon bra mataffär i vår direkta närhet, de två som finns är för det första dyra och så har de inte ett jättestort utbud.
Hur som helst så vandrade jag omkring i en timme och försöka lyssna på fåglar och komma ihåg vilken art som låter hur. Jättesvårt. Jag tyckte mig höra kungsfågel, men de borde ha flyttat söderut redan så det var troligen någonting helt annat.
När jag närmade mig hem igen så hittade jag ett fågelbord som var fullt med talgoxar och blåmesar. Försökte fota men det gick som ni ser sådär...
Ännu närmare fanns ett till fågelbord och där satt en större hackspett! Nu började det dock bli alldeles för mörkt för att min kamera skulle gå med på att ta några skarpa bilder överhuvudtaget, och efter att jag knäppte den här så blev den rädd och flög iväg. Men här är ett dåligt bildbevis på att den i alla fall satt där! Det är inte första gången jag ser en sådan precis utanför vårt hus. Fast det på vår baksida bara är kanske 20 meter skog innan nästa huslänga så finns det ganska mycket fågel där. I våras precis innan jag skulle ha tenta på fågelljud så gick jag ut på balkongen och lyssnade och kunde direkt identifiera åtminstone 6-7 arter + några jag inte kunde säga vad det var. Det var bland annat kungsfågel, grönsångare och stenknäck kommer jag ihåg. Och ibland ser vi rådjur också precis nedanför balkongen!
Vad jag hittade i skogen och vad det blev av det får ni förhoppningsvis se i helgen :)
Tv-serie tips: The Knick
Jag måste bara tipsa om den här serien som jag kollat på senaste tiden! Den heter The Knick, har Clive Owen i huvudrollen (han är så bra i denna!) och handlar om sjukhuset The Knick i New York i början på 1900-talet. Clive Owens rollfigur John Thackery är en framstående kirurg på sjukhuset och en av de stora innovatörerna inom medicin. Det är sjukt hur långt vi kommit inom medicinforskning idag, det här utspelar sig för bara ungefär ett sekel sedan och det är så mycket man inte visste. I första avsnittet försöker Thackery och en kollega utföra ett kejsarsnitt, något som aldrig lyckats tidigare.
Det medicinska är verkligen jätteintressant, men om man är jättekänslig för blod så kanske detta inte är rätt serie för en. Det är mycket hemska elände och misär, det är en ganska mörk serie, men väldigt sevärd. Bra skådespeleri, intressanta storys, coola medicinska upptäckter, spänning och så är jag lite svag för kostymdraman... Det sämsta är att det än så länge bara finns en säsong och jag har hunnit kolla på alla avsnitten redan. Men jag rekommenderar verkligen! Fler än jag verkar gilla den då den har 8,6 i betyg på IMDB så om ni inte litar på mitt omdöme så lite på IMDB, det brukar sällan slå fel :)
Thanksgiving-erbjudande!
Idag har Society6 ett erbjudande om att man får 15 % rabatt på allt och fri frakt om man uppger koden GIVETHANKS i kassan. Tips tips! Gäller till midnatt PST, vilket är detsamma som kl 09.00 imorgon fredag för oss! Ge bort konst i julklapp till någon du tycker om! Det finns verkligen huuuur mycket snygga grejer som helst på sidan, här hittar ni min shop. Här är ett litet urval om vad som finns på min sida!
Föreläsningsklotter
Bland mina föreläsningsanteckningar gömmer sig en massa små nedklottrade djur. Den här räven är ett av dem, som jag tycker blev väldigt söt. Jag försökte göra en ny inte lika klottrig version, men det blev inte alls lika bra, så jag scannade in originalet istället. Det är det lite mer skissartade och slarviga jag gillar med den tror jag. Annars har jag fått lite dille på att teckna björnar just nu, förutom den stora akrylmålningen jag gjorde har jag några björnar bland mina anteckningar och så gjorde jag en tuschteckning igår kväll. Men jag är väldigt förtjust i rävar med!
Växtglädje
Det var längesen jag skrev något om växter nu, men det är helt enkelt för att det inte händer så mycket kul på den fronten. Tomaterna, gurkan, chilin och kryddorna är skördade och plantorna döda, pelargonerna är på övervintring och mitt lilla citrusträd har vissnat ner. Men minns ni palettbladssticklingen jag fick från skolan? Såhär ser den ut nu! Den fortsätter växa och trivas trots bristen på sol november har bjudit på. Men nu tycker jag att den börjar bli ganska lagom hög, men däremot ganska gles. Därför ska jag manipulera hormonnivåerna i växten nu genom att ta bort toppskottet för att få den lite buskigare. Hur det fungerar har jag skrivit ett inlägg om här!
Såhär liten var den när jag fick den och försökte få den att utveckla rötter. Vill ni veta mer hur det fungerar rent biologiskt med sticklingar, hur kan det fungera att bara klippa av en del av en planta och få en ny, då klickar ni här. Något jag funderar över är däremot varför bladen har ändrat färg så mycket. När jag fick den var det så tydligt rosa och bara lite lite grönt på kanterna av bladen. Men nu har den blivit allt mer grön i färgen? Någon som har någon idé? Jag skulle gissa på att det har att göra med att ljuset har minskat.
I alla fall, det jag ville säga med det här inlägget egentligen är hur otroligt kul det är att se hur mycket ens växter har växt. Jag älskar verkligen att fota de med jämna mellanrum och sen jämföra med hur små de var innan, det är något väldigt tillfredsställande med det. Snart är det dags att börja planera för nästa odlingssäsong, jag är sugen på att testa lite nya tomatsorter. Det blir definitivt gurka i år igen, de var så himla himla goda. Jag ska nog hitta något bra paprikafrö också, de jag hade förra året sådde jag från frön ur en paprika jag köpt i mataffären. De var helt okej, men lite lite beska i smaken, så jag tänker att det bara kan bli bättre med någon ordentlig frösort! Jag längtar typ till februari/mars enbart för att man kan börja sätta frön då. Kan vi inte bara hoppa över januari? Kan inte komma på en enda kul sak som händer i den månaden.
"Var kommer du ifrån egentligen?"
Igår hände det igen. Ungefär 10 min in i samtalet med en ny person så kommer frågan: Du är inte helsvensk va? Det hugger alltid till lite i magen, men jag låtsas som ingenting och svarar med ett leende att min pappa är från Grekland och mamma från Finland. Trots att jag vet att personen verkligen inte menar något illa med frågan så blir jag ändå illa till mods.
Jag åkte buss för ett tag sedan och en äldre man satte sig bredvid mig och ville småprata. Jag tror det var fråga nummer två han ställde, "Jaha, var kommer du ifrån då?" Eftersom det är många studenter i den här staden från hela landet så tänker jag att han menar vilken stad jag är ifrån. "Stockholm" svarar jag. "Näe, men vilket land liksom?" Jag ser lite förvirrad ut och svarar trevande Sverige...? "Men var kommer du ifrån egentligen? Var är dina föräldrar ifrån?" Han ger sig liksom inte förrän jag har "avslöjat" att min pappa är från Grekland.
Jag förstår att det för många som ställer frågan handlar om nyfikenhet eller så försöker man bara vara trevlig och intressera sig för personen. Men som det känns för mig så är det ytterligare ett påpekande om att det syns att jag inte hör hemma här egentligen, att jag blir exkluderad från det som jag själv känner är min identitet. Det blir så tydligt att jag inte ses som "riktig" svensk, trots att jag är född och uppvuxen här. Frågan tar på något sätt ifrån mig min egen rätt att definiera mig och min identitet, jag blir "greken", "invandraren", "den andra".
Med detta följer också en massa antaganden om vem, och hur jag är och en efterföljande diskussion om "mitt" land (intressant nog är det nästan alltid Grekland och inte Finland). Berättelser om att personen semestrat där, hur fint det är, åh vad god maten är, gillar du oliver? (Svaret är nej och då är jag inte en riktig grek heller...) Hur funkar det med X i Grekland? Hur gör ni med Y? Hur går det med ekonomiska krisen egentligen? Pratar du grekiska? Jag hade en sekreterare en gång som var grekinna, hon var trevlig! (Alltså vad ska den informationen ge mig? Jaha vad kul, jag är såklart EXAKT som din sekreterare för att vi båda har ursprung från samma land!) Poängen är att det blir nästan alltid en efterföljande diskussion där den här nyfikna personen vill lära sig mer om min "spännande" kultur, som jag för övrigt inte känner mig särskilt starkt knuten till alls. Personen förväntar sig att få höra något annorlunda och "exotiskt". När det sedan framgår att jag inte talar grekiska eller kan berätta så mycket mer spännande än någon svensk turist som semestrar där mycket så ser man besvikelsen i personens ögon. Jag var inte tillräckligt grekisk för att vara spännande, men jag är inte tillräckligt svensk för att få höra till på riktigt heller. Alltså även om frågan är ställd av nyfikenhet så blir det en exotifiering av mig och en markering om att jag inte accepteras som svensk.
Det blir en gränsdragning mellan mig och mina blonda kompisar när det bara är jag som får frågan om var jag kommer ifrån. Frågan ställs till de som "inte ser svenska ut" och avviker från den svenska normen. Hade det bara hänt någon enstaka gång så vore det ingen big deal. Men frågan följer en genom hela livet, förskolebarn födda i Sverige får frågan var de kommer ifrån egentligen, och så fortsätter det. Då slutar det handla om enskilda händelser och nyfikna indiver, det blir tydligt att det är något strukturellt.
Man är såklart inte rasist för att man ställer frågan, men jag tycker att man bör fundera över varför man gör det. Låt personen själv påtala sin bakgrund om hen vill och känner att det är relevant. Jag berättar gärna om jag lär känna någon, men blir illa till mods när det är bland de första frågor jag får. Och när personen förväntar sig att jag kan massa om Grekland och vill dela med mig av spännande berättelser. Rasifierade personer är inte någon frågelåda som är skyldiga att utbilda nyfikna personer om sitt ursprungsland.
Så vill jag bara tillägga att jag ändå är ganska förskonad från sånt här, ja det händer mig med, men absolut inte varje dag. Jag är ändå ganska whitepassing och priviligerad, så om jag är frustrerad över detta så kan jag inte tänka mig hur de som utsätts varje dag måste känna. Och givetvis finns det de som inte alls tycker det är jobbigt att få frågan om var man kommer ifrån egentligen, men såhär känner jag.
Dags att vakna
Jag fortsätter lite på det miljöpolitiska temat och hur viktigt det är att ta hand om vår planet. Om vi inte vaknar nu och gör något åt problemet så är det snart alldeles för sent. Tyvärr krävs det väl att västvärlden drabbas av någon ordentlig katastrof orsakad av klimatförändringarna innan det görs några större åtgärder.... Så sämst att det för många krävs att man blir personligen drabbad för att man ska orka bry sig och skapa en förändring. Jag tänkte i alla fall lägga upp den här på min shop, men vet inte om jag ska med eller utan text? Det lutar lite åt utan, för visst är budskapet tydligt nog även utan texten? Vad tycker ni?
Nybörjarens stora guide till betonggjutning
Ljusstake gjuten i en yoghurtburk.
OBS! Uppdaterad version av guiden med nya tips finns på min nya blogg HÄR läs gärna den istället!
Jag tänkte att jag skulle skriva ett lite mer utförligt inlägg om betonggjutning, vad ska man använda för material, hur blandar man betongen, dekorationstekniker och lite annat. Just nu finns all information spridd i olika inlägg, så det här inlägget fungerar som ett samlingsinlägg med tips och råd! Det är ett väldigt långt inlägg, men jag ville få med allt man kan tänkas vilja veta som nybörjare! Det finns såklart folk som gör en del av sakerna på andra sätt, men det här är mitt sätt i alla fall :)
Vad behöver man?
Först och främst behöver man såklart en säck betong. Jag har bara använt finbetong från Byggmax, en säck på 25 kg kostar 39.90 kr, så det är verrkligen ett bra pris! Jämför med Panduro där 3 kg kostar 89 kr. Jag har också hört gott om Finjas finbetong, men inte testat den själv.
Förutom betong så behöver man en hink eller liknande att blanda betongen i. Välj en du är mindre rädd om, för den kommer troligen inte att gå att använda till så mycket annat efteråt. För att blanda betongen behövs någonting att röra om med, välj även här något du inte är rädd om, men det kan vara tex en liten trädgårdsspade eller slev av något slag. Man kan också köra all in och skaffa sig en betongvisp på en gång. En sådan fäster man på en vanlig borrmaskin och underlättar blandningen. Men jag rekommenderar inte att man investerar i en sådan på en gång, det går alldeles utmärkt att blanda för hand också.
De flesta projekt kräver att man smörjer in sin form för att lättare kunna lossa den, till det används olja. Det kan vara vanlig matolja, rapsolja eller olivolja, som appliceras med en pensel (förslagsvis en bakpensel eller en annan större pensel). Det är också bra att ha plasthandskar, betong på huden kan vara ganska uttorkande. Om man inte har tänkt vistas utomhus eller har känsliga luftrör rekommenderas också någon form av munskydd, då det kan damma ganska mycket. Till själva blandningen behövs också vatten.
Slutligen behöver man en plats att gjuta på. Det kan vara ganska kladdigt och det är lätt hänt att man spiller, och framförallt så är det dammigt, så jag rekommenderar att man är utomhus och åtminstone blandar betongen. Det går såklart att vara inomhus med, men det kräver lite extra försiktighet.
Vi brukar mest gjuta på sommaren eftersom att vi föredrar att hålla till utomhus. På vintern måste man däremot vara inomhus om man vill fortsätta hela året. Betong kräver nämligen en temperatur på minst fem plusgrader för att det ska bli bra, och på vintern blir det ju oftast kallare än så utomhus.
Blandning av betong med betongvisp.
Hur blandar man betongen?
Man kan som sagt blanda för hand eller använda en betongvisp. Men om man ska göra mindre projekt tycker i alla fall inte jag att det är lönt att dra fram betongvispen. När jag och mamma gjorde det här bordet så behövdes det väldigt mycket betong och då var det skönt att kunna använda vispen istället för att blanda för hand.
Häll lite betongpulver i din blandningshink och ha i lite vatten. Det behövs mindre vatten än man tror, men det är svårt att komma med några exakta mått. Man brukar säga att konsisten ska vara ungefär som en tjock gröt och att du ska kunna ta en klump och forma till en boll i handen, men att den ska långsamt flyta ut om du skakar på den. Det där med att hitta exakt rätt konsistens är svårt, det händer väldigt ofta att jag till en början blandar för löst. Därför är det väldigt bra att ta lite, lite i taget, för man kommer garanterat få ta både mer betong och vatten innan det blir rätt. Här finns en video som förklarar hur man ska blanda (OBS, ta inte en hel påse, börja med någon dl betongpulver! Men kolla på konsistens han får till, det är det viktiga).
Eftersom att det tar ett tag att hitta rätt konsistens så är det lätt hänt att man får lite för mycket betong och att det blir över från det man tänkte gjuta. Det är därför en bra idé att ha några små reservprojekt bredvid som man kan använda den överblivna betongen till. Det enklaste exemplet är ljuslyktor i läskburkar.
Tre ljusstakar gjutna i pantburkar och petflaska.
Vad kan man gjuta och vad använder man som form?
Det finaste med gjutning är att det bara är fantasin som sätter gränser för vad man kan gjuta. Det finns massa fina formar man kan använda som är avsedda för gjutning, men jag tycker det är mycket roligare att skapa något ur sådant som egentligen inte är en gjutform. Det kan vara till exempel ett mjölkpaket, en läskburk, ett glasspaket etc. Många saker man redan har hemma i kylen och skafferiet kan man använda till att skapa exempelvis ljusstakar (min favoritsak att gjuta). Det enklaste är att använda formar som är gjorda av plast, men tetrapak, kartongförpackningar och mjuk metall som aluminium (pantburkar) går också bra.
En del formar går bara att använda en gång för att man måste ta sönder formen för att få ut sin skapelse, men många går att använda flera gånger! För att enklast få ut gjutningen är det bäst att man oljar in insidan av formen, det gör att betongen släpper betydligt lättare. Ibland får man ändå kämpa lite för att få loss sin gjutning, trots att man oljat innan. Det kan hjälpa att ställa formen upp och ner och banka, hälla varmt vatten på utsidan av formen så att plasten ska mjukna. Ett annat trick är att försöka sticka ner en kniv eller liknande mellan betong och form för att få in lite luft emellan, det brukar hjälpa. Om inget av detta hjälper så får man försöka ta sönder formen helt enkelt.
Man kan också göra egna formar utav latex eller silikon och pensla det på figurer. Det är inget jag har testat ännu, så det får ni googla er till hur man gör :)
Det roligaste är att när man väl börjat så ser man snart betongformar i allting! En plastförpackning med fin utforming, struktur eller mönster? Gjutform! En urna i plast? Gjutform! Ett plastlock med fint mönster? Gjutform! Det är som sagt bara ens egen fantasi som sätter gränserna. Om du känner dig tom på idéer och behöver lite inspiration så har jag en Pinterest-board med massor av betonginspiration! Vill du ha ännu mer, sök på "concrete DIY" i sökfältet!
Fin urna i plast - eller gjutform!
Kan man gjuta andra saker utan att använda en form?
Ja! Man måste inte ha formar för att gjuta, det finns massor utav projekt som inte kräver en riktig form. Man kan använda sig av naturen och gjuta blad i olika former. Det mest populära är att göra stora rabarberblad, men även mindre blad går alldeles utmärkt att använda. För mer detaljerad beskrivning till hur man gjuter stora och små blad kolla dessa länkar: Rabarberblad och mindre blad.
Rabarberblad i betong, mitt och mammas första gjutprojekt någonsin.
Man kan också använda sig utav textilier i sin gjutning! Man kan göra skålar eller krukor av stelnade betongtextilier. Det är väldigt enkelt, man doppar helt enkelt sitt tyg i betong, hänger det över någonting för att få rätt form och låter det stelna! För mer detaljerad beskrivning kolla här och här. Man kan använda till exempel handdukar eller virkade spetsdukar.
Man kan också bara använda olika föremål för att få en viss form på betongen, som med de här ballongskålarna. Man kan också använda en boll eller pilatesboll till exempel.
Olika dekorationstekniker
Det finns massor av olika sätt att dekorera sina betongalster och skapa mönster i dem. Ett av de enklaste är att trycka ner olika föremål i betongen som till exempel snäckor och stenar. Man kan också göra samma sak med små blad man redan gjutit.
Snäckor fastgjutna i ljusstake. Formen är en SIA-glassburk.
Blad gjutna sen tidigare, nu fastgjutna i ett fågelbad. Formen är en stor plastbalja och innerformen (för att skapa hålet) är en plastskål med rolig form.
Något jag verkligen gillar är att använda olika blad och löv för att skapa mönster i gjutningarna.Det enklaste sättet att göra det är att fästa bladen på insidan av formen med hjälp av spraylim. Då sitter bladen precis där man vill och flyter inte iväg när man häller på betongen. För mer detaljerad beskrivning kolla här.
Grytunderlägg gjutet i stor yoghurtburk med bladmönster.
Man kan använda massor av olika saker för att skapa strukturer och mönster i sina alster. Små virkade dukar som spraylimmas fast på samma sätt som bladen. Täcka insidan av formen med en strukturtapet. Även här är det bara fantasin som stoppar.
Man kan också måla sina gjutningar, antingen med sprayfärg som vi gjort på ballongskålarna en bit upp eller med vanlig akrylfärg eller hobbyfärg. Ett annat alternativ är att dekorera med decoupage. Man kan också använda sig av vit fogmassa, om man vill ha färg bara på strukturer och fördjupningar, till exempel bladådrorna i ett rabarberblad. Hur man gör det kan ni läsa här.
Vitfogat rabarberblad.
En vanlig fråga är hur man gör hål för värmeljus om man vill göra ljusstakar. Det allra enklaste sättet är helt enkelt att trycka ner ljusen i betongen när man håller på och gjuter. Ett tips om man gör på det viset är att efter några timmar när det börjar stelna lite gå och pilla lite på ljusen och snurra runt de försiktigt. Gör likadant dagen därpå. Då fastnar inte själva aluminiumkoppen i betongen och det är lättare att byta ljus när det gamla brunnit ut. Om man glömmer det är det ändå ingen fara, det går att få loss de ändå, det kräver bara lite mer jobb. Tänd ljuset och låt det brinna ut, sen får man försöka bända loss aluminiumkoppen. Ta hjälp av en liten kniv att pilla med om det sitter jättehårt.
Man kan också göra det enkelt för sig och köpa metallinsatser som gjuter fast istället. Det finns att köpa på bland annat Creativ Company. Ett tips där är att ha någon liten tyngd att lägga i ljuskoppen, de väger så lite att de har en tendens att flyta upp. Detsamma gäller snäckor och stenar, man får gå och trycka ner de lite då och då medan betongen stelnar.
Betongbord gjutet i plastlock till dessertbricka och med en fastgjuten pall som ben.
När är gjutningen färdig?
Det tar ungefär 2-3 dagar för betongen att härdas helt och hållet. Men redan efter några timmar börjar det stelna. Det är viktigt att betongen inte härdas för snabbt, så om man håller till inomhus eller vid varma temperaturer utomhus så är det en bra idé att "vattna" betongen under härdningen. Man sprayar helt enkelt vatten på sin gjutning för att förhindra att den torkar för fort. Det gör man ungefär en gång om dagen. Det är också en bra idé att täcka sina gjutningar med plast om man håller på utomhus på sommaren.
När gjutningen är klar och man tagit ut den ur formen kan man om man vill ytbehandla den. En del saker dammar lite om man drar med fingret över dem och då kan man "binda" betongen genom att behandla ytan med en blandning av såpa och vatten. Det finns också särskilda betonglack man kan använda. De flesta sakerna jag gjutit har jag dock inte orkat behandlat alls, men om till exempel gjuter att fat man kanske vill ha frukt på så är det en bra idé att ytbehandla.
Ytterligare tips
Om man vill ha ännu mera idéer och tips så kan jag rekommendera Facebook-gruppen "BETONG - En gjuten hobby" med över 17 000 medlemmar som har massor av idéer och kunskap.
Månadens biologifakta: November
Jag tänker mig att vi tar ett till månadens biologifakta relaterat till kön och sex hos djur, mest för att det inom den kategorin finns så mycket bisarra grejer. Den här gången ska vi prata om "mating plugs" eller "copulation plugs" hos en del ekorrarter, helt enkelt en plugg eller propp som består av ett geléaktigt sekret som hanen utsöndrar i honans genitala öppning (hos ekorrar vagina) efter parning. Det här sekretet stelnar sedan och pluggar liksom igen öppningen. Det här systemet finns i flera olika djurgrupper förutom ekorrar, så även en del primater, känguruer, råttor, bin, spindlar och reptiler använder sig av detta. Samma system har alltså uppstått flera gånger i evolutionen, en så kallad konvergent evolution (samma sak utvecklas oberoende av varandra hos olika grupper som inte är nära besläktade).
Östlig rävekorre, en av de ekorrarter med mating plugs.
Men varför använder sig de här arterna av en mating plug? Det har helt enkelt utvecklats som en del av konkurrensen om en partner. Andra exempel på sådana anpassningar är till exempel att hanarna är utrustade med någon form av vapen (ex stora horn), att hanarna är stora och starka (för att bättre kunna slåss om honan), status signaler (stora påfågelfjädrar som är mer attraktivt för honor) och att hanen dödar små ungar som inte är hans egna (för att honan snabbare ska bli mottaglig för att para sig med honom istället). Spermiekonkurrens är en sådan anpassning som utvecklats i partnerkonkurrensen, det sker ofta i populationer där honorna har många hanar att välja mellan, så det är en lägre chans för en hane att just han ska få reproducera sig. Det innebär alltså att hanarna konkurrera om vems sperma som ska befrukta honan, i en del arter kan det handla att den som ejakulerar störst mängd spermier vinner, då det är större chans att det blir någon av dem som befruktar ägget. Då har olika taktiker och "försvar" utvecklats mot detta, det kan vara till exempel att hanen vaktar honan så att ingen annan ska komma och para sig med henne eller att han aktivt avlägsnar en tidigare hanes sperma innan han själv parar sig med henne (hos vissa fåglar till exempel, kolla på detta youtubeklipp från 41.02 ungefär). Eller då användandet av mating plugs!
Mating plugs är helt enkelt ett mer passivt sätt att "vakta sin hona" och se till att ingen annan parar sig med henne, man gör det helt enkelt fysiskt omöjligt för att andra hanar. Det kan vara mer fördelaktig för hanen än att rent fysiskt vakta honan, nu kan han spendera mer tid på att uppvakta andra honor och få chans att reproducera sig mer. PS. Alltså herregud så patriarkalt allt detta låter, "vakta sin hona" etc. Men det är såhär det fungerar med mating plugs. Kan försöka väga upp och hitta något intressant mer matriarkalt exempel i naturen och skriva om någon annan månad (eller ännu hellre något jämställt exempel, men det är nog ovanligare). DS.
I alla fall, varför jag tycker att just ekorrar är ett intressant exempel inom detta är att en del arter har utvecklat strategier mot mating plugs. Det finns studier som studerat honor som själva tar bort pluggen ett tag efter parningen, varför är oklart, men det kan handla om en konflikt mellan könen där honorna vill ha de fördelar som multipel parning kan ge (säkerställa befruktning och genetisk heterogenitet hos avkomman). Det är inte i hanarnas intresse, de vill ju att just deras gener ska föras vidare. Min föreläsare på förra kursen berättade också om hanar som utvecklat en korkskruvspenis (som gräsänderna!) i syftet att kunna skruva ut pluggen och då själva para sig med honan.
Det man kan fråga sig är varför mating plugs fortfarande finns hos de arter som ändå tar bort den? Den fyller ju inte längre något syfte då? Det är bara onödigt att lägga energi och resurser på att bilda en plugg om den inte har någon verkan. Och så är det ju, den blir onödig i sådana sammanhang och ett slöseri på resurser för hanen. Men det är mycet svårare att gå tillbaka i evolutionen, när något väl har utvecklats så är det svårare att "ta bort" det än att utveckla nya lösningar (som borttagandet av pluggen).
Beställningar till barnrum
De här tre beställningarna (plus de här namntavlorna jag visade förut) har jag jobbat med på sistone! En prinsessa, en ponny och Raphael från Turtles kommer snart några (förhoppningsvis) glada barn att få i julklapp! Ponnyn var roligast att göra och Raphael svårast. Det var så svårt att fundera ut hur jag skulle göra med mönstrena på kroppen. Den var så platt innan jag la till skuggorna, som gjorde det mycket bättre. Men då kändes det som att det skulle bli för rörigt om jag la mer mönster på kroppen. Så det fick bli såhär, mönster på svärd, snören, bindlar och skalet. Men det blev rätt bra till sist. Beställaren är nöjd med alla bilder, så det gör mig nöjd och glad! Det var hennes idé att inkorporera färg på några få ställen i bilderna, vilket blev jättebra tycker jag!
Julklappstips - DIY målarbok
Det här skulle vara en GIF-bild med originalet och färdiga resultatet, men det verkar inte fungera?
Här kommer ett DIY julklappstips till alla som har barn i sin närhet (eller vuxna som gillar målarböcker!). För ett par år sedan så gjorde jag en målarbok till min guddotter och hennes bror, med bilder på deras familj i. Så mycket roligare med en personlig målarbok! Det är inte svårt alls, särskilt inte om man har Photoshop! Det finns olika sidor man kan göra samma effekt på om man inte har Photoshop, men det är svårare att få snyggt tycker jag. Här kan ni hitta ett gäng sidor man kan göra det på! Men jag valde som sagt att göra det i Photoshop, så här kommer en tutorial på hur man får en "sketch-effect" på sina bilder! Det fungerar inte lika bra på alla bilder, man får testa sig fram lite. För mörka bilder är till exempel svårt att få snyggt.
Steg 1.
Börja med att spara ner de bilder du vill ha i målarboken och öppna sedan filen i Photoshop.
Steg 2.
Dra bilden ner till nytt lager, eller new layer knappen.
Steg 3.
Dra ner mättnaden på kopian till noll.
Steg 4.
Se till att kopia är markerad och gå sen in på Image > Adjustments > Invert.
Steg 5. Ovanför rutan där du kan se alla dina lager till höger finns en dropdown-meny som det (om du inte ändrat någonting) står "Normal" på. Klicka på den och välj Color Dodge.
Steg 6. Gå in på Filter > Other > Minimum. Välj där en radie (radius) någonstans mellan 2-10 skulle jag säga, testa dig fram och se vad som passar på just din bild! Jag valde 7 på den här bilden.
Steg 8. Tryck OK och så har du en skiss av ditt foto! Gör likadant med alla bilder du tänkt ha i målarboken. Skriv sedan ut bilderna och sätt ihop det till en bok eller ett häfte. Ännu roligare blir det om man gör en fin framsida till alltihopa!
Tips på naturfilm!
Jag kollar ganska mycket på naturdokumentärer, oftast brukar jag kolla på det när jag ska sova. Just nu finns det en väldigt intressant serie på SVT Play jag måste tipsa om! Eller egentligen så är det två stycken, som båda handlar om evolution. Den första heter "Den pågående evolutionen" och handlar om hur evolutionen inte är slut utan pågår hela tiden, och hur man kan se exempel på det i naturen idag. Det är en serie om 3 avsnitt, varav 2 har sänts. Det första handlar om babianer i ett fåtal områden nära städer i Saudiarabien som har börjat hålla katter och hundar som husdjur. Det är verkligen hur intressant som helst! De lever ihop i en blandad grupp, hundarna försvarar babianerna mot faror som tex andra hundar som inte hör till gruppen. Att de försvarar en annan art framför sin egen är oerhört intressant. Jag vill inte säga för mycket, men de pratar med olika forskare om hur det kan komma sig att babianerna adopterat hundar och katter till sin grupp. Mycket intressanta teorier! Ni hittar avsnittet här och det finns tillgängligt på SVT Play fram till 9 december! Avsnitt två handlar om schimpanser som blir mer och mer människolika om jag förstod det rätt, har inte hunnit se detta avsnitt än, det verkar också jätteintressant!
Den andra serien heter "Naturens drivkrafter" och har sänts färdigt så det är lite mer bråttom om man vill hinna se det! Det är bara tre sista avsnitten som finns kvar som tillgängliga, varav ett avsnitt är bara kvar 1 dag till, ett till 25 nov och ett till 2 dec. Det handlar i alla fall om olika miljöer, av de som finns kvar så är det tibetanska högplatån, Namiböknen och Costa Rica, och om vilka anpassningar djur och växter har behövt göra för att kunna leva där. Tex olika sorters värmeanpassningar i öknen, anpassningar mot kyla på högplatåerna etc. Jag tyckte den var väldigt bra och förklarade på ett intressant sätt hur evolutionen format livet på de här platserna! Visste ni att det har funnits jättesengångare som var över sex meter långa?! Det och mycket annat intressant, tex om varför det är så otroligt hög biodiversitet i Costa Rica berättar de om i sista avsnittet om Costa Rica! Fast jag tror ändå att jag gillade det om Namiböknen bäst! Serien hittar ni här!
Litet betongbord
Det här lilla betongbordet gjöt jag och min kära mor när jag var hemma hos dom för ett tag sedan. Vi ska göra ett till likadant som jag ska få! Det är inte så himla svårt projekt det här faktiskt (men kanske inte det man ska testa på allra allra första gången man gjuter betong), såhär gjorde vi!
Det här är alltså materialen till vårt bord! En pall, som kostade runt 30 kr på Rusta som ska bli benen, och så ett plastlock från en cateringbricka som ska bli själva bordsskivan.
Eftersom vi gärna vill använda formen flera gånger och det ska i ganska mycket tung betong så la vi formen på en bräda så att vi enkelt kan flytta den. Om man har rejälare plast så behövs det inte, men den här var lite halvskör, så vi tog det säkra före det osäkra!
Hur man blandar betong kan ni läsa här.
Hur man blandar betong kan ni läsa här.
Det är verkligen så himla fint mönster i det här locket! När man börjar hålla på med betong så ser man till slut gjutformar i prick allt. Så glad att mamma är likadan och norpade åt sig det här locket när de hade catering på jobbet en dag!
Träskivan var också till väldigt stor hjälp när vi skulle skaka formen för att få ut luftbubblorna, för formen blev tung! Tror vi gjorde skivan ca 10 cm tjock, så det gick åt en hel del betong. På bilden ser man tydligt hur luftbubblorna kan se ut. Skaka, skaka, skaka tills det inte kommer några fler, om man vill ha ett jämnt resultat. Ibland är det snyggare med den grova, bubbliga betongytan.
I med pallen som ska vara benen! Vi tryckte helt enkelt bara ned den i betongen. Det här var också en anledning till att vi var tvungna att göra skivan ganska tjock, pallen ska få plats men inte synas på ovansidan.
Vi tryckte ner hela sitsen och lät benen sticka upp såhär. När man gör sådana här lite större projekt så är det bra att ha i armering så att inte betongen ska spricka. I det här fallet så fungerar själva pallsitsen som armering, men om man bara skulle göra en skiva och lägga den på ett par bordsben så skulle jag rekommendera att man har i någon form av armering. Det kan vara hönsnät, armeringsjärn etc.
Färdiggjutet! Nu får det stå i ett par dagar och härdas. Sedan lossas formen försiktigt (om man vill använda den igen) och så har man ett färdigt litet bord!
Färdiga resultatet! De här två sista bilderna är tagna med min mobil, jag var så smart och glömde mitt minneskort till kameran i datorn när jag var och hälsade på mamma och pappa idag och ville fota bordet. Men på allra första bilden (faktiskt med mammas mobilkamera som visst är bättre än min) så ser man lite mer detaljerat hur skivan blev! Några små bubblor trots ihärdig skakning, men det gör ingenting tycker jag. Jag är så himla, himla nöjd med resultatet! Eventuellt skulle man kunna hitta en snyggare pall eller något annat att ha som underrede, men jäklar vad bordsskivan är fin!
Hajfenssoppa
Den här illustrationen gjorde jag för ganska länge sedan nu, men igår så tog jag tag i att färglägga den i Photoshop! Jag tror jag börjar få i alla fall lite kläm på det här med att teckna digitalt. Jag ville verkligen göra en bild med något politiskt budskap som hade med djur att göra sedan jag hittade den här sidan med så många starka bilder om utrotningshotade arter, hur vi använder djur för kosmetiska djurförsök, djurmisshandel, stora djur i små inhängnader på små zoo etc. Riktigt starka bilder. Min är väl inte i närheten av att väcka samma känslor, men jag ville liksom att det vid första anblick skulle se ut som en vanlig soppa. Men vid en närmare titt så ser man hajen och inser att det inte är tomat som färgar soppan röd utan blod.
I alla fall, hajfenssoppa. Om ni inte känner till problemet så föreslår jag att man går in här och läser om shark finning. Det handlar i alla fall om att hajfenssoppa är en delikatess i Asien, det anses vara "högstatus-mat" och efterfrågan på det ökar. Så då har hajfensfiske blivit en stor industri. De åker ut och fiskar haj (i ofantliga mängder) och när de får upp en haj så skär de av fenorna och slänger tillbaka hajen ner i havet, levande. Hajen kan inte längre simma, den sjunker sakta ner mot botten mot en långsam och plågsam död. De flesta kvävs långsamt till döds eftersom de hela tiden måste röra på sig för att få syresatt vatten över gälarna.
Om inte den här vidriga hanteringen av hajarna är nog för att man skulle vilja stoppa det så kan man kolla på det här klippet nedan som beskriver lite hur viktiga hajarna är för ekosystemen (eftersom de är toppredatorer) och hur gigantiska antal hajar det handlar om. 90 % av de stora rovfiskarna är redan borta. Idag. Försök att ta in den siffran, 73 miljoner hajar dödas varje år. 73 miljoner. En del arter har sedan 1970 minskat med 99%. Det är helt sjuka siffror. Fortsätter det såhär så kommer vi att utrota hajarna som har funnits här i 400 miljoner år (jämför med dinosaurierna som dog ut för 65 miljoner år sedan). Det kommer leda till en "trophic cascade" effekt, där de organismer som är under hajen i näringskedjan kommer att öka explosionsartat eftersom de nu är den nya toppredatorn, deras population regleras inte längre av hajen. De organismer som äts av den nya toppredatorn kommer då att drastiskt minska i antal, eftersom det nu är en mycket större mängd djur som äter upp dem. Så då riskerar man att de arterna dör ut, då har den nya toppredatorn inte något att äta längre och dess population kommer att krascha. Så om vi fortsätter döda hajar i den här utsträckning så leder det inte bara till att de försvinner, biodiversiteten i havet kommer också att påverkas negativt.
Det här är inte bara något som sker i Asien är viktigt att poängtera. Hajfenssoppa säljs över hela världen. Det finns en restaurang här i Uppsala som har det på sin meny. Jag vet inte om det faktiskt är hajfenor i den eller inte, men jag har i alla fall uppmärksammat WWF och Naturskyddsföreningen på detta. Vet att det inte är enda restaurangen i Sverige som har det på menyn heller. Så det är i alla fall tanken bakom min illustration, att väcka uppmärksamhet till det här problemet som riskerar att påverka biodiversiteten i hela havet.
Torsdagstema - Musik
Den här veckans torsdagstema är musik! Jag har haft lite fullt upp med skolan och beställningar som fått gå före, men här är i alla fall mitt bidrag denna vecka. Lite lyrics från två Mumford and sons låtar som jag lyssnade jättemycket på för ungefär ett år sedan och som jag nu återupptäckt. Typografi är kanske inte min starkaste sida (även om den här bilden är min mest pinnade) men det är ju faktiskt kul! Alla andra bidrag denna vecka hittar ni hos Smäm!
Tävling hos Atilio
Sandra på Atilio har just nu en fantastisk tävling på sin blogg där man kan få chansen att följa med henne och ett gäng andra personer på ett äventyr! Äventyret är en helg på eremitaget Urnatur som ser ut att ha helt fantastiska miljöer! De sysslar även en del med naturvård och har betesdjur vilket fångade mitt intresse eftersom jag pluggar det just nu. Dessutom verkar det finnas en rik fågelfauna vilket jag tycker är kul! Jag läste en kvällskurs i våras i faunistik och bör kunna alla svenska fåglar och hur ungefär hälften av dem låter, nu har jag visserligen glömt en hel del (särskilt fågelsången...), men under den kursen upptäckte jag att det faktiskt är kul med fågelskådning! Så det vore kul att få tillfälle att göra det.
Fast jag fick lite fotoprestationsångest när jag kikade på allas (som ska åka) instagramkonton... Men jag tänker att det är ju ett supertillfälle att få massa tips! Jag borde dock verkligen köpa en ny kamera, jag har bara en liten Canon G10 som verkligen borde lämnas in på service... Jag har ju ett dyrt undervattenshus till den så jag är inte riktigt beredd att kassera den helt, men den behöver lite småfix som skruvar som trillat ur osv. Det här eremitaget på Urnatur verkar i alla fall vara en magisk plats så det vore så kul att få följa med dit nästa år!
Att skapa tillsammans
Även om jag tycker om att sitta själva och skapa så är det så mycket roligare att göra det tillsammans med någon! Oftast får min mamma vara denna någon då hon tycker det är lika kul som jag. Dock ses inte vi lika ofta som lusten att skapa något faller på, så det kräver lite planering. Men förra veckan så hade vi en liten pysseldag hemma hos oss med några från klassen. Jag fick lära mig hur man stickar, det hade jag totalt förträngt sedan syslöjden. Så nu är jag jättesugen på att skaffa mig stickor och garn och sticka en halsduk! Frågan är väl bara när jag skulle hinna med det... En annan blev visad virkning och några specialmaskor. Jag visade hur man blandar betong och så gjorde vi sådana här enkla ljusstakar. Superenkla men fina, tycker jag. Som bilden nedan visar så är det bara att sleva i betong i en läskburk man klippt upp och så trycka ner ett värmeljus! Gjorde ett litet test och blandade betongen på olika sätt, den översta var mer torr och den andra mer fuktig. Båda skakades lika mycket, så antalet luftbubblor beror också på hur blöt betongen är. Är det för blöt är det inte heller bra, blir en konstig ful yta och så tar det mycket längre tid att härdas.
Och så fikade vi massor. Det var så kul att alla kan så olika saker och delar med sig av tekniker! Jag tänker att det här måste bli en regelbunden träff, kanske inte månadsvis för det har vi inte riktigt tid med, men kanske varann månad eller så? När jag och min kille umgås med en av hans vänner och hans flickvän så brukar hon och jag ibland sitta och teckna tillsammans medan killarna spelar tv-spel. Det ger så mycket att ibland prata med någon annan om det man sysslar med och få input och idéer! Sedan så gillar jag att gå in i min egna bubbla och sitta i ensamhet och göra saker också, men att få lite av båda då och då känns superbra för min del!
Brukar ni umgås samtidigt som ni skapar eller föredrar ni att vara själva?
Sveriges största skogsbrand
Igår gjorde vi något häftigt i skolan. Vi hade exkursion och åkte till Sala och kollade på områdena där den största skogsbranden i Sveriges (iaf moderna) historia härjade i somras. Det är förbjudet att beträda området i vanliga fall, jag tror att det är pga risken att träd faller. Men vi hade tillstånd, och var där med en forskare inom skogsbränder. Först hade vi en föreläsning om skogsbränder och vad som egentligen hände i somras, och sen far vi ut mot delar av det brända området, närmare bestämt de platser där det brann dag 1 och 2.
Vi började med att titta på den här platsen. Skogsbränder kan brinna på olika sätt, här var det lågintensiv brand, vilket man kan se bland annat på att lågorna inte var så höga. Det är bara sotade stammar ungefär 0,5-1 m högt. Det är också en del växtligheter kvar.
Här syntes spåren efter branden betydligt mer. Marken var helt svart. En hel del träd hade fallit, och de närmast vägen har man helt enkelt avverkat så att de inte ska falla över vägen. Den steniga kullen på första bilden var antagligen klädd av mossor och växter förut. De träd som inte fallit hade sotiga stammar på flera meter, vilket tyder på att branden var mer högintensiv här än på första platsen vi besökte.
Jag läser en kurs i naturvård just nu, och anledningen till att vi ens åkte hit är för att bränder är en naturlig och viktig störning i vissa miljöer. En del naturtyper ska helt enkelt brinna då och då, det främjar biodiversiteten genom att öppna upp för fler arter att kunna etablera sig. Dock ska det verkligen inte brinna i den här omfattningen som det gjorde i somras, men kontrollerade bränningar görs för att öppna upp landskapet. En del arter är helt beroende av bränder, som t.ex den här svedjenävan på bilden som redan hade börjat sprida sig efter branden. En majoritet av dess frön gror inte om de inte utsätts för en temperatur på över 50 grader, vilket i alla fall i Sverige innebär en brand. Det växte en hel del svedjenävor på platsen redan nu, nästa sommar kommer de att blomma och sprida sina fröer. Fröna kommer däremot inte att gro förrän nästa brand, utan blir liggande i jorden tills det är dags. Det kallas för att växten har en fröbank, alltså vilande frön i jorden som gror vid tillfälle. En del arters frön kan ligga i fröbanken i flera hundra år för att sedan gro, efter till exempel en brand.
Andra arter som är tidiga på att etablera sig efter en skogsbrand är främst sådana som har vindspridda frön, till exempel olika ogräs som maskros och tistel. Pillerstarr är en annan art vanlig efter bränder. För många av de här arterna så måste det inte vara just brand som är störningen i naturen, det kan lika väl vara till exempel markberedning, det viktiga är att landskapet öppnas upp och att andra växter försvinner. Då har de här arterna en större chans att etablera sig. Svedjenävan är däremot beroende av just brand som störning.
Här är vi vid Öjesjön. Det har brunnit ända ut till vattnet, så gräset på bilden ovan är dött. Det började också brinna på en del öar, för gnistor och lågor kan hoppa en rätt bra bit. Att det var dimmigt igår var nästan lite kusligt, man kunde nästan tänka sig lite hur det måste ha sett ut i somras med all rök. Den uppmärksamme kanske har noterat att det nästan bara är tall på bilderna. Det beror på att tallen är ganska tålig mot brand, till skillnad mot exempelvis granen. Granen har mycket ytligare rötter som och tunnare bark och blir därför känsligare. Dessutom har granen grenar hela vägen, tallen har ofta en större samling grenar i kronan, så det finns mer material som elden kan använda som bränsle hos en gran. Det krävs ganska mycket mer för att det ska bli kronbrand i en tall, så därför överlever de bränder i större utrsträckning. Man kan ibland se en plats brandhistoria på dess tallar (förutsatt att de är tillräckligt gamla för att ha upplevt branden), det bildas något som kallas för brandljud som ni säkert har sett någon gång. Det blir liksom en skreva i barken där trädet blivit skadad.
Här ser man tydligt vilken riktning det har brunnit.
Det var väldigt fascinerande att få se hur det kan se ut efter en skogsbrand, och kul att se att det redan etablerats en del nya växter, det känns hoppfullt. Jag hade föreställt mig att mycket mera skulle vara dött, att i princip alla träd skulle ha strykit med, men det fanns till och med en del luckor där det inte hade brunnit alls. Nästa sommar kommer det att vara grönt igen med en hel del arter som inte funnits där på ett bra tag! Många av de här koloniserande arterna som kommer dit snabbt är inte lika konkurrenskraftiga som de som kommer senare i successionen, så om ett antal år kommer floran att vara annorlunda. En stor del av brandområdet kommer att bli naturreservat där det kommer att bedrivas en hel del forskning på skogsbränder och dess effekter, brandekologi helt enkelt, och säkerligen om massa annat också. Så något gott kan det ändå bli efter en sån här naturkatastrof, även om det såklart är jättehemskt med alla som drabbades av branden och förlorade sina hem, sommarstugor och liknande.
Danger bear tshirt
Om kudden från Society6 var lite av en besvikelse så var inte t-shirten det! Nog för att den är lite skrynklig på bilden men jag tror man ser hur den ser ut ändå? Det är alltså trycket "Danger bear color mode" som min sambo ville ha på en t-shirt. Själva tyget känns mjukt och som att det är bra kvalité. Den var eventuellt lite bred i sidorna, men annars var den bra storleksmässigt! Den gråa färgen var jättesnygg och framförallt så ser trycket ut som det ska! Varje linje är rätt, färgåtergivningen är rätt och det ser ut som det gör på hemsidan. Det här är alltså V-neck tshirten som är i unisexmodell. Själva illustrationen är inspirerad av en låt av Kashmir som heter Danger bear. Via den här länken får ni fri frakt och 5 $ rabatt fram till imorgon kl. 09.00!
Vinterbjörn
Det här blev resultatet av helgens måleri. Jag tror att jag är klar i alla fall. En vintrig, färgglad björn! Måtten är 60 x 70 cm, och det är alltså akrylfärger som jag målat med. Jag växlar lite mellan att tycka jättemycket om den till att inte gilla den alls. I de stunderna jag inte gillar den tycker jag inte ens att det ser ut som en björn utan mer som en kapybara. Men för det mesta gillar jag den! Vad tycker ni?
Så himla svårt att få rätt färger på bild i vår mörka lägenhet. Den första bilden är mer korrekt vad det gäller färgerna, halsen är inte alls så mörk som det ser ut på den här bilden.
Min typ av fredagsmys
Att måla med akrylfärger är nog det jag behärskar sämst, om man jämför med blyerts, tusch, kol och akvarell som är mina vanligaste medier. Men det är ju så himla kul?! Så det är vad jag ägnade min fredagskväll åt! Fast.. Haha, jag insåg precis att resten av min fredag var så typisk "fredagsmys" det kan bli så rubriken var ju lite... fel. Det var liksom tacos, Idol och så lite chips. Så okej, min typ av fredagsmys är väl som alla andras PLUS lite målning på det! Det nog den största målningen jag gjort sett till måtten. Jag visar lite senare vad det blev, har inte riktigt bestämt mig för om jag är klar eller om jag ska pilla med lite mer detaljer!
Society6
Jag tänkte att jag måste ju beställa lite saker av mig själv så att jag vet hur de ser ut! För Society6 fungerar så att man lägger upp sina bilder (och äger fortfarande alla rättigheter till bilderna!), men de trycker och skickar allt. Så jag har bara sett en t-shirt därifrån IRL. Så jag passade på sist det var fri frakt och beställde en kudde och en t-shirt till E. T-shirten var jättefin! Lite bred i storleken kanske bara, men trycket var fint! Kudden ser bra ut på långt håll.
Men på nära håll är jag lite besviken alltså. De här bilderna är ju jättejättepillriga och detaljerade, och typ hälften av detaljerna syns inte. Jag tror det beror på tyget som kudden är tryckt på, det är ganska "porigt" eller vad man ska säga? Ett slätare tyg går nog lättare att trycka små detaljer på.
De blev liksom bara mörkt på de ställen med små mönster, typ under ögonen på björnen. På bilderna på hemsidan så ser det ju som att alla detaljer kommer med och jag tänkte mig att tyget skulle vara helt annorlunda.
Så jag vet inte... Just de här motiven passar nog inte på kuddarna, det är för mycket smådetaljer. En i min klass har beställt kudden med världskartan på, ska be om en bild på hur den ser ut när den kommer. Om inte den heller är bra så ska jag nog helt enkelt plocka bort kuddarna ur sortimentet. T-shirtarna ser som sagt bra ut, så jag tror det är det här tyget som inte riktigt passar med mina bilder. Jag ska nog beställa en väska och se om det är samma sak där. Jag vill ju att produkterna ska vara perfekta, och den här kudden når tyvärr inte riktigt upp till mina krav... Och då kan jag ju inte med gott samvete sälja dem! Det är jätteviktigt för mig att kvalitén på trycket blir bra, så jag är lite kluven till hur jag ska göra nu.
Men som sagt - de två t-shirtar jag sett ser bra ut! Är det någon av er som köpt något annat och vill visa hur det ser ut? Blev ni nöjda? Om ni vill köpa något (rekommenderar inte kuddarna i dagsläget, men t-shirts, linnen, etc!) så är det i alla fall via den här länken just nu fri frakt OCH så får man 5$ rabatt på allt (utom framed art prints, mattor och canvas)! Erbjudandet gäller fram till kl. 09.00 den 10 november. Fett dålig reklam för min shop med det här inlägget, men det känns viktigt för mig att vara helt ärlig och säga att jag inte är nöjd med kudden.
Torsdagstema - Man
Nu är första gången jag hinner vara med på torsdagstemat på ett par veckor! Den här veckan är nollfemnolltvå som satt temat MAN. Så här är mitt bidrag! Jag tecknar sällan män, tycker det är lite svårt. Men vad kul det var att teckna skägg! Tycker det är en så himla bra grej, torsdagstemat, man kommer igång och (i alla fall försöker) skapa någonting varje vecka. Kul med olika teman också så att man inte bara hamnar i samma spår, och roligast av allt är att se hur alla andra tolkat temat! För att se fler bidrag till veckans tema, klicka här!
Ett blyertsporträtt
Jag tror aldrig att jag visade den här bilden när jag gjorde den? Det var i somras någon gång som jag fick en beställning på det här porträttet, en tjej som ville ha sina föräldrar tecknade i blyerts till deras bröllopsdag, om ja inte minns fel. Det här var i alla fall slutresultatet! Jag är så sugen på att teckna lite mer i blyerts, men eftersom jag officiellt inte har något liv utöver skolan just nu så hinner jag inte med någonting som jag vill göra. Det kan ha varit ett av mina sämre beslut att plugga 150 % den här terminen, jag hinner ingenting, jag är trött hela tiden och orkar ingenting. Det vore så himla skönt om man hade höstlov på universitet, det hade verkligen behövts...
Havet
Picasso fish.
Varning för bildbomb på Röda havet! Jag kan inte de svenska namnen för många av fiskarna, så en del får stå på engelska! Jag har ett sånt enormt dyksug just nu. Jag har inte dykt sedan sommaren 2012 nu tror jag, på Zanzibar. Det är alldeles för lång tid att inte kunna göra något man älskar. Jag har alltid älskat havet och alltid tänkt att jag ska ta dykcert någon gång. Det första yrket jag sa att jag ville ha när jag var liten var liksom fiskare, inte för att jag ville äta upp fiskarna egentligen utan mest bara få vara på havet och hålla på med dom tror jag. Jag äter inte ens fisk, och har aldrig tyckt om det, så det kan inte ha varit anledningen till mitt drömyrke. Mamma har berättat att jag jämt gick precis vid kajkanterna i Grekland och kollade ner på fiskarna när jag var bara några år gammal. Jag har alltid älskat att snorkla och kunnat ligga ute i vattnet i flera timmar och kolla på fiskar.
Clownfisk aka Nemo.
Grouper, den här hette tydligen George, den hängde alltid vid det här revet nära stranden. Han hade en fiskelina som fastnat i mungipan, så på sätt kunde man känna igen honom.
Med åren så svalnade havsintresset lite, jag älskade fortfarande att vara ute på havet men jag var duktigare på samhällsämnena i skolan och läste saminriktningen på gymnasiet. Jag hade planer på att plugga vidare och hålla på med mänskliga rättigheter eller arbeta med utvecklingsfrågor typ.
Så efter gymnasiet jobbade jag som säljare ett tag på ett företag (och trivdes inte alls) när en av mina fd klasskompisar berättar att han ska åka till Egypten över vintern och utbilda sig till divemaster. Jag sa upp mig och bestämde mig för att följa med, och två veckor senare satt jag själv på ett plan mot Hurghada. Det var nog ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv.
Crocodile fish, väl kamouflerad mot botten.
Lion fish/drakfisk. Taggarna på ryggen är supergiftiga, så man vill inte råka sätta ner handen på en drakfisk...
Dykningen var helt fantastisk. Jag blev nog väldigt bortskämd med att börja dyka på en så otrolig plats som Röda havet, där det är i princip standard att se drakfiskar varenda dyk och fantastiska korallrev, muränor var inget ovanligt. Jag tyckte inte alls det var lika bra att dyka i Grekland eller ens Zanzibar, men där har jag bara gjort ett par dyk så kan väl inte riktigt uttala mig, det finns säkert helt otroliga platser där med bara det att jag missat dem.
Det var ju såklart ganska tufft att bara flytta till ett helt nytt land två veckor efter att man tagit beslutet, jag visste väl inte riktigt vad jag gav mig in på. Det var mycket jobbiga saker runt om, men dykningen... En del tycker att det känns konstigt att andas under vatten i början, jag tyckte det var den mest naturliga saken i världen. Jag önskar verkligen att jag hade haft en undervattenskamera redan då, vi såg så himla mycket coola saker! Jag har fått dyka med hajar, havssköldpaddor, bläckfiskar, stora napoleonfiskar, dykt på några vrak och kanske framförallt sett så fantastiskt vackra korallrev.
När jag var i Egypten kom återuppväcktes min kärlek till havet och blev ungefär en miljard gånger starkare. Om det hade varit bättre betalt inom dykbranschen så hade jag kanske stannat och jobbat med det runt om i världen. Men efter fem månader var mina pengar slut, jag hade redan lånat en massa från mina föräldrar också, så jag var tvungen att åka hem igen. Någonstans kände jag ändå att det var det här jag ville hålla på med, jag ville vara ute på havet och få dyka jämt.
Nudibranch/Nakensnäcka. Det här är ett av mina favoritdjur! Det finns sååå himla många olika fina varianter på nakensnäckor, den här är en av de vanligare och heter Pyjama nudibranch om jag inte minns fel. Jag blev lite av en expert på att hitta såna här under dyk, de är bara några centimeter stora så det kan vara lite svårt att se dom.
Bluespotted stingray.
Tänk att jag för 6 år sedan tog ett beslut som skulle komma att ändra riktningen på mitt liv. Jag hade ju tänkt att bli diplomat, jobba med mänskliga rättigheter i FN eller något sådant. Riktigt så blev det inte. Eller jag började plugga statsvetenskap och utvecklingsstudier när jag kom hem från Egypten, för det hade jag ju bestämt att jag skulle göra. Det är ju också väldigt intressant, men efter ungefär ett år så blev den rösten som ville tillbaka till havet starkare och starkare och jag bestämde mig för att byta inriktning helt, började på tekniskt basår för att läsa upp naturämnena från gymnasiet. Nu är jag istället snart klar med en kandidatexamen i biologi och vill på något sätt jobba med bevarande av haven, rädda hajar eller miljöfrågor som rör haven på något sätt (och helst få dyka en del på arbetstid).
Muräna. Muränor är så himla coola tycker jag, och inte särskilt läskiga fast de har rätt rejäla tänder. De brukar oftast vara i såna här skrevor, och är ofta stationära, dvs de har en plats som de bor på och flyttar sig inte så mycket, så man kan se samma muräna på samma plats ganska ofta.
Parrot fish/Papegojfisk.
Alla de här bilderna tog jag när jag och min sambo åkte till Sharm el Sheik i Egypten i februari 2012. Då hade jag köpt min kamera med tillhörande undervattenshus. Han har inget dykcert så han fick göra så kallade "prov-dyk", där man har en instruktör eller divemaster med sig som håller i en, och så får man bara gå ner till 6 meters djup. Jag vill så himla gärna åka iväg på bara en dykresa, när man är ute på en båt en vecka och kan ta sig till coola dykplatser som ligger långt från kusten och dyka 2-3 gånger om dagen. Kan inte tänka mig något härligare just nu.
Koraller.
Chokladdoppade frökenfiskar. Jag tycker det är ett så himla gulligt namn på en fisk! Det är alltså de vit/bruna fiskarna man ser på bilden.
Jag tycker verkligen att alla som har funderat på att ta dykcert ska ta och göra det så snart som möjligt. Det är så himla fantastiskt. Man är där 10-20 meter djupt nere, kollar upp och ser solen stråla mot ytan. Det enda man hör är sina egna andetag och bubblorna som kommer när man andas ut. Det finns ingen plats som gör mig så lugn och harmonisk som havet, oavsett om jag är under eller över ytan.
Under ytan.
Små maneter i hjärtform!
Så det var lite om min relation till havet och hur jag hamnde där jag är nu. Kanske totalt ointressant för en del, men då har ni i alla fall fått se lite undervattensfoton och det tycker i alla fall jag alltid är kul. Om ni har några frågor om dykning, hur man gör för att själv åka iväg på en sån resa eller om fiskar så fråga på så gör jag mitt bästa för att svara :)
