Vår kärlekshistoria
Sandra skrev ett himla fint inlägg om hur hon träffade sin Viktor, vilket fick mig att tänka på hur jag och E träffades. Det var mer jätteknäppt och komiskt än fint, men när jag tänker efter så är det knäppa och roliga ändå bland det finaste i vår relation idag. Vi har helt enkelt himla himla roligt ihop, fjantar oss och skrattar mycket.
Två matchande nyförälskade töntar i Egypten.
Hösten 2011 hade jag börjat plugga i Uppsala igen, den här gången tekniskt basår för att kunna komma in på biologiprogrammet. Jag hade precis fått ett nytt studentrum precis mitt i stan, granne med nationen jag hängde på jämt då. (nation=student...förening? Byggnad där studenter ordnar pubar, klubb, fester + andra mer seriösa grejer också!) Så på tisdagar var jag nästan alltid där på deras tisdagsklubb, det var det eller sitta på mitt rum och ändå höra musiken från klubben.
Så en tisdag i oktober så var jag där med ett gäng av mina nya klasskompisar. En av killarna i gänget hade bestämt att han skulle "wingmanna" mig den här kvällen. Det var mest på skoj, så det gick inte så jättebra. De tjatade på mig att jag bara skulle ta ett initiativ och hångla upp någon. Det vågade jag absolut inte. När klubben skulle stänga och vi skulle gå hem så stod vi utanför och pratade ett tag. Då fick min klasskompis för sig att göra ett sista försök och få ihop mig med någon. Så får han syn på en kille som står ensam utanför klubben och bestämmer sig för att gå fram till honom.
Han drar med sig mig dit och så knackar han den ensamma killen på axeln och frågar "Haaaaaaaar du träffat Mikaela?" (Alltså han sa det på precis samma sätt som Barney i HIMYM säger Haaaave you met Ted?). Så puttar han fram mig som sträcker ut handen för att hälsa, men istället för att säga ett ord kastar jag mig på killen och kysser honom. Eftersom att vi var något (eh, rätt så mycket) berusade så är mitt minne av detta lite suddigt, men vi står utanför klubben och hånglar i en tid som skulle kunna vara ett par minuter eller en halvtimme. Så sliter jag mig för en stund från hans mun och pekar på mitt hus 20 meter bort och säger "Alltså, jag bor DÄR!". Han tror mig inte, så vi går dit för att "bevisa" detta. Efter det är mitt minne väldigt väldigt suddigt, men tror att det tog oss ungefär en timme att gå upp tre trappor. Vi var tvungna att stanna och hångla på varannat trappsteg ungefär.
Dagen efter vaknar jag och förstår först inte vart jag är (hade bott där i typ två veckor och det var fortfarande ovant) eller vem det är som ligger bredvid mig i min 120-säng. Jag ligger där förvirrad en liten stund tills han slår upp sina gröna ögon och då kändes det bara så himla... rätt liksom. Trots att jag inte ens kom ihåg vad han hette. Inte för att jag vågade säga det högt, knappt ens tänka tanken. Jag bjöd på scrambled eggs till frukost. Han sa att det var jättegott fast jag i efterhand fått höra att han var så himla illamående av bakfyllan. När jag kom till skolan senare och berättade att min kompis visst lyckats wingmanna mig ändå, så frågade någon, vadå ska du skaffa pojkvän nu eller? Jag skrattade och sa nej, för jag vågade inte tro att den där känslan jag hade redan då fanns även hos honom.
Jennifer
Ååååh! Det är ju jättegulligt!
Svar:
Mikaela Puranen
1. Jag dör på er historia, så himl fantastisk! Vilket underbart sätt att starta sitt förhållande på :D
2. Vad vacker du är, roligt att få se dig på bild emellanåt :)
3. Vilka söta tänder din pojkvän har. Älskar gluggar!
Svar:
Mikaela Puranen
Så himma fint och gulligt och vacker och ja allt på en och samma gång .
Blir riktigt glad när jag läser detta inlägg.
kram.
Svar:
Mikaela Puranen
Åh vilket mysigt inlägg :) Verkligen helt underbart!
Svar:
Mikaela Puranen
