Mikroplaster i badrumsskåpet - och hur du undviker dem

 
 
OBS Bloggen har flyttat! Läs hellre inlägget (uppdaterat med mer info!) på min nya blogg HÄR!
 
 
 
 
Typiskt dålig produkt som någon glömt hemma hos oss med micro-cleansing crystals.
 
En miljöfråga som engagerar mig särskilt är det här med plastavfall i haven som jag skrev min kandidatuppsats om. Det är dåligt ur miljösynpunkt på många olika sätt, för att nämna några så fastnar marina djur i dem och dör, de sväljer dem vilket antingen kan skada dem invärtes eller fylla upp magsäcken så att de inte får tillräckligt med näring i sig. Dessutom innehåller många plaster hormonstörande ämnen som kan störa reproduktion och få effekter som vi inte ens är medvetna om ännu. 
 
Det absolut sämsta med plast är att det inte bryts ned, det kan ha en nedbrytningstid på upptill ett par tusen år. Istället bryts plasten sönder i mindre och mindre delar tills de är mikroskopiska plastbitar, så kallade mikroplaster vilket kanske är de mest förrädiska eftersom de pga sin storlek i princip är omöjliga att få bort ur vattnet när de väl hamnat där. Som om det inte vore illa nog så drar mikroplasterna till sig gifter som finns i havet (t.ex. DDT, PCB och PAH som är cancerogent) som är hydrofoba vilket betyder att de inte vill vara lösta i vatten och fäster därför hellre på plasten. Man gjorde en studie där man lät små plastkulor ligga i havet i tre månader och därefter matade den till fiskar som man sedan dissekerade. Det visade sig att fiskarna hade fått både leverskador och tumörer. När plankton och andra små organismer får i sig mikroplasten så vandrar det uppåt i näringskedjan till fiskar och skaldjur som till slut hamnar på våra tallrikar. En genomsnittlig skaldjurskonsument får i sig 11 000 plastpartiklar per år, vilket är helt sjukt i sig, men ännu läskigare när man tänker på hur mycket gifter plasterna innehåller.
 
 
Men vad kan man göra då som individ för att minska sin egen påverkan förutom att källsortera plast och undvika att köpa det överhuvudtaget? Mitt tips är att se över innehållet i sitt badrumsskåp då väldigt många hygien- och skönhetsprodukter innehåller mikroplaster. Antalet har minskat från 18 ton mikroplast i kosmetika i Sverige år 2000 till "bara" 6 ton förra året, så det går ju framåt åtminstone men 6 ton är fortfarande mycket. Totalt hamnar 40 ton mikroplast i Östersjön från kringliggande länder. En del länder har förbjudit mikroplast i kosmetika (USA har förbjudit det i tandkrämer) och jag kan verkligen inte förstå varför vi inte har gjort det i Sverige ännu.
 
Det är inte helt lätt som konsument att se över innehållsförteckningarna på allting men jag ska försöka ge tips på saker att hålla utkik efter. Jag känner att det är särskilt viktigt att informera om det här då det är så vanligt i t.ex. många whiteningtandkrämer och peelingprodukter. Samt för att när jag skrev en trevlig och informativ kommentar på Michaela Fornis inlägg där hon gör reklam för en tandkräm som innehåller just mikroplaster, där jag undrade hur hon tänkte kring det, så blev min kommentar inte ens publicerad. Och där slutade jag läsa hennes blogg efter att ha följt henne i säkert 7-8 år. 
 
De vanligaste termerna för mikroplast att undvika:
- Microbeads
- Microcrystals
- Microspheres
- Polyeten
- Polyethylen
- PE
 
 
 

Årets sista illustration

 
Det blev en sista illustration 2015 ändå. Efter att jag publicerat sammanställningsinlägget om vad jag skapat i år och grämt mig lite över att det bara blev 15 teckningar så har jag letat som en tok efter mitt akvarellblock. Jag har så länge velat göra en ny version av den här bilden i akvarell (som för övrigt är min bäst säljande bild på Society6!). Jag hittade inte blocket så jag får väl ta och köpa ett nytt, men bilden behövde komma ut nu nu nu nu, så jag tog ett annat litet block och gjorde en teckning i tusch istället. Inte riktigt samma känsla som en akvarell, men ändå. Jag färglade den i Photoshop, men vet inte riktigt om jag gillar den färglagda eller svartvita versionen bäst. Hur som helst, om ni gillar den så finns båda versionerna uppe på min Society6-shop!
 
Förresten, ni missar väl inte att Alicia lagt upp sammanställningen av tema glas idag?

Om synen på förövare som psykiskt sjuka

Vi måste prata om en grej. Och hörrni, en triggervarning på att en våldtäktskildring finns i inlägget. Många av er har säkert läst att en 21-årig kvinna i Upplands Väsby blev mördad under en löprunda. Jag är uppväxt i Väsby så jag har följt det rätt noga, och det är så fruktansvärt hemskt. Men det är inte riktigt det jag vill prata om, utan om synen på förövare. En sak återkommer så ofta i kommentarsfält hos tidningar och på Facebook så fort det har hänt en våldtäkt, mord eller annat överfall på en kvinna. Det här med att personen som begått brottet är psykiskt sjuk. Här är lite utdrag ur kommentarer jag läst angående Väsby-mordet. ”Det verkar som du tror att det är en helt vanlig människa som tagit denna kvinnas liv och inte en riktigt sjuk individ” ”Nej, det är inte en normalt funtad person som ger sig på någon överhuvudtaget, inte det minsta och nej den personen lär inte lära sig ett skit om hur han eller hon ska agera enligt normen” ”Kommer alltid att finnas galna sjuka människor vare sig man lär ut i skolan att vara ”snäll” eller inte. I vissa fall är inspärrning enda lösningen”. Alltså, jag förstår att man säger såhär på ett sätt. Man tycker att det är så genomvidrigt att man inte kan tänka sig att en ”normal” person gör sådana saker. Det känns säkert tryggare också att ha det synsättet, att det bara är så kallade galningar som våldtar och mördar. Och vem vet, i det här specifika fallet kanske det är en psykiskt sjuk människa, det vet vi inte än men det är inte heller min poäng.

 

Poängen är att jag tycker att det är ett väldigt farligt perspektiv att ha. För det första så är det bara helt enkelt inte sant. Såklart begår en del sådana här brott för att de är psykiskt sjuka, kanske har vanföreställningar osv. Men det är en väldigt liten del av den här typen av brott. De flesta våldtäkter om vi nu ska ta det som exempel, för jag har mindre koll på mord, begås av helt vanliga killar. De har familj och vänner som älskar dem och som förmodligen tänker att nej men han skulle aaaaaldrig. Det är helt vanliga killar som har växt upp i en våldtäktskultur och som anser sig ha rätt till kvinnors kroppar. En del av dem förstår nog inte ens själva att vad de precis gjorde är en våldtäkt.

 

En vän till mig var ute på en klubb och blev antingen drogad eller så full att hon får en total blackout, hon vet inte själv. Det hon sista hon minns är ett glas vin, sen är det totalt svart. Hon vaknar på morgonen av att någon tar på hennes kropp och tränger in i henne. Hon vet inte var hon är eller vem denna mannen är. Men det ser ut som en helt vanlig kille mellan 20 och 30, han har en fin lägenhet i Vasastan. Hon förstår inte riktigt vad det är som pågår och är fortfarande ganska groggy. Men hon försöker putta bort honom flera gånger, viskar sluta. Han fortsätter. Hon ger upp, låter det ske, nu är det ju redan för sent tänker hon, det har redan hänt. När han är klar går han iväg till köket och sätter på kaffe. Hon smyger upp till toaletten, rafsar åt sig sina kläder på golvet. Hon förstår inte riktigt vad som hände. Hon tänker att ja, men jag kanske var så full att jag bara inte minns att jag följde med honom hem. Vi kanske hade sex kvällen innan som jag bara inte minns. Jag borde inte ha druckit så mycket. Hon går ut från toaletten och frågar honom vart hon är, var ligger närmaste tunnelbana. Hon tar på sig skorna och gör sig klar att gå. Han ger henne en kram, vi hörs.

 

Min poäng med den här historien är att den killen garanterat inte ser på sig själv som en våldtäktsman, i hans perspektiv har han bara dragit hem en full tjej och haft ett one night stand. Han är inte en psykiskt sjuk man, men han ansåg sig ha rätt att ha sex med en full/drogad tjej som var medvetslös. Han anser inte det vara en våldtäkt. Hon kommer inte heller att se på det som en våldtäkt förrän flera år senare, och den insikten känns som en käftsmäll. Även då kommer skuldkänslorna. Hur kunde jag inte förstå tidigare att det var det? Varför tog jag inte hans namn och adress och skrev ner? Varför anmälde jag inte?

 

Genom att sprida myten om att det bara är psykiskt sjuka som våldtar och överfaller kvinnor så förminskar vi upplevelser som den jag precis beskrev. Det är inga ”riktiga” våldtäkter. De är inte bara riktiga utan de flesta av alla våldtäkter ser mer ut så än att man blir överfallen utomhus av en galning. De flesta sker i hemmet av någon man känner. Av helt vanliga killar som inte är psykiskt sjuka på något sätt. Men det här synsättet på att det är galningar gör det också mycket svårare att tro att någon man känner har begått en våldtäkt, för han är ju en ”snäll kille”. Är det inte ironiskt att de flesta känner någon som blivit våldtagen men inte en våldtäktsman?

 

När man säger att det är psykiskt sjuka människor som våldtar så säger man också att det inte går att göra något åt det, man kan ju inte hjälpa att man är sjuk. De som säger sådana här saker verkar tycka att enda lösningen är att låsa in dem och ”kasta nyckeln i sjön”, men det kan ju inte ske förrän ett brott redan har begåtts. Vi måste istället jobba förebyggande. Och det är det vi behöver prata om, vad som får helt normalt funtade killar att göra sådana här saker, för det är i absolut majoritet. Hur vi bekämpar våldtäktskulturen som får dem att tro att de har rätt till kvinnors kroppar. Hur vi förändrar de normer i samhället som bidrar till våldtäktskulturen. Det är där vi behöver lägga fokus, inte på att begränsa kvinnors rörelsefrihet med uppmaningar om att inte ha hörlurar i öronen och lägga ansvaret på dem att skydda sig från ”galningar”.

70 år sedan Auschwitz stängdes

 
Nu i veckan var det 70 år sedan Auschwitz stängdes. Jag läste en del kring nyhetsrapporteringen om det och så gick Schindlers list på tv förra helgen som jag såg om för första gången på 10 år. Om någon har missat den filmen så se den, jag hade glömt hur hemsk den var. Jag vet att de må låta uttjatat, men vi får inte glömma vad som hände. Jag minns att jag tänkte när jag gick i högstadiet och vi läste jättmycket om andra världskriget att hur skulle man kunna glömma det? Det finns ju ingen chans att det skulle kunna hända igen! Det var nog mitt 14-åriga jag som var väldigt naiv, hon hade inte kunnat föreställa sig att det bara ett decennium senare inte alls skulle kännas så främmande och långt bort. För visst är det så idag, det känns bra mycket troligare att något liknande skulle kunna inträffa nu än för 10 år sedan? Högerextrema och rasistiska partier får allt större makt i Europa och det finns nog inte någonting som skrämmer mig mer faktiskt. Hatet är idag mer riktat mot muslimer (även om många andra grupper också drabbas) än judar, men det är precis samma mönster som går igen. 
 
Sovbaracker i Auschwitz.
Resterna av en gaskammare. De flesta sprängdes innan kriget var slut för att undanröjda bevis har jag för mig.
 
Det här påminde mig i alla fall om att jag faktiskt varit i Auschwitz. Vi åkte på klassresa till Polen andra året i gymnasiet och då besökte vi bland annat Krakow och Auschwitz. Det var en väldigt surrealistisk upplevelse. Jag kommer ihåg att alla pratade innan om hur mycket de trodde att de skulle gråta. Vad jag minns så var det till slut ingen som grät, kanske kände alla likadant som jag? Jag tyckte att det kändes så sjukt overkligt, det gick verkligen inte att ta in det fruktansvärda som hade hänt på platsen. Det gick inte att förstå där och då i den stunden. Det som kändes mest verkligt var i ett rum där de hade samlat folks personliga tillhörigheter från de som kom till Auschwitz. Bland annat fanns en stor hög med skor. Stora skor och små skor, nya och nötta, som alla tillhört en person som antagligen inte kom levande ut från koncentrationslägret. Då kändes det mer på riktigt. 
 
 
Det kan hända igen. Det är klart att det kan det. Rasismen blir idag mer och mer normaliserad. Det är inget ovanligt att att man talar om invandrare som "volymer" eller att man talar om invandrare i fråga om hur mycket pengar det kostar och hur mycket de bidrar med till samhället. Människovärde ligger inte i hur mycket pengar man kan bidra med. Man ställer gruppen invandrare mot gruppen pensionärer, två ofta ekonomiskt utsatta grupper, istället för att fundera över hur man skulle kunna omfördela mellan höginkomsttagare och ekonomiskt svaga grupper. Tiggare avhumaniseras. Hatbrotten ökar. Nazistiska partier som SvP tillåts demonstrera trots att det borde klassas som hets mot folkgrupp. Synagogor och moskéer attackeras. DN Debatt tar in en artikel som förnekar att det finns strukturell rasism i Sverige. SD fick13 % i valet. Kent Ekeroth vill uppföra ett register över invandrare, inräknat svenska medborgare som är födda här men har minst en utlandsfödd förälder. Det är klart att det kan hända igen.
 
Men för att avsluta på ett lite mer hoppfullt sätt (även om jag ibland själv känner att det är hopplöst) så kommer här ett citat av Edmund Burke: The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing.

"Var kommer du ifrån egentligen?"

 
 
Igår hände det igen. Ungefär 10 min in i samtalet med en ny person så kommer frågan: Du är inte helsvensk va? Det hugger alltid till lite i magen, men jag låtsas som ingenting och svarar med ett leende att min pappa är från Grekland och mamma från Finland. Trots att jag vet att personen verkligen inte menar något illa med frågan så blir jag ändå illa till mods.
 
Jag åkte buss för ett tag sedan och en äldre man satte sig bredvid mig och ville småprata. Jag tror det var fråga nummer två han ställde, "Jaha, var kommer du ifrån då?" Eftersom det är många studenter i den här staden från hela landet så tänker jag att han menar vilken stad jag är ifrån. "Stockholm" svarar jag. "Näe, men vilket land liksom?" Jag ser lite förvirrad ut och svarar trevande Sverige...? "Men var kommer du ifrån egentligen? Var är dina föräldrar ifrån?" Han ger sig liksom inte förrän jag har "avslöjat" att min pappa är från Grekland.
 
Jag förstår att det för många som ställer frågan handlar om nyfikenhet eller så försöker man bara vara trevlig och intressera sig för personen. Men som det känns för mig så är det ytterligare ett påpekande om att det syns att jag inte hör hemma här egentligen, att jag blir exkluderad från det som jag själv känner är min identitet. Det blir så tydligt att jag inte ses som "riktig" svensk, trots att jag är född och uppvuxen här. Frågan tar på något sätt ifrån mig min egen rätt att definiera mig och min identitet, jag blir "greken", "invandraren", "den andra".
 
 
Med detta följer också en massa antaganden om vem, och hur jag är och en efterföljande diskussion om "mitt" land (intressant nog är det nästan alltid Grekland och inte Finland). Berättelser om att personen semestrat där, hur fint det är, åh vad god maten är, gillar du oliver? (Svaret är nej och då är jag inte en riktig grek heller...) Hur funkar det med X i Grekland? Hur gör ni med Y? Hur går det med ekonomiska krisen egentligen? Pratar du grekiska? Jag hade en sekreterare en gång som var grekinna, hon var trevlig! (Alltså vad ska den informationen ge mig? Jaha vad kul, jag är såklart EXAKT som din sekreterare för att vi båda har ursprung från samma land!) Poängen är att det blir nästan alltid en efterföljande diskussion där den här nyfikna personen vill lära sig mer om min "spännande" kultur, som jag för övrigt inte känner mig särskilt starkt knuten till alls. Personen förväntar sig att få höra något annorlunda och "exotiskt". När det sedan framgår att jag inte talar grekiska eller kan berätta så mycket mer spännande än någon svensk turist som semestrar där mycket så ser man besvikelsen i personens ögon. Jag var inte tillräckligt grekisk för att vara spännande, men jag är inte tillräckligt svensk för att få höra till på riktigt heller. Alltså även om frågan är ställd av nyfikenhet så blir det en exotifiering av mig och en markering om att jag inte accepteras som svensk.
 
 
Det blir en gränsdragning mellan mig och mina blonda kompisar när det bara är jag som får frågan om var jag kommer ifrån. Frågan ställs till de som "inte ser svenska ut" och avviker från den svenska normen. Hade det bara hänt någon enstaka gång så vore det ingen big deal. Men frågan följer en genom hela livet, förskolebarn födda i Sverige får frågan var de kommer ifrån egentligen, och så fortsätter det. Då slutar det handla om enskilda händelser och nyfikna indiver, det blir tydligt att det är något strukturellt.
 
Man är såklart inte rasist för att man ställer frågan, men jag tycker att man bör fundera över varför man gör det. Låt personen själv påtala sin bakgrund om hen vill och känner att det är relevant. Jag berättar gärna om jag lär känna någon, men blir illa till mods när det är bland de första frågor jag får. Och när personen förväntar sig att jag kan massa om Grekland och vill dela med mig av spännande berättelser. Rasifierade personer är inte någon frågelåda som är skyldiga att utbilda nyfikna personer om sitt ursprungsland. 
 
 
Så vill jag bara tillägga att jag ändå är ganska förskonad från sånt här, ja det händer mig med, men absolut inte varje dag. Jag är ändå ganska whitepassing och priviligerad, så om jag är frustrerad över detta så kan jag inte tänka mig hur de som utsätts varje dag måste känna. Och givetvis finns det de som inte alls tycker det är jobbigt att få frågan om var man kommer ifrån egentligen, men såhär känner jag.

Dags att vakna

Jag fortsätter lite på det miljöpolitiska temat och hur viktigt det är att ta hand om vår planet. Om vi inte vaknar nu och gör något åt problemet så är det snart alldeles för sent. Tyvärr krävs det väl att västvärlden drabbas av någon ordentlig katastrof orsakad av klimatförändringarna innan det görs några större åtgärder.... Så sämst att det för många krävs att man blir personligen drabbad för att man ska orka bry sig och skapa en förändring. Jag tänkte i alla fall lägga upp den här på min shop, men vet inte om jag ska med eller utan text? Det lutar lite åt utan, för visst är budskapet tydligt nog även utan texten? Vad tycker ni?
 

Hajfenssoppa

 
Den här illustrationen gjorde jag för ganska länge sedan nu, men igår så tog jag tag i att färglägga den i  Photoshop! Jag tror jag börjar få i alla fall lite kläm på det här med att teckna digitalt. Jag ville verkligen göra en bild med något politiskt budskap som hade med djur att göra sedan jag hittade den här sidan med så många starka bilder om utrotningshotade arter, hur vi använder djur för kosmetiska djurförsök, djurmisshandel, stora djur i små inhängnader på små zoo etc. Riktigt starka bilder. Min är väl inte i närheten av att väcka samma känslor, men jag ville liksom att det vid första anblick skulle se ut som en vanlig soppa. Men vid en närmare titt så ser man hajen och inser att det inte är tomat som färgar soppan röd utan blod. 
 
I alla fall, hajfenssoppa. Om ni inte känner till problemet så föreslår jag att man går in här och läser om shark finning. Det handlar i alla fall om att hajfenssoppa är en delikatess i Asien, det anses vara "högstatus-mat" och efterfrågan på det ökar. Så då har hajfensfiske blivit en stor industri. De åker ut och fiskar haj (i ofantliga mängder) och när de får upp en haj så skär de av fenorna och slänger tillbaka hajen ner i havet, levande. Hajen kan inte längre simma, den sjunker sakta ner mot botten mot en långsam och plågsam död. De flesta kvävs långsamt till döds eftersom de hela tiden måste röra på sig för att få syresatt vatten över gälarna.
 
Om inte den här vidriga hanteringen av hajarna är nog för att man skulle vilja stoppa det så kan man kolla på det här klippet nedan som beskriver lite hur viktiga hajarna är för ekosystemen (eftersom de är toppredatorer) och hur gigantiska antal hajar det handlar om. 90 % av de stora rovfiskarna är redan borta. Idag. Försök att ta in den siffran, 73 miljoner hajar dödas varje år. 73 miljoner. En del arter har sedan 1970 minskat med 99%. Det är helt sjuka siffror. Fortsätter det såhär så kommer vi att utrota hajarna som har funnits här i 400 miljoner år (jämför med dinosaurierna som dog ut för 65 miljoner år sedan). Det kommer leda till en "trophic cascade" effekt, där de organismer som är under hajen i näringskedjan kommer att öka explosionsartat eftersom de nu är den nya toppredatorn, deras population regleras inte längre av hajen. De organismer som äts av den nya toppredatorn kommer då att drastiskt minska i antal, eftersom det nu är en mycket större mängd djur som äter upp dem. Så då riskerar man att de arterna dör ut, då har den nya toppredatorn inte något att äta längre och dess population kommer att krascha. Så om vi fortsätter döda hajar i den här utsträckning så leder det inte bara till att de försvinner, biodiversiteten i havet kommer också att påverkas negativt. 
 
Det här är inte bara något som sker i Asien är viktigt att poängtera. Hajfenssoppa säljs över hela världen. Det finns en restaurang här i Uppsala som har det på sin meny. Jag vet inte om det faktiskt är hajfenor i den eller inte, men jag har i alla fall uppmärksammat WWF och Naturskyddsföreningen på detta. Vet att det inte är enda restaurangen i Sverige som har det på menyn heller. Så det är i alla fall tanken bakom min illustration, att väcka uppmärksamhet till det här problemet som riskerar att påverka biodiversiteten i hela havet.
 

Feministiska illustrationer

Egentligen orkar jag inte skriva någonting om valet. Det har gått över en vecka, men jag får ändå en klump i magen så fort jag tänker på det. Jag är besviken över att F! inte kom in, och jag är så rädd för vad SD:s ökade stöd kommer att innebära. Orkar inte läsa en endaste analys till om varför SD ökat eller hur man bör bemöta och motarbeta dem på bästa sätt. Inte än i alla fall. Men för att peppa till fortsatt feministisk och antirasistisk kamp (även om det känns jävligt mörkt just nu) så tänkte jag visa mina feministiska illustrationer! Den första ovan är min personliga favorit! Jag har gjort en tygväska till mig själv med samma bild som jag ritade med en textilpenna. Man kan köpa den här bilden som poster, väska, kudde, mobilskal och allt möjligt HÄR om man tycker om den! (ja, det är snippor i mönstret på ett par ställen!)
 
 Akryl på papper. Gillar att den är så enkel. Finns HÄR
 
 
Det här är den som har sålt allra bäst på min shop, fast det är den jag gillar minst... Jag har planer på att göra om den med snyggare blommor och i annan teknik, för jag gillar själva idéen! Men om man gillar den här så finns den tillgänglig HÄR.
 
Krossa patriarkatet! Krossa rasismen! Finns HÄR
 

Feminism is cool

Jag ritade en ny och förbättrad version av den här bilden. Kommer strax upp på min shop! Jag har tidigare ritat den här symbolen med textilpenna på en tygväska, som jag använder typ varje dag. Nu har jag några väskor till salu som jag tryckt själv med transferpapper hemma, likadant som den här lejonväskan. Skriv en kommentar eller maila på mikaela.puranen@gmail.com om ni vill köpa! :)

Torsdagstema blommor

 
Den här veckans torsdagstema är blommor och här är mitt bidrag. Jag testade färgpennorna jag köpt, men det var faktiskt svårare än jag trodde. Förstår inte hur exempelvis Bokkei gör så fantastiska skapelser med färgpennor, det kändes inte som de ville samarbeta med mig alls. Jag gillar tanken jag hade med bilden, men kanske inte utförandet lika mycket, det ser lite ut som en midsommarstång vilken inte var syftet. Funderade på att fylla i konturer till alla växter med tusch, men min tunnaste penna håller på att ta slut och det skulle vara sjukt pilligt, så det får vänta lite i så fall!  
 

Vilken version?

 
Gjorde en liten snabbskiss igår kväll. Tycker det är kul att göra lite feministiska illustrationer. Vilken version av den här bilden gillar ni bäst? Tror att jag föredrar den första...? Eller vad säger ni? Att texta är inte min starkaste sida, så bokstäverna är lite skeva och så, men äh, jag gillar den ändå.

Mjau

 
Ritade den här igår inspirerad efter att ha surfat runt på feministiska boards på pinterest!

Egendesignad tygkasse

 
Igår natt satt jag och gjorde någonting jag tänkte göra ganska länge nu. Min egen tygkasse. Eller okej, jag har ju inte sytt den, men satt och målade den med textilpennor. Är så himla himla nöjd! Sjukt fin tycker jag! Har redan fått frågor om jag vill sälja sådana. Men jag orkar nog inte om jag ska handmåla varenda en, tog liksom 4 timmar. MEN man borde ju kunna trycka upp? Är det någon som vet hur man går till väga? Vore sjukt kul!

Feminism

 
Gillar den här bilden skarpt! Enda jag inte gillar är den för tjocka svarta ringen till vänster, den bryter av för mycket mot de andra. Får eventuellt göra en till sådanhär... Jag funderar lite på om jag ska skriva lite om feminism och andra viktiga saker här i bloggen också, men det finns så många som säger saker bättre än mig. Jag är ganska dålig på att uttrycka mig överlag. Men kanske skriver något om det ibland, för det är bland det viktigaste jag vet och jag känner mig ofta så arg  och ledsen över skitpatriarkatet. Här kommer länkar till ett par andra bloggar som skriver om det här mycket bättre än jag någonsin kommer att göra:
 
HanaPee
Lady Dahmer
Hej Blekk!
Arsinoe
Zettermark
Brunheten
PK-Femhenisterna (<3)
Made (Inte lika stor blogg som de andra, skriver just nu mycket om sexuella övergrepp och våldtäkt och har samlat in historier från sina läsare, viktigt och bra initiativ!)