Mossor och lavar

 
Många av er har säkert sett att affärerna nu har börjat sälja mossa, eller ibland också kallad vitmossa. Alltså det rycker till lite varje gång jag ser det här. Det som säljs är inte mossa, det är lav. Mer bestämt fönsterlav brukar det vara. Det som stör mig ännu mer är just den här förpackningen, där det står helt korrekt latinskt namn på fönsterlav, Cladonia Stellaris, men ÄNDÅ står det mossa? Om nu de som tillverkat de här påsarna för försäljning vet att det är fönsterlav, varför inte skriva det? Jag kanske låter superelitistisk nu, det är inte min avsikt, men som biolog så känner jag att jag måste reda ut skillnaden här lite. Mossor och lavar är nämligen helt olika saker.
 
 
Vad är en lav?
En lav är en symbios mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. Som bilden ovan visar så är svampar mer släkt med djur än med växter, och alger hör inte till landväxter. Algen eller cyanobakterien bidrar med fotosyntes och ger laven energi, medan svampen utgör stödvävnad och suger upp vatten. Eftersom att lavar består av två olika sorters organismer är det svårt att få in dem i systematiken. Det är oftast svampen som avgör vilken sorts lav det är, och därför brukar man sortera in lavarna i svamparna. Man hittar lavar i många olika sorters svampgrupper.
 
 
Vad är en mossa?
En mossa hör däremot till gruppen landväxter, så lavar och mossor är inte ens i samma fylogenetiska grupp. Mossor är alltså växter, som delas in i tre olika grupper: nålfruktsmossar, levermossor och bladmossor. De olika grupperna är inte närmare släkt med varandra än de är med gruppen kärlväxter. De mossor man hittar i skogen är oftast bladmossor. Vitmossor är en sorts mossa i gruppen bladmossor, det finns flera olika sorters vitmossor, jag visade några i det här inlägget. 
 
Både mossor och lavar på samma bild.
 
Så alltså, en lav består av två helt olika organismer, en mossa är en växt. De är totalt olika. Förstår ni då min irritation över att fönsterlav i folkmun kallas för mossa och till och med vitmossa? Jag fattar att försäljarna fortsätter kalla det mossa om det är så folk känner till den, men varför inte istället skriva ut dess riktiga namn och på så sätt lite långsiktigt lära de som inte vet att det är en lav? Jag tänker att, i alla fall unga människor idag, inte har så mycket allmänbildning om naturen längre. Eller det är i alla fall min uppfattning om jag kollar på mina vänner som inte pluggar biologi. Det kanske har att göra med att vi är från en Stockholmsförort och inte varit så mycket i naturen, jag vet inte? Vi har i alla fall knappt lärt oss om det i skolan. Hur upplever ni det? Har folk inte så stor kunskap om naturen idag? Artkunskap? Jag kunde knappt namnge några träd innan jag började plugga biologi, det var väl typ gran, tall, ek, björk, rönn och lönn, kanske några fler. Jag kunde inte skilja på några mossor, jag visste att det fanns något som hette vitmossa men var inte helt hundra på att peka ut den. Ungefär där låg min kunskapsnivå. Alltså jag menar inte att det borde vara allmänbildning att kunna artbestämma olika mossor, men att känna till att lavar och mossor är olika saker borde kanske vara det i alla fall? Nu utgår jag bara ifrån mig själv och mina närmsta icke-biologvänner, det kanske bara är vi som haft otur och inte fått lära oss om detta i skolan, det kanske ser helt annorlunda ut i resten av landet? 
 

Månadens biologifakta: November

Jag tänker mig att vi tar ett till månadens biologifakta relaterat till kön och sex hos djur, mest för att det inom den kategorin finns så mycket bisarra grejer. Den här gången ska vi prata om "mating plugs" eller "copulation plugs" hos en del ekorrarter, helt enkelt en plugg eller propp som består av ett geléaktigt sekret som hanen utsöndrar i honans genitala öppning (hos ekorrar vagina) efter parning. Det här sekretet stelnar sedan och pluggar liksom igen öppningen. Det här systemet finns i flera olika djurgrupper förutom ekorrar, så även en del primater, känguruer, råttor, bin, spindlar och reptiler använder sig av detta. Samma system har alltså uppstått flera gånger i evolutionen, en så kallad konvergent evolution (samma sak utvecklas oberoende av varandra hos olika grupper som inte är nära besläktade).
 
Östlig rävekorre, en av de ekorrarter med mating plugs.
 
Men varför använder sig de här arterna av en mating plug? Det har helt enkelt utvecklats som en del av konkurrensen om en partner. Andra exempel på sådana anpassningar är till exempel att hanarna är utrustade med någon form av vapen (ex stora horn), att hanarna är stora och starka (för att bättre kunna slåss om honan), status signaler (stora påfågelfjädrar som är mer attraktivt för honor) och att hanen dödar små ungar som inte är hans egna (för att honan snabbare ska bli mottaglig för att para sig med honom istället). Spermiekonkurrens är en sådan anpassning som utvecklats i partnerkonkurrensen, det sker ofta i populationer där honorna har många hanar att välja mellan, så det är en lägre chans för en hane att just han ska få reproducera sig. Det innebär alltså att hanarna konkurrera om vems sperma som ska befrukta honan, i en del arter kan det handla att den som ejakulerar störst mängd spermier vinner, då det är större chans att det blir någon av dem som befruktar ägget. Då har olika taktiker och "försvar" utvecklats mot detta, det kan vara till exempel att hanen vaktar honan så att ingen annan ska komma och para sig med henne eller att han aktivt avlägsnar en tidigare hanes sperma innan han själv parar sig med henne (hos vissa fåglar till exempel, kolla på detta youtubeklipp från 41.02 ungefär). Eller då användandet av mating plugs! 
 
 
Mating plugs är helt enkelt ett mer passivt sätt att "vakta sin hona" och se till att ingen annan parar sig med henne, man gör det helt enkelt fysiskt omöjligt för att andra hanar. Det kan vara mer fördelaktig för hanen än att rent fysiskt vakta honan, nu kan han spendera mer tid på att uppvakta andra honor och få chans att reproducera sig mer. PS. Alltså herregud så patriarkalt allt detta låter, "vakta sin hona" etc. Men det är såhär det fungerar med mating plugs. Kan försöka väga upp och hitta något intressant mer matriarkalt exempel i naturen och skriva om någon annan månad (eller ännu hellre något jämställt exempel, men det är nog ovanligare). DS.
 
I alla fall, varför jag tycker att just ekorrar är ett intressant exempel inom detta är att en del arter har utvecklat strategier mot mating plugs. Det finns studier som studerat honor som själva tar bort pluggen ett tag efter parningen, varför är oklart, men det kan handla om en konflikt mellan könen där honorna vill ha de fördelar som multipel parning kan ge (säkerställa befruktning och genetisk heterogenitet hos avkomman). Det är inte i hanarnas intresse, de vill ju att just deras gener ska föras vidare. Min föreläsare på förra kursen berättade också om hanar som utvecklat en korkskruvspenis (som gräsänderna!) i syftet att kunna skruva ut pluggen och då själva para sig med honan.
 
Det man kan fråga sig är varför mating plugs fortfarande finns hos de arter som ändå tar bort den? Den fyller ju inte längre något syfte då? Det är bara onödigt att lägga energi och resurser på att bilda en plugg om den inte har någon verkan. Och så är det ju, den blir onödig i sådana sammanhang och ett slöseri på resurser för hanen. Men det är mycet svårare att gå tillbaka i evolutionen, när något väl har utvecklats så är det svårare att "ta bort" det än att utveckla nya lösningar (som borttagandet av pluggen). 

Tips på naturfilm!

 
 
Jag kollar ganska mycket på naturdokumentärer, oftast brukar jag kolla på det när jag ska sova. Just nu finns det en väldigt intressant serie på SVT Play jag måste tipsa om! Eller egentligen så är det två stycken, som båda handlar om evolution. Den första heter "Den pågående evolutionen" och handlar om hur evolutionen inte är slut utan pågår hela tiden, och hur man kan se exempel på det i naturen idag. Det är en serie om 3 avsnitt, varav 2 har sänts. Det första handlar om babianer i ett fåtal områden nära städer i Saudiarabien som har börjat hålla katter och hundar som husdjur. Det är verkligen hur intressant som helst! De lever ihop i en blandad grupp, hundarna försvarar babianerna mot faror som tex andra hundar som inte hör till gruppen. Att de försvarar en annan art framför sin egen är oerhört intressant. Jag vill inte säga för mycket, men de pratar med olika forskare om hur det kan komma sig att babianerna adopterat hundar och katter till sin grupp. Mycket intressanta teorier! Ni hittar avsnittet här och det finns tillgängligt på SVT Play fram till 9 december! Avsnitt två handlar om schimpanser som blir mer och mer människolika om jag förstod det rätt, har inte hunnit se detta avsnitt än, det verkar också jätteintressant!
 
 
 
 
Den andra serien heter "Naturens drivkrafter" och har sänts färdigt så det är lite mer bråttom om man vill hinna se det! Det är bara tre sista avsnitten som finns kvar som tillgängliga, varav ett avsnitt är bara kvar 1 dag till, ett till 25 nov och ett till 2 dec. Det handlar i alla fall om olika miljöer, av de som finns kvar så är det tibetanska högplatån, Namiböknen och Costa Rica, och om vilka anpassningar djur och växter har behövt göra för att kunna leva där. Tex olika sorters värmeanpassningar i öknen, anpassningar mot kyla på högplatåerna etc. Jag tyckte den var väldigt bra och förklarade på ett intressant sätt hur evolutionen format livet på de här platserna! Visste ni att det har funnits jättesengångare som var över sex meter långa?! Det och mycket annat intressant, tex om varför det är så otroligt hög biodiversitet i Costa Rica berättar de om i sista avsnittet om Costa Rica! Fast jag tror ändå att jag gillade det om Namiböknen bäst! Serien hittar ni här!

Sveriges största skogsbrand

 
Igår gjorde vi något häftigt i skolan. Vi hade exkursion och åkte till Sala och kollade på områdena där den största skogsbranden i Sveriges (iaf moderna) historia härjade i somras. Det är förbjudet att beträda området i vanliga fall, jag tror att det är pga risken att träd faller. Men vi hade tillstånd, och var där med en forskare inom skogsbränder. Först hade vi en föreläsning om skogsbränder och vad som egentligen hände i somras, och sen far vi ut mot delar av det brända området, närmare bestämt de platser där det brann dag 1 och 2. 
 
 
 
Vi började med att titta på den här platsen. Skogsbränder kan brinna på olika sätt, här var det lågintensiv brand, vilket man kan se bland annat på att lågorna inte var så höga. Det är bara sotade stammar ungefär 0,5-1 m högt. Det är också en del växtligheter kvar.
 
 
 
Här syntes spåren efter branden betydligt mer. Marken var helt svart. En hel del träd hade fallit, och de närmast vägen har man helt enkelt avverkat så att de inte ska falla över vägen. Den steniga kullen på första bilden var antagligen klädd av mossor och växter förut. De träd som inte fallit hade sotiga stammar på flera meter, vilket tyder på att branden var mer högintensiv här än på första platsen vi besökte.
 
 
Jag läser en kurs i naturvård just nu, och anledningen till att vi ens åkte hit är för att bränder är en naturlig och viktig störning i vissa miljöer. En del naturtyper ska helt enkelt brinna då och då, det främjar biodiversiteten genom att öppna upp för fler arter att kunna etablera sig. Dock ska det verkligen inte brinna i den här omfattningen som det gjorde i somras, men kontrollerade bränningar görs för att öppna upp landskapet. En del arter är helt beroende av bränder, som t.ex den här svedjenävan på bilden som redan hade börjat sprida sig efter branden. En majoritet av dess frön gror inte om de inte utsätts för en temperatur på över 50 grader, vilket i alla fall i Sverige innebär en brand. Det växte en hel del svedjenävor på platsen redan nu, nästa sommar kommer de att blomma och sprida sina fröer. Fröna kommer däremot inte att gro förrän nästa brand, utan blir liggande i jorden tills det är dags. Det kallas för att växten har en fröbank, alltså vilande frön i jorden som gror vid tillfälle. En del arters frön kan ligga i fröbanken i flera hundra år för att sedan gro, efter till exempel en brand. 
 
Andra arter som är tidiga på att etablera sig efter en skogsbrand är främst sådana som har vindspridda frön, till exempel olika ogräs som maskros och tistel. Pillerstarr är en annan art vanlig efter bränder. För många av de här arterna så måste det inte vara just brand som är störningen i naturen, det kan lika väl vara till exempel markberedning, det viktiga är att landskapet öppnas upp och att andra växter försvinner. Då har de här arterna en större chans att etablera sig. Svedjenävan är däremot beroende av just brand som störning. 
 
 
 
 
 
Här är vi vid Öjesjön. Det har brunnit ända ut till vattnet, så gräset på bilden ovan är dött. Det började också brinna på en del öar, för gnistor och lågor kan hoppa en rätt bra bit. Att det var dimmigt igår var nästan lite kusligt, man kunde nästan tänka sig lite hur det måste ha sett ut i somras med all rök. Den uppmärksamme kanske har noterat att det nästan bara är tall på bilderna. Det beror på att tallen är ganska tålig mot brand, till skillnad mot exempelvis granen. Granen har mycket ytligare rötter som och tunnare bark och blir därför känsligare. Dessutom har granen grenar hela vägen, tallen har ofta en större samling grenar i kronan, så det finns mer material som elden kan använda som bränsle hos en gran. Det krävs ganska mycket mer för att det ska bli kronbrand i en tall, så därför överlever de bränder i större utrsträckning. Man kan ibland se en plats brandhistoria på dess tallar (förutsatt att de är tillräckligt gamla för att ha upplevt branden), det bildas något som kallas för brandljud som ni säkert har sett någon gång. Det blir liksom en skreva i barken där trädet blivit skadad. 
 
 
Här ser man tydligt vilken riktning det har brunnit.
 
 
 
 
 
Det var väldigt fascinerande att få se hur det kan se ut efter en skogsbrand, och kul att se att det redan etablerats en del nya växter, det känns hoppfullt. Jag hade föreställt mig att mycket mera skulle vara dött, att i princip alla träd skulle ha strykit med, men det fanns till och med en del luckor där det inte hade brunnit alls. Nästa sommar kommer det att vara grönt igen med en hel del arter som inte funnits där på ett bra tag! Många av de här koloniserande arterna som kommer dit snabbt är inte lika konkurrenskraftiga som de som kommer senare i successionen, så om ett antal år kommer floran att vara annorlunda. En stor del av brandområdet kommer att bli naturreservat där det kommer att bedrivas en hel del forskning på skogsbränder och dess effekter, brandekologi helt enkelt, och säkerligen om massa annat också. Så något gott kan det ändå bli efter en sån här naturkatastrof, även om det såklart är jättehemskt med alla som drabbades av branden och förlorade sina hem, sommarstugor och liknande. 

En dag ur en biologstudents liv

 
Jag har börjat en ny kurs i skolan nu i måndags, naturvård, och hjääälp jag har inte haft tid att göra någonting annat än plugga! Och imorgon är det helg? Det känns fortfarande som tisdag! Kursen verkar i alla fall kul och intressant, och det roligaste är att vi kommer ha praktik flera veckor! Det ska bli spännande att se hur en vanlig arbetsdag för en biolog '(med inriktning på naturvård då) egentligen är. Vad tänker ni att man kan jobba med efter en biologutbildning? Biologer får inte svara! Tycker det är lite kul att höra hur andra tänker, jag hade egentligen inte alls så stor koll innan jag började plugga på programmet, visste bara att jag ville hålla på med marinbiologi och rädda haven!
 
 
Idag har vi haft exkursion, så vi har varit ute i ett naturreservat i Norrtälje och kollat på olika myrar och sett vad som skiljer en mosse från ett kärr, vilka arter som är typiska för de olika typerna etc. Bland annat har vi kollat på massa olika mossor, mest olika vitmossor.
 
 
Den här fina röda tror jag hette praktvitmossa, den kan vara både röd och mer grön till färgen.
 
 
Det här är klubbvitmossa.
 
 
De här tror jag är vågig kammossa och så någon typ av björnmossa. 
 
Innan jag började plugga biologi hade jag ingen aning om hur många olika mossor det finns, bara i Sverige finns runt 1000 olika arter! Man skiljer på levermossor, bladmossor och nålfruktsmossor som är skilda grupper och ser ganska olika ut. Jag troooor att alla på bild här är bladmossor, men jag är ganska dålig på just mossor. Intressant är i alla fall att de saknar rötter och några kärl för att transportera vatten, och det är anledningen till att de inte blir så höga, de skulle inte kunna transportera upp vatten till de övre delarna av mossan. Vitmossor är som de flesta vet jäkligt bra att ta upp vatten, det beror på att de består till väldigt stor del av döda celler vars syfte är att lagra vatten. När man går på en myr med mycket vitmossor så går man på ca 90 % vatten, det är lite coolt.
 
 
Vi såg också en massa kärrspindlar! Det är en av de största spindlarna vi har i Sverige och som namnet antyder trivs den i kärrliknande miljöer. Kroppen kan bli nästan tre centimer, plus att benen sträcker sig nästan ytterligare tre centimer. Den jagar små insektslarver och fiskyngel på vattenytan.
 
 
Vi hade en så himla tur med vädret! Solen sken och det var helt fantastiskt! Här ser ni en annan vanlig växt på myrar, dock växer den här hellre på en mosse än ett kärr, för den föredrar det lägre pH som finns på mossen. Den heter skvattram och doftar supermycket, när vi kom fram till mossen så kände man direkt att här fanns det skvattram. Den kan tydligen användas som myggmedel eftersom myggorna inte gillar doften, fast jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det. Förra sommaren när vi var på en myr med massa skvattram fick jag en massa myggbett i alla fall...
 
 
En annan cool grej vi gjorde var att kolla på torven lite ur ett historiskt perspektiv, genom att använda en torvborr. Torv (som består av organiskt material, växter, förna etc) bryts ned väldigt långsamt, så bara ett par meter ner så kan man hitta organiskt material från flera tusen år tillbaka.
 
 
Här är torv från det djupaste vi borrade (ca 4 meter tror jag), det till höger är blålera, så innan det ser man den äldsta torven på den här platsen. Kan ni gissa hur gammalt det är? ..... ..... ..... Den torven är från istiden! Hur coolt är inte det?
 
Så det är vad jag har sysslat med idag, lärt mig om kärr och mossar och fikat i skogen! Jag är så glad att jag tog med kameran när det visade sig bli en så himla fin dag! 
 

Orchid Mantis

 
Det här måste vara den finaste insekten som finns? Jag är inte så förtjust i just insekter, och tycker att just bönsyrsor är ganska obehagliga, men den här tycker jag är fantastisk! Den kallas för orchid mantis eller flower mantis. Som man kan ana på namnet så försöker den efterlikna en orkidé, och den lyckas ganska väl. Kamoflaguet att se ut som en blomma fungerar både som ett skydd mot predatorer och för att obemärkt kunna jaga. De sitter på en blomma helt orörliga och väntar tills en stackars pollinatör till insekt kommer förbi, och då är de blixtsnabba på att fånga in den med sina framben. En del bönsyrsearter kan till och med äta små fåglar som kolibris... En lite obehaglig video på det finns att se här. Så de är ganska läskiga faktiskt, men just den här arten är fin att se på i alla fall!
 

Månadens biologifakta: Oktober

Den här månaden ska vi fortsätta kolla på sexuell selektion och olika parningssystem, den här gången på vildfåglar som bland annat gräsänder. Triggervarning för våldtäkt, för säkerhets skull, det här kommer beröra fåglar, men det kan säkert vara jobbigt för någon att läsa i alla fall. Jag vill också poängtera att man inte ska dra paralleler från den här texten till människor. 
 
Bildkälla.
 
Gräsänder är inte små, gulliga andfåglar som man matar med bröd längs olika vattendrag i Sverige. De är ganska hemska faktiskt. Just gräsänder är kända för att våldta varandra, ibland så våldsamt att de skadar eller till och med dränker honan. Vidrigt. I alla fall så har evolutionen och tidens gång skapat en mekanism för att honorna ska kunna återfå kontrollen över sin reproduktion. Hos många djur, särskilt bland däggdjur, så är det honan som väljer vilken hane hon vill para sig med. En av anledningarna till detta är att det för honor är mycket mer energikrävande att reproducera sig, i alla fall hos arter som har inre befruktning då det är honorna som är gravida (och hos fåglar lägger ägg). Hos däggdjur är det ännu mer energikrävande eftersom de flesta arter diar sina ungar. Många fågelarter hjälps i alla fall åt att mata avkomman. Eftersom det är mer energikrävande för honorna så är det viktigare för dem att få en så bra avkomma som möjligt och att därför välja sin partner med omsorg. 
 
I alla fall, när nu gräsänderna våldtar varandra i så stor utsträckning så tar det bort honans partnerval. De flesta fåglar har i princip ingen penis (endast 3 % har en som det går att ha penetrerande sex med), men gräsänder och en del andra vildfåglar har för det första ganska stora penisar och för det andra så är de korkskruvsformade. Eftersom att honorna försöker undvika våldtäkt och fly, så är en teori är att hanarna evolverat fram penisar som ska fungera bättre för våldtäkter, därav storleken och korkskruvsformen. Honornas svar på detta för att försvåra för hanarna att våldta och återfå kontrollen är att de också utvecklat korkskruvsformade genitalier - fast åt motsatt håll.
 
Det finns också någon slags fickor i honornas vaginor, som fungerar som återvändsgränder för spermier. Ifall en ovälkommen hane ändå lyckas våldta honan, trots de fysiska svårigheterna med motsatta spiraler, så kan spermierna fastna i de här fickorna. På så vis kan honorna försöka undvika befruktning vid en våldtäkt. 
 
Till höger - honans könsorgan. Till vänster - hanens könsorgan.
Bildkälla.
 
Så, gräsänder är inte det minsta gulliga när man känner till det här. Det är helt sjukt att evolutionen behövt utveckla "skydd" mot våldtäkt hos de här fåglarna. Återigen, dra inte paralleller till oss människor. Vi har inget biologiskt sätt att undvika befruktning vid våldtäkt, så den vidrige amerikanska politikern som påstod det för ett par år sedan har fel. Det här var mycket svårare än jag trodde att skriva om än jag trodde, det känns som att allt låter som victimblaiming? Är det något jag tycker är vidrigt i samhället så är det just det, och hela våldtäktskulturen vi lever i. Att kvinnor får "skylla sig själv" om de inte vidtog den och den så kallade "skyddsåtgärden", det är sjukt och vidrigt och begränsar kvinnors livsutrymme enormt mycket. Jag hoppas verkligen att den här texten inte låter skuldbeläggande på något sätt, syftet var att förklara varför gräsändernas genitalier ser ut som de gör, på samma sätt som förra inlägget förklarade varför hyenahonor har en "penis"

Apikal dominans - eller hur man får en buskigare planta

Ni kanske har hört att man ska knipsa av toppen på vissa plantor om man vill att den ska bli buskigare? Men vet ni varför den blir buskigare? Svaret är apikal dominans! (Apikal betyder typ topp eller spets) I växter så finns det något som heter meristem, som är en samling odifferentierade celler, alltså stamceller, som sedan kan utvecklas till växtens olika delar. Det finns både ett apikalt meristem vid toppskottet och så ett vid rotskottet. Det vi ska fokusera på nu är det vid toppskottet. Ett av de viktigaste växthormonerna är auxin som till största del utsöndras i toppskottet. Auxin hindrar sidoskott från att växa. Anledningen till detta kan vara att det kan vara en fördel att snabbt växa på höjden istället för att lägga energi på att utveckla sidoskott, t.ex. om man behöver konkurrera med andra växter om ljuset. Så med apikal dominans menas alltså att huvudstammen blir dominant, eftersom att hormonet auxin i toppskottet hindrar sidoskott från att utvecklas och får växten att koncentrera sig på att växa på höjden istället.
 
Källa.
 
Men nu tycker de flesta att det är finare med en buskigare planta än en hög planta utan så mycket sidoskott. Så därför kan man då manipulera växtens hormonnivåer. Genom att ta bort toppskottet så tar man helt enkelt bort den stora auxinkällan i toppen. Då är det fritt fram för sidoskotten att utvecklas eftersom de inte längre blir hindrade av auxinet. Så det som händer när man toppar sin planta är att man minskar nivån av auxin i växten och då kan sidoskott utvecklas och man får en buskigare växt! Auxin är också anledningen till varför växter vänder sig mot ljuset, men tar vi en annan gång!
 
 
En av mina pelargoner som jag varit ganska nog med att ta av toppskotten på, väldigt buskig! Däremot börjar den känna av att det går mot vintern nu och ser därför lite trött ut.
 
 
En annan pelargon, dr. Westerlund, som jag borde ha varit nogrannare med. Man ser ganska tydligt hur toppskottet skjutit iväg massor innan jag tog av toppskottet. Numera har den lite mer sidoskott längs den stammen än förut, eftersom jag manipulerade auxinnivån genom att klippa bort toppen! 
 

Havet.

Sharm el Sheik, 2012.
 
Min första kärlek i livet och både anledningen till att jag pluggar biologi och till att jag flyttade till Egypten i 5 månader som 19-åring. Tänk att jag för 6 år sedan tog ett beslut som skulle komma att ändra riktningen på mitt liv. Jag hade ju tänkt att bli diplomat, jobba med mänskliga rättigheter i FN eller något sådant. Riktigt så blev det inte. Jag ska skriva ett lite längre inlägg om min relation till havet, snart. Just idag har jag bara ett så gigantiskt sug efter att dyka på en sån här plats.
 

Månadens biologifakta: September

 Det här är första inlägget i en ny inläggsserie som jag tänkt ska komma månadsvis; Månadens biologifakta! Under den här kursen jag läser nu (Ekologi) så har vår föreläsare tagit upp massa exempel och intressanta fakta som rör de teorier vi läser om just då. Väldigt mycket intressant kom fram under föreläsningarna om sexuell selektion och parningssystem, och det är där jag tänker att vi ska börja den här serien. Närmare bestämt vid hyenahonornas penisar. Ja, honorna. 
 
Egentligen är det inte riktig penis, utan heter hemi-penis eller pseudo-penis, och är en väldigt, väldigt stor klitoris som är formad som en penis brukar se ut. Egentligen är det ganska dumt att det heter hemi-penis eller pseudo-penis när det inte är en penis, hej mansnorm, kunde man inte bara kallat den för vad det är och sagt att det väldigt mycket liknar en penis? Men i alla fall, det kallas så om ni vill googla vidare på det sen. Det ser hur som helst ut som en penis, men fungerar mer som en vagina. Den används till båda urinering, sex och födsel. 
 
 
Hos hyenor är det honorna som är de dominanta och den honan mes störst pseudopenis har högst social status. Med pseudpenisen kommer också en rad problem. Till exempel när hyenorna ska föröka sig, det är lite svårt för hyenahanen att föra in sin penis i honans pseudopenis, hanarnas penis är dessutom oftast mindre än honornas variant. För att underlätta det hela så kan honorna helt enkelt "rulla upp" sin pseudopenis likt en skjortärm som kavlas upp. Det är fortfarande svårt för dem, men uppenbarligen fungerar det eftersom det föds nya hyenor än! Ett annat problem är födsel, honorna föder alltså genom pseudopenisen, på bilden ovan kan man se hur systemet ser ut. Det är verkligen inte lätt för honorna, oftast spricker pseudopenisen och det är riskfyllt både för mor och ungar. Förstagångsfödare har en dödlighet på upp till 20 %, och första kullen har hela 60 % risk att inte överleva födseln. 
 
Om ni också sitter med förvirrade miner och tänker "WTF evolution!?" som jag gjorde på föreläsningen och undrar varför hyenahonorna har den här pseudopenisen överhuvudtaget, så är det enkla svaret är att man inte vet. Det spekuleras i om det kan vara för att förhindra våldtäkt (nästa månads tema kommer handla om gräsänders lösning på detta), för att förvirra eller härma hanarna och förhindra att hanarna dödar ungarna. Varför är oklart, men hur det uppkommer tros vara pga att fostren utsätts för höga testosteronhalter i livmodern - vilket leder till den förstorade klitorisen. Anledningen till testosteronet tros vara för att öka aggressivitet, som är en fördel för hyenor som till stor del är asätare och måste konkurrera rätt hårt om födan. 
 
 
Jag hade verkligen ingen aning om det här förut! Är det bara jag som tycker det här är intressant eller är det en bra idé med månades biologifakta? Säg vad ni tycker plzzzz :)

Fågelprojektet (fast mest gulliga bilder på fåglar)

En ung blåmes som inte riktigt fått sin blå färg ännu.
 
Nu har vi äntligen lämnat in första versionen av rapporten på fågelprojektet min grupp gjorde under fältkursen förra veckan. Vi hade alltså i princip fått fria händer att genomföra en ekologisk studie av något slag. Det är inte det lättaste att utforma en studie från scratch, först ska man veta vad man vill undersöka, vilken fråga man är intresserad av. Men det är nog den lättaste biten, det svåraste är att utforma själva testen. Hur ska man testa sin fråga? Vilka statistiska tester ska man använda? Vilka slags data måste man ha för att kunna utföra de testen? Osv osv osv... Vi trodde vi hade en ganska klar idé över hur vi skulle göra innan vi åkte iväg, men vi fick omarbeta vår plan flertalet gånger.
 
 
Till slut landade vi i alla fall i en fältstudiedesign. Vi skulle testa småfåglar riskbeteende vid födosök (gud vad konstigt det känns att skriva det här på svenska efter att ha pratat och skrivit om det här nästan enbart engelska). Vi hade fågelbord som en i min grupp byggt (!) eftersom vi skolan inte hade några. Vid varje observationsplats hade vi två bord, ett "säkert" och ett "osäkert". Huruvida borden var säkra avgjordes med avståndet till skydd (i form av buskar och träd), det säkra var precis vid vegetation och det osäkra 2 meter ifrån.
Som man kan se på bilderna ovanför så fick vi besök av hungriga talgoxar, här på ett av de säkra borden.
 
Rödhake.
 
Blåmes.
 
Vi fick låna en kamera av Hanna i min klass - utan den hade jag aldrig kunnat ta de här bilderna, min egen kamera har värdelös zoom. Så tack tack för lånet!
 
 
De här fina bilderna på en nötväcka har Caroline i min grupp tagit. Nötväckor är lite speciella eftersom de kan klättra "upp och ner" på trädstammar, som på de här bilderna. 
 
Bullig blåmes.
 
Entita. 
 
Eftersom småfåglar är mest aktiva på morgonen så var vi tvugna att gå upp 05.30 för att fågelskåda... Den biten var lite tung, men det var kul så fort man kommit ut! Särskilt när vi fick låna kameran och kunde ta ordentliga bilder! Vi observerade våra bord 20 min på varje plats och noterade hur många besök de säkra och osäkra borden fick, och hur länge fåglarna stannade. Det var i princip omöjligt att ta tid på fåglarna när det kom fler än två åt gången på bordet! Så vi fick ta och ställa en kamera vid borden och filma för att kunna kolla i efterhand hur länge varje fågel satt på bordet. 
 
Det här är min absoluta favoritbild! Nötväcka på ett av våra fågelbord.
 
 
Våra resultat visade att de säkra borden fick markant flerbesök, vilket också stämde med vår hypotes. Däremot skiljde sig inte längden på besöken mellan borden, vilket vi hade trott. Så det var lite intressant, vi tänker att det kan bero på att när fågeln väl har bestämt sig för att ta risken att äta från det osäkra bordet så beter den sig som den hade gjort på det säkra bordet. Så, det är lite sammanfattat vad jag sysslat med de senaste veckorna, och vad min grupp gjorde under fältkursen! Kul, väldigt lärorikt och enormt tidskrävande projekt!

Fältvecka del 2

Här kommer del 2 av fältkursen jag var på, varning för bildbomb!
 
 
 
Dimmig morgon. Vi klev upp och var färdiga att ge oss ut och spana på fåglar vid ungefär kl sex varje morgon. Möttes varje dag av en tjock dimma, så himla fint med dimma.
 
 
Morgonpigg bofink.
 
 
 
 
Sjukt mycket spindelnät överallt, i gräset, i buskar, på träd, på staket... Men såg förvånansvärt få spindlar i jämförelse med antalet nät...
 
 
 
 
Nu började solen komma fram och dimman lätta lite. Helt magiskt ljus! Knäppte hur många bilder som helst bara för att ljuset var så fantastiskt!
 
 
 
Dimman låg fortfarande kvar över fälten till kanske åtta-tiden någonting.
 
 
 
Alltså det här var verkligen en magiskt vacker morgon. Det är nästan så att jag vill gå upp 05.30 oftare bara för att få möjlighet att ta sådana här bilder igen. Måste bara hitta någon lika fin plats nära vårt bostadsområde... Miljöerna runt kursgården var verkligen helt fantastiska!
 
 
 

Fältvecka del 1

Nu är jag hemma igen! Sorry för en blogg som varit tyst, men internet där borta fungerade så fruktansvärt dåligt. Men nu är jag tillbaka! Jag ska berätta mer om fågelprojektet min grupp gjorde i ett annat inlägg, Men här kommer lite mer allmänt om min vecka! Så jag har alltså varit på fältkurs utanför Norrtälje, Norr malma mer bestämt.
 
Jag har lite för många bilder jag vill dela med mig av här så jag tänker dela upp det i flera delar, men det här är i alla fall del 1!
 
 
 
Så här bodde vi ca 50 studenter i ett stort hus med massa våningssängar, två gemensamma kök och ett stort uppehållsrum. Det blir lätt ganska skitigt när man är så många på så begränsad yta, men det gick hyfsat bra ändå. Det var kul att laga mat ihop med andra man inte brukar laga mat med, särskilt ett recept lärde jag mig av en av mina gruppmedlemmar som jag ska laga snart!
 
 
Labbet är egentligen främst till för limnologiska studier och ligger precis vid sjön Erken. På kvällarna var det många som bastade och hoppade i sjön.
 
 
Kursgården låg också precis vid ett stall. Jag tycker hästar är så otroligt vackra djur, så att få den här utsikten varje dag var ju ganska trevligt. 
 
 
 
 
 
 
Norr malma området är känt för sina gamla fina ekar. Mitt absoluta favoritträd. Finns det något vackrare än en ekskog? Jag har plockat en påse ekollon som jag ska försöka få att gro! 
 
 
 
 
Vi har gått i skogen en hel del och sett sjukt mycket svamp! En del mindre ätliga än andra... En annan grupp hade ett svampprojekt där de vetenskapligt skulle ta reda på vad som var ett bra svampställe, vad man skulle hålla utkik efter. De kollade på trattkremlor och trattkantareller. De mätte olika saker som ljusintensitet, fukt i jorden, pH-halt och en del annat. Tyvärr fick de inga signifikanta resultat, så man får gå på magkänsla! 

Fältkurs!

 
 
Idag åker jag på fältkurs en vecka med skolan, så inläggen blir ganska mycket glesare än vanligt. Jag läser en kurs i ekologi nu, och vi ska göra en ekologisk fältstudie där vi ska studera fåglars riskbeteende när de ska äta. Vi kommer antagligen ha fullt upp hela veckan med att gå ute i skogen och kolla på fåglar, så vi får se hur mycket jag hinner med bloggen. Men kan kanske uppdatera lite om vad vi faktiskt gör, om det är intressant! Och förhoppningsvis lite fina bilder på fåglar! Det kommer bli en sjukt intensiv vecka, men kul!
 

Pelargonsticklingar och hur det funkar biologiskt

 
Ett jättebra tips är att leta efter Facebookgrupper i sin stad där man kan utbyta växter. Jag är med i "Växter Uppsala. Skänkes, önskas, bytes, säljes, köpes" och fick via den gruppen två pelargonsticklingar för ett par veckor sedan. Det är sorterna Contrast och Fairy Fantasy. De har fått stå i ett glas med vatten tills de utvecklar rötter.
 
 
Här kan man se en första rot som börjar utvecklas! Jag pluggar ju kandidatprogrammet i biologi i Uppsala och har läst lite växtfysiologi, vilket var så himla intressant. Växter är totipotenta, det vill säga att en enda cell från växten kan utvecklas till en helt ny växt. Man kan jämföra det med att om man skulle hugga av sitt finger så skulle det inte växa fram en ny människa från det fingret. Men ungefär så funkar det med växter!
 
Vi gjorde en lab på växtfysiologin där vi testade detta. Vi skar små små bitar av ett blad och la i en petriskål och så tillsatte vi olika växthormon för att se vad som hände. Olika växthormon stimulerar tillväxt av olika saker, ett hormon stimulerar rottillväxt till exempel och ett annat bladtillväxt. Det är det som händer när man har sticklingar, rothormonet som finns längst ner i plantan stimulerar tillväxten av rötter. Upptill i sticklingen finns hormonet som stimulerar skott- och bladtillväxt. Hormonerna finns såklart naturligt i växten och behöver inte tillsättas som vi gjorde på lab (vet inte ens om det skulle gå att köpa?).
 
 
 
När de fått rötter så planterar jag de i en kruka. Nu ska de få stå och växa till sig så är de förhoppningsvis stora till våren och blommar då! 
 
PS. Det här inlägget hamnade förutom i kategorin Växter och odling också i en ny kategori, Biologi. Jag tänkte att här kunde jag samla inlägg som t.ex. handlar om växtfysiologi, intressanta djurfakta, om vi gör något intressant i skolan, kanske lite fågelskådning och annat biologiskt relaterat. Verkar det intressant?
Nyare inlägg