Tropiska växthuset

 
Nä, hörrni. En sån här grå, trist novemberdag med slask ute tycker jag det är läge att kolla på lite bilder från sensommaren när jag var och besökte det tropiska växthuset i Botaniska Trädgården här i Uppsala. Jag behöver i alla fall påminnas om att det finns sådana här dagar, även om allt känns grått just nu. 
 
 
Det var en av de där varma sensommarkvällarna och solen hade precis börjat att gå ner! Jag tyckte den här hortensiabusken var magisk! En sådan ska jag ha den vackra dag jag har en egen trädgård, just nu har jag bara en kruka hortensia på balkongen.
 
 
Bland det första vi såg när vi kom in i växthuset var palettblad! Mitt monster hemma har tagit över sovrumsfönstret helt snart, jag undrar om inte det här är samma sort? Min är dock verkligen inte såhär mörk just nu, utan mer och mer grön blir den ju mindre ljus det är. Men om lite mer än en månad så är det årets mörkaste dag och sen blir det ljusare igen, hurra!
 
 
Här är något slags ormbunksträd! Det ser lite ut att vara från dinosauriernas tid tänker jag, när det fanns gigantiska ormbunkar. Fint!
 
 
Det här som ser ut som små droppar på bladet är faktiskt små små blommor?!
 
 
Det var helt magiskt ljust inne i det här rummet med näckrosorna!
 
 
Det här är en sorts kannranka, som är en köttätande växt. Den lurar in flugor andra insekter in i kannan med hjälp av nektar. När insekten väl kommit in halkar den omkring på väggarna i en vätska som innehåller ett enzym som saktar dödar den. Det finns så många häftiga anpassningar hos växter alltså! Kan verkligen rekommendera att kolla på The secret life of plants med David Attenborough om man vill veta mer!
 
 
Men det vi egentligen kommit för att titta på var Victoria näckrosen som skulle blomma! Den blommar typ en gång om året och bara på kvällen, och då har Botaniska trädgården extra kvällsöppet. Men när vi var där var det fortfarande bara en knopp så vi missade det ändå! Bättre lycka nästa år!
 
 
Kolla det här monsterabladet då!!! Svårt att se hur stort det är, men minst dubbla mot min planta hemma. Och så många fina håligheter! Det var en vägg som var täckt med den och jag ville ta med den (och så många andra växter...) hem! 
 
 
Jag tycker det är så jäkla fint med epifyter, dvs växter som växer på andra växter, som på de här bilderna där stammarna är täckta med slingrande växter! Vill ha ett sådant träd hemma!
 
VARNING för bild på groda här under!
 
 
Det finns några små grodor som hoppar omkring fritt inne i växthusen! Jag har dock aldrig lyckats se någon av dem förrän nu! 
 
 
Det lilla kaktusrummet borde vara mitt favoritrum då jag är lite kaktustokig, men det större regnskogsrummet eller vad man ska kalla det är banne mig ännu finare. Men med det sagt så gillar jag kaktusrummet med såklart! 
 
 
Jag är väldigt sugen på sådana här levande stenar, tycker de är så gulliga! Men lite svåra att få tag på tror jag? 
 
 
Jag vet inte vad det här är, men jag tycker den är fantastisk. Kan det vara en typ av rosenskärm? Jag måste nog skaffa mig en sådan med. Dock i mindre format än den här, för den här blomman var lika stort som ett människohuvud!
 
 
Som sagt, magiskt ljus! Jag blev i alla fall lite uppiggad i gråvember av de här bilderna, hoppas ni blev det med!
 
 
Apropå att bli uppiggad, Wilda har släppt novembertemat för Monthly Makers! Dessutom söker vi nya värdar inför 2017, sök sök sök!

Växtfärgning med Art Lab Gnesta

 
För ett par helger sedan var jag på en workshop i växtfärgning som Art Lab Gnesta höll i, som en del i deras projekt Swamp Storytelling. Vi började dagen med att åka till ett kärr i Gnesta med Lina Sofia Lundin som expert på naturlig textilfärgning och biologen Hans Rydberg från Naturskyddsföreningen. De berättade om olika växter som finns i våtmarker, hur våtmarker egentligen fungerar och så samlade in vi in växtmaterial att färga med!
 
Våtmarker är en speciell sorts miljö och man brukar dela in dem i typerna mosse och kärr. Den stora skillnaden mellan dem är hur tillförseln av vatten ser ut, ett kärr får vatten både via grundvatten och omgivande marker medan en mosse endast får vatten via regn. Det här gör också att mossen får ett lägre pH än kärren, vilket påverkar vilka växter som finns där. Så genom att kolla på vad som växer på en plats kan man säga ganska mycket om en miljö, vilket såklart inte bara gäller våtmarker.
 
 
De här små röda sileshåren är en typisk våtmarksväxt som ofta växer på tuvor av vitmossor. Vitmossor kan ta upp riktigt stora mängder vatten (detta p.g.a de till stor del består av döda celler vars uppgift är att att lagra vatten) och när man går i en våtmark täckt med vitmossa så går man på 90 % vatten, vilket är ganska häftigt. Hur som helst så innebär det också att det inte finns särskilt mycket näring i tuvorna. Därför har sileshåren löst det genom att få i sig näring på ett annat sätt, de är nämligen köttätande växter som äter insekter! 
 
 
Ok, slut på biologinörderier! Alicia med sitt eldiga hår var också med på workshopen, och gänget bestod mest av textilkonstnärer och en del textillärare. De växter vi plockade med oss från kärret var ljung, klibbal och vass!
 
 
Tillbaka på Art Lab Gnesta åt vi en lunch med Jessica som jobbade med utställningen innan började vi koka upp baden vi skulle färga textil i, både med våra egenplockade växter och med en del som Lina Sofia hade med sig. Medan det kokade upp till rätt temperatur pratade vi om Art Lab Gnestas projekt Swamp Storytelling och Lina Sofia delade med sig av sina kunskaper om växtfärgning och visade lite exempel. 
 
 
Sedan var det äntligen dags att börja färga! Det här röda badet var med krapprot! 
 
 
Vi fick lite små tygbitar att leka med och testa olika saker för att få fram mönster i färgningen. Här har jag lagt in kulor i tyget, som jag sedan virat och satt gummisnoddar om. Det ser lite ut som en mumie? Jag testade även en sorts shiborivikning och lite andra improviserade vikningar. 
 
 
Gurkmeja gav den här härliga gula färgen!
 
 
Såhär blev tygerna när vi tog upp dem ur badet efter någon timme! Normalt är jag inte så svag för gult, men de här gurkmejagula nyanserna var så himla vackra! Krapproten gav de mer rosaröda nyanserna. Vi färgade silke, bomullstyg och ullgarn om jag minns rätt, och de olika materialen reagerade olika och fick olika nyanser. Våra kärrväxter gav olika sorters beige och ljusgröna nyanser! 
 
 
Såhär blev min "shibori"-vikning (fail) på den rosa till vänster och min kulmumie på den rosa till höger! Det var verkligen så kul att få testa på tekniken och så inspirerande workshop. Jag köpte Lina Sofias bok Naturlig färgning och kommer definitivt testa på det här igen! Trött av alla intryck och lärdomar så tog vi en promenad hem till Jessica och hennes fantastiska hus Rosenhed, men nu tror jag inte ni orkar se fler bilder i ett och samma inlägg så vi tar en paus här!

Den idylliska skärgårdshelgen

 
 
Förra helgen åkte vi ut i skärgården och hade en magisk helg! En av mina biologkompisar fyllde år och hade bjudit alla till sitt barndomshem, som är på en ö i skärgården utanför Söderköping. Att få växa upp på en sådan plats?! Vi var runt 30 pers som åkte ut dit för en kalashelg och jag gjorde en liten film av det hela! 
 
Men några bilder med kameran blev det också!
 
 
Vi satte ute på klipporna vid vattnet och drack öl hela kvällen på fredagen när vi kom dit. Tidigare på dagen hade några badat och vid midnatt blev det nattdopp med. Varje gång jag är ute vid havet, eller bara vid en större sjö, så inser jag hur mycket jag saknar vatten i mitt liv. Jag mår aldrig så bra som jag gör på en klippa på havet eller i en båt av valfritt slag (fast kanske inte Finlandsfärjor haha). Om jag inte i framtiden bor vid vattnet så är det i alla fall ett life goal att ha ett sommarställe vid havet!
 
 
Kolla solnedgången liksom, att få ha det såhär varje kväll vore ju drömmen! 
 
 
Ön i sig var idyllisk med röda hus och vita knutar. En kompis var att det kändes som att vara i Bullerbyns eller i Saltkråkans världar. Vi fick bo i ett stort gästhus, men de som ägde tält hade med sig dem eftersom vi inte alla skulle fått plats annars. 
 
 
På lördagen skulle vi ut på utflykt! Vi åkte ut med båt i skärgården och kryssade runt bland öar och skär. Vi såg fler hägrar än jag nästan gjort totalt tidigare i mitt liv? De här två stod och poserade fint.
 
 
Min kompis familj har får som de har på olika öar så att marken där betas, vi åkte förbi en av fåröarna. Båten som vi alla 30 personer fick plats på var färjan de brukar skeppa runt fåren på så när de hörde båten kom de och såg ut som de ville komma ombord på båten. Men de fick stanna där ett tag till och vi åkte mot vårt första utflyktsmål. 
 
 
Efter en stunds båtfärd i solskenet stannde vi till på en ö!
 
 
Där vi klättrade upp till en utsiktsplats med fantastiska vyer! 
 
 
Jag gav kameran till E en stund och varje bild nästan ser ut såhär. Jag måste lära honom hur fokusen fungerar tror jag, haha. 
 
 
Fåglar fanns det massvis av! Mängder av fiskmåsar, ännu fler grågäss, hägrar och en del skarvar. Men det var en fågel jag tjatade om att jag ville fotografera, särskilt som min kompis hade sagt att de ser minst en per dag där ute. På fredagen spanade jag och spanade, men ingen syntes till. 
 
 
Men nu! Strax innan vårt andra stopp flög den fram! Havsörnen! Det blev inga fantastiska bilder, men bättre än sist jag såg en i november på fältkurs. Så det går åtminstone framåt! Men vilken häftig fågel det är alltså. I videon ser man ett par fjädrar som min kompis mamma hade hittat i skogen, så sjukt stora! De är alltså från en havsörn. Tänk att få rama in dem eller på något annat sätt ha dem framme hemma... 
 
 
Vi åkte till en annan ö och åt lunch innan vi badade, men det har jag inga bilder från så ni får helt enkelt hålla till godo med filmen först i inlägget! Lika idylliskt det i alla fall, som resten av den här magiska helgen.
 
Jag märker att jag fotograferar mindre med systemkameran sedan jag börjat göra de här 1 sekundsfilmerna, vilket är lite trist. Men för det första så är det kul med video, och för det andra så är det så mycket enklare än att ta upp stora kameran och hålla på att byta objektiv fram och tillbaka (eftersom jag ville vara redo för eventuella örnar satt min zoom på nästan jämt). Jag ska i alla fall försöka bli bättre på att ta "riktiga" bilder också, för det vill jag ju också ha och känner att jag saknar lite när jag skriver det här inlägget.
 
 
Det blev inte så många fler foton alls, men vi åkte tillbaka till ön och födelsedagsfikade, grillade och drack vin till sent inpå småtimmarna. En del var vakna till soluppgången och tog ett morgondopp, men jag kastade in handduken runt halv tre.
 
 
Dagen efter hann vi inte med så mycket mer än frukost innan det var dags att säga tack och adjö till ön och min fina kompis + familj som bjudit dit oss! Jag kommer hemskt gärna tillbaka och hälsar på <3

Paris dag 3 - Montmarte, konstnärer, sol och klichéer

 
Den tredje och sista hela dagen i Paris (se dag 1, dag 2 och Paris-filmen) var också den bästa, trots att vi var väldigt trötta och sega efter barhänget kvällen innan. Vårt mål för dagen var att åka till Montmarte, och efter en frukostcrêpe tog vi tunnelbana till Blanche. Vi hade sett ut ett ställe vi ville besöka, men direkt när vi kommer upp ur tunnelbanan så var Moulin Rouge där som vi egentligen inte tänkt gå till. Så då kunde vi bocka av att ha sett det också, åtminstone utifrån. Det var mycket mindre än jag trodde däremot? Men min enda referens är egentligen filmen Moulin Rouge så att.... :)
 
 
Men det vi egentligen skulle besöka var ett café på en tvärgata till Moulin Rouge. Vi båda tycker jättemycket om filmen Amelie från Montmarte, och det här är caféet hon jobbar på i filmen. Så kul att ha sett det i IRL! 
 
 
Våra magar var inte nöjda efter fikat på cafét så vi köpte med oss några macarons, för det måste man äta när man är i Frankrike, och promenerade runt i kvarteren. Så himla mysigt område, skulle lätt vilja bo där någonstans om jag skulle flytta till Paris!
 
 
Vi satte oss på en parkbänk i en park med den här väggen som det stod jag älskar dig på massor av olika språk. Paris - kärlekens stad eller vad är det man brukar säga? Mysigt hur som helst!
 
 
Vart man än vände sig fanns fina fasader och vyer att fota!
 
 
Så kom vi fram till det här torget där massor av konstnärer säljer målningar och gör personliga porträtt på beställning. Det var så imponerande att se dem arbeta, hur snabbt de kunde få till bilden så att de såg ut som personen som satt framför dem. Porträtt är inte min starkaste sida direkt, men jag tycker det är kul och blev inspirerad till att öva mer på det efter att ha studerat konstnärerna här en stund.
 
 
Det var inte bara porträtt som målades på plats, det var många som satt och målade nya tavlor samtidigt som de sålde sina verk. Den här äldre mannens fågelakvareller på nedre bilden tycker jag var så fina! Jag hade så gärna velat köpa någon tavla, men även om de inte var särskilt dyra alls för det hantverket så hade vi inte riktigt 70-100 euro över att spendera på konst tyvärr. Men bara att få gå runt här var så himla fint och en av de absoluta höjdpunkterna på hela resan!
 
 
Det var den soligaste dagen på vår resa och uteserveringarna var mer packade än i vanliga fall med solnjutande människor. Vi hittade istället en glassbar och köpte så otroligt god glass! Vi promenerade vidare och hittade fram till...
 
 
...Sacre Cour! 
 
 
Vi struntade i att gå in för att det var så långa köer utan satt istället på trappan med vår glass och utsikt över hela Paris. Så himla mysigt! Det var nästan bara skönt att vi var rätt sega i huvudet och inte orkade göra så mycket, vi satt bara i solen och njöt i säkert en timme.
 
 
Jag var bara tvungen att ta den här bilden när jag såg den här vyn! Så klyschigt fint, ett par sittandes på en bänk och myser med Eiffeltornet i bakgrunden. 
 
 
Och apropå klyschor och klichéer, det här var nästan för mycket. Det var massvis med gatumusikanter runt om i Montmarte, och särskilt dragspel förknippar i alla fall jag med Paris. Så går vi på en gata och ser den här mannen som spelar dragspel och så börjar han spela temat från Amelie-filmen. Det var nästan så att det inte kändes verkligt för det var så klichéartat, men himla fint!
 
 
Och med den här vyn säger vi adjö till Paris för den här gången. Jag är sjukt sugen på att åka tillbaka, jag tyckte så mycket om staden och det finns så mycket mer jag vill hinna se. Vi hann inte göra mycket dagen därpå eftersom vårt flyg gick vid ett, men vi hann ett litet stopp på butiken Merci som Elsa rekommenderat. Jag köpte en jättefin liten kruka, men den åkte i golvet och gick i tusen bitar när jag hade födelsedagsfest :( Så jag måste helt enkelt åka tillbaka, om inte annat för att köpa en till kruka, haha. Nä, men jag är så sjukt glad att vi hade möjligheten att åka hit överhuvudtaget, jag har verkligen längtat efter att resa någonstans i flera år nu. Och äntligen blev det av! 
 

Paris dag 2 - Turistdagen, ömma fötter och barhäng

 
Hej hej! Min vackra nuna syns rätt sällan här, mest för att jag alltid står bakom kameran men också för att jag faktiskt tycker det är lite obekvämt. Men när vi vaknade upp den andra dagen i Paris så stod jag i en evighet kändes det som och väntade på E som fixade sitt hår, så fastnade en selfie på mobilen. Dag 2 var vår stora turistdag och målet var att se Eiffeltornet och att gå på Louvren. 
 
PS. Varning för att inlägget är en riktig bildbomb!
 
 
Men vi började med en promenad i solen för att hitta crepes till frukost. Vi bodde väldigt nära där terrordåden skedde förra året, konserthuset Bataclan var bara någon gata bort från vårt hotell och vi gick förbi den här minnsplatsen på torget i närheten. Så fruktansvärt. Det var väldigt påtagligt fortfarande med terrorattackerna, och jag tänkte på det varje gång vi t.ex. åkte tunnelbana. Det är ju så dumt att gå runt och vara rädd, risken är ju så liten att man råkar ut för något sådant, men jag kan inte hjälpa att jag kände mig lite spänd ändå. Den känslan minskade inte direkt när man överallt såg patrullernade militärer med stora automatvapen. Det kanske får en del att känna sig tryggare, men för mig har det motsatt effekt faktiskt. 
 
 
Nåja, mot trevligare saker. Jag och den här gulliga killen var på bra humör och tog tunnelbanan till Eiffeltornet. Så turistigt, men ändå coolt! Tror jag kan ha pipit till lite när vi rundade ett hörn och det här plötsligt var vyn framför oss. Jag såg en bild häromveckan från exakt samma vinkel, fast nu blommade alla träden vilket var så fint!
 
 
Vi bestämde oss för att åka upp i tornet trots köer. Men det var faktiskt inte så farligt, vi stod i kö i kanske 40 min innan vi fick åka upp i hissen. Vi åkte inte ens allra högst upp, men hjälp vad högt det var! Jag brukar normalt inte ha någon höjdskräck, men det var lite läskigt att ställa sig precis vid kanten ändå. Väl uppe såg utsikten ut såhär, magnifiqué! Vi hängde där uppe ett tag, fotade, kollade på utsikten åt alla håll, tog en kaffe och resans första macaron, innan vi bestämde oss för att åka ner igen.
 
 
#Turistkillen
 
 
Vi såg årets första starar! Vimlade av dem i parken nedanför tornet, tillsammans med en massa överviktiga duvor. Förra veckan såg jag starar på SUs gräsmatta, så de har hunnit komma hit också nu!
 
 
Så typisk gatuvy med röda markiser, små cafébord och rottingstolar! 
 
Efter en riktigt dålig lunch (torraste baguetten i världshistorien) så tog vi oss till vårt nästa turistmål, Louvren. Vi kom ändå ganska sent, kanske vid halv tre-tre tiden, och det var över en timmes kö för att gå in. Men, vi fick tips av en vakt att köpa en e-biljett, för det fanns en separat kö för e-biljetter som var helt tom. Så vi offrade lite mobildata för att göra det istället, men jag tror man kan göra det i förväg så jag rekommenderar verkligen att göra det innan (helst med tillgång till wifi...) för att slippa köerna. Fattar verkligen inte att inte fler gjorde det? 
 
Det är utan tvekan det största museum jag någonsin varit på, kan verkligen förstå att man kan spendera en hel dag där utan problem. Men, och det här är ett stort men, jag tyckte inte man fick ut jättemycket av besöket om man inte kan franska. Varenda liten skylt var på franska. Jag tror jag såg kanske tre skyltar totalt som hade någon som helst information på engelska. Åtminstone jag vill ju gärna vet vad det är jag kollar på och ha lite historik. Så här kommer ytterligare ett tips, det finns tydligen en audioguide man kan ladda ner till mobilen som jag tror var gratis. Det rekommenderar jag verkligen att göra om man inte kan franska och vill fatta något mer än vilket årtal föremålet är från. Men eftersom det inte fanns wifi hade jag ingen lust att slösa så mycket pengar på mobildata utomlands så vi gick runt och hoppades på att det snart skulle finnas skyltar på engelska, haha. 
 
 
Vi såg bland annat Aelxander Bard.
 
 
Och en jäkla massa andra marmorstatyer, som de här av Michelangelo.
 
 
Ett mikroskop från 1700-talet tyckte jag var kul, och så sjukt fint!? Jag vill ha ett! Alla mikroskop jag använt i skolan har varit  så fula och tråkiga :) 
 
 
Och så den största turistattraktionen av dem alla, och vad jag kunde se den enda inglasade tavlan på hela museet. Mona Lisa.
 
 
Alltså den här bilden på mig är så ful, men jag tycker den är kul och illustrerar trängseln krin Mona Lisa så bra, haha. Det var så SJUKT mycket folk, och alla ville ta en selfie med Mona Lisa. Jag fick armbågar i ansiktet och kunde knappt ta mig ut igen ur den täta folkmassan. Hatar verkligen sådan trängsel, jag får panik till slut när jag inte kan ta mig fram. Men ut kom jag och allt var väl!
 
 
Vi var redan jättejättetrötta i fötterna men fortsatte ändå vidare till de egyptiska avdelningarna där de hade en massa sarkofager.
 
 
Vissa var mer detaljerade, men alla var häftiga. Jag tycker gammal egyptisk historia är väldigt fascinerande! Men egentligen lite knäppt att Louvren (eller ok, Frankrike) har samlat på sig skatter från hela världen, det var otroligt mycket saker från Egypten men även en del från antika Grekland osv. Jag vet att i alla fall Grekland är sura och vill ha tillbaka sina grejer som England har på sina museum. Det känns ju inte riktigt OK att Frankrike och England åkte runt och plundrade massa länder på historiska föremål och nu ställer ut dem hos sig. Okej om de hade fått föremålen på lån från deras hemländer, men att det är plundringsländerna som äger sakerna tycker jag inte känns okej. 
 
 
Det häftigaste på Egypten avdelningen var ändå den här mumien, ca 3-4000 år gammal om jag minns rätt. Det går inte ens att föreställa sig hur lång tid det är alltså, svindlande. 
 
 
Men det jag kanske tyckte var allra roligast var de här stämplarna som man hittat, också från antika Egypten. Särskilt roligt eftersom jag har gjort en hel del stämplar på keramikkursen jag gick och så använde man den tekniken redan för flera tusen år sedan. FATTAR inte hur de lyckats få dem så detaljerade och perfekta dock!? Jag tyckte det var svårt att få till detaljerna som jag ville ha dem! Nu blev jag inspirerad att försöka göra mer detaljerade stämplar nästa gång!
 
Vi stannade på museet tills det stängde och då var vi så sjukt trötta i fötterna. De ropade ut i högtalarna att de stängde, men vi höll på att inte hitta ut utan fick vandra runt i flera långa korridorer och fråga om vägen innan vi hittade utgången. Så. Himla. Stort. Det var allt från Louvren, kom ihåg: köp e-biljett innan och ladda ner audioguiden på mobilen om ni inte kan franska!
 
 
Vi styrde stegen mot Marais, tog ett glas vin innan våra magar började kurra. Vi valde en restaurang lite på måfå, och oj vilket bra val vi gjorde! Det var den godaste maten vi åt på hela resan. Vi hamnade på en restaurang som hette Le second empire, som serverade både pizza och varmrätter. Rätterna kostade mellan 15-20 euro styck, vilket var väldigt prisvärt för hur bra mat det var. Jag åt en rumpstek med pepparsås och det var bland det bästa kött jag ätit? Det var inte direkt ett jättestort utbud på vegetariska rätter, men om man är köttätare så rekommenderar jag verkligen ett besök. Jag drack ett riktigt gott bordeaux till och allt smakade fantastiskt. 
 
Mätta och belåtna gick vi till baren The Lizard (också ett tips!) på samma gata som spelade riktigt bra musik. De flesta andra ställen vi tog ett glas på spelade random popradiomusik, men här spelade de precis vår musiksmak som går mer åt indiehållet. Dessutom riktigt trevliga bartenders! Vi började prata med två amerikaner som var där på en jobbresa och det slutade med att vi hade så himla trevligt att vi stängde stället. Jag hade lite dåligt samvete dagen efter, för att vi säkert i en halvtimme sa till barpersonalen att vi skulle gå när de ville stänga, men vi bara satt kvar... Eh. Jobbigaste gästerna? Äsch, det blev i alla fall en riktigt kul kväll! 
 

Paris dag 1 - Utsikter, arkitektur och att råka promenera till Notre Dam

 
Nu har jag äntligen börjat orka gå igenom mina Parisbilder! Jag har aldrig varit i Paris tidigare, E hade varit det en gång när han var runt 11-13 år med sin familj. Vi flög runt 12 på dagen så vi var framme på hotellet vid kanske fem-tiden. Det här är utsikten från vårt hotellrum! Vi bodde på Marys Hotel precis vid tunnelbanestationen Oberkampf, högst upp i huset. Det var helt okej, våra prioriteringar låg på ett billigt och hyfsat centralt boende och det var det! Tror jag betalade ca 1700 för tre nätter, vilket var rätt överkomligt för en av Europas dyraste städer. 
 
 
När vi kommit fram och pustat ut en liten stund på hotellet så var vi vrålhungriga efter att bara ha ätit frukost innan vi åkte, så vi gick direkt till första bästa matställe 10 meter från hotellet och kastade i oss lite mat. Sedan tog vi en promenad och utforskade området, så sjukt fina hus i princip överallt! Dock var det mycket som var stängt eftersom det var söndagkväll, förutom alla miljarders café/bar/bistro som fanns prick överallt. Fattar inte hur typ alla kunde vara fullsatta när det var ett sådant överflöd av dem? 
 
 
Plötsligt hörde vi klockor ringa i närheten, mäktigaste klockringningen jag hört, och insåg att vi hade promenerat till Notre Dam. Alltså vi insåg det innan vi faktiskt såg byggnaden, för ser man den är det ju ganska uppenbart vart man är, haha. Så konstig känsla att se platser man sett massor av gånger men aldrig besökt, det var samma känsla med Eiffeltornet dagen efter. Det är nästan så att man tror att de inte finns på riktigt utan i en fiktionell värld, och så plötsligt står de där framför en, högst verkliga. Är det bara jag som får en surrealistisk känsla då? 
 
 
Jag brukade tycka att kolla på kyrkor var bland det tråkigaste man kunde göra när jag var liten och mina föräldrar släpade runt mig till kyrkor och historiska byggnader, men det ÄR ju faktiskt fascinerande. Särskilt när det är så speciell arkitektur som Notre Dam, älskar alla gargoyls (har de ett svenskt namn?), och hade aldrig trott att det var såå många. Hela byggnaden var ju full med dem. Häftigt hur som helst. Det var en helt enorm kö för att det var någon gregoriansk kör som uppträdde så vi pallade inte gå in, men det var fint bara att ha sett utifrån också. 
 
 
Vi gick runt hörnet på kyrkan och in i en park där vi hittade vad jag tror är ett magnoliaträd som hade börjat blomma. Så fint! Dock var klockan ganska mycket och det kom en vakt och körde ut alla ur parken precis innan det blev mörkt, så vi hann inte utforska parken ytterligare. Resten av kvällen fastnade inte på bild, men vi gick tillbaka mot Marais, satte på uteserveringen på en sådan där typisk fransk bar som det fanns miljarder av och drack rödvin. Så knäppt att sitta ute en kväll i mars när det inte var mer än 10 grader på dagen och kanske inte mer än 5 på kvällen, men i princip varenda bar hade infravärme så man frös inte ett dugg! Nästa dag var "den stora turistdagen" då vi gick 23 000 steg, men det får ni se snart!

Sekunder från Paris

Nu är vi hemma från Paris! Eller, jag insåg att jag nog inte nämnt det här tidigare men jag köpte en resa till Paris till E i julklapp! Så vi åkte i söndags och kom hem onsdag kväll! Jag tänkte dela med mig av lite fler bilder senare när jag orkat börja gå igenom dem, men här är en liten film vi gjorde med appen 1 second everyday, tack för tipset Sandra! Vi hade ett par jättemysiga dagar fyllda med turistande, crepes, rödvin, trötta fötter, macarons, barhäng, croissants och solsken <3 
 

Alicia och Jessicas vernissage

 
I torsdags efter skolan så åkte jag vidare mot Spånga för att gå på vernissage för Alicia och Jessica ställde nämligen ut sina verk! Jag hade egentligen lite för mycket att göra för att ha tid att gå, men jag är så otroligt glad att jag gjorde det för det var verkligen en helt annan känsla att se deras konst live än på bild!
 
 
Jag kom lite tidigt så Jessica finjusterade fortfarande hängningarna lite. Alltså återigen, kan inte poängtera nog vilken skillnad det var att se saker live. Hennes fotografier är fantastiska även i det format jag sett på hennes blogg, men när de var utprintade alltså... Helt otroligt.
 
 
Det här är mina två favoritserier bland Jessicas fotomanipulationer. Skulle hemskt gärna pryda mitt hem med den översta serien, men har inte så stor konstbudget i dagsläget tyvärr. Å ena sidan kanske man skulle passa på och investera nu, för när hennes bilder hänger på Fotografiska i framtiden så lär de kosta tio gånger mer! Den andra bildserien, Witches, tycker jag är så himla stark och känsloväckande. Jag ser nya saker i bilderna hela tiden, och tycker det är ett så häftigt sätt att använda självporträtt på. Jag tänker att det handlar om häxbränningarna, kyrkans inblandning i det och dess ställning i samhället, mobbmentalitet, att de vita rosorna symboliserar oskuld och Jessicas ansiktsuttryck på sista bilden känns lite som ett fuck you, ni har inte vunnit. We are the granddaughters of the witches you failed to burn. Det är i alla fall min personliga tolkning, vad tänker ni? Och hur tänkte du Jessica? :)
 
 
Och så Alicias vägg. Jag har tidigare tyckt att hon är sjukt duktig på att måla och uttrycka sig i bild, men efter att ha sett hennes konst live så är jag om möjligt ännu mer imponerad. Vilken otrolig teknik, och så skicklig hon är! Det jag tyckte var mest spännande var att jag fick helt nya favoritbilder efter att ha sett dem på riktigt. Post war dream II (porträttet av en ko i mitten) tyckte jag om förut också, men nu seglade den rätt in på Alicia topp 3-listan. Den på bilden är en print, originaltavlan var helt enorm och hade ett sådant djup, det kändes nästan som kon var på väg ut ur bilden. Vilket jag inte riktigt lyckades fånga i mina halvkassa bilder från kvällen, men gå dit och se den live istället!
 
 
Fågelakvarellerna är en annan stor favorit, och jag gillar nötskrikan allra bäst. Extra kul att nötväckan och sparvugglan var bidrag till det allra första Monthly Makers temat, tema papper. 
 
 
Hon ställde också ut ett gäng broderier, och det är en så häftig konstform att jag smäller av. Så otroligt fina detaljer, och tänk att det tar mellan 40-70 timmar att skapa? Nä, jag är djupt imponerad som sagt av båda konstnärerna, och övertygad om att de snart kommer hänga på Liljevalchs vårsalong! 
 
Extra kul att hänga lite med MM-kollegorna Anna María och Elsa också, även om de inte fastnade på bild genom min lins. Om ni har möjligheten så MÅSTE ni gå och kolla på utställningen, den hänger uppe till 10/3 i Spånga församlingshus på Värsta Allé 1. Det ligger supernära Spånga station, vilket jag inte insåg och tog bussen och åkte en station, haha. Värt.

6 timmar i Helsingfors

 
Jag och min syster gav mamma och pappa en kryssning till Helsingfors i julklapp, och förra helgen var vi iväg hela familjen + min systers sambo. E skulle egentligen också ha följt med, men han blev sjuk och febrig dagen innan. Vi åkte på lördag eftermiddag och var framme i Helsingfors kl 10.00 morgonen därpå. Jag hade faktiskt aldrig varit i Helsingfors innan, trots att jag är halvfinsk. Vi brukar alltid åka upp till min mammas släkt direkt och de bor på ungefär samma höjd som Umeå. Nu skulle vi i alla fall spendera 6 timmar i Finlands huvudstad!
 
 
Vi började med att promenera mot innerstan och så passerade vi den här kyrkan som jag inte alls tyckte såg skandinavisk ut. Jag trodde det var en kvarleva från när ryssarna hade ockuperat Finland, men tydligen inte! Utan det var samma arkitekt som hade ritat träkyrkan i den lilla lilla by min mamma är från. 
 
 
Här är hon, min mamma. Det snöade prick hela dagen och var allmänt kallt. Pappa klagade efter typ en kvart att han frös om öronen så vi fick gå och leta upp en mössa för att få tyst på honom :)
 
 
Såhär ser det ut när man ger mamma kameran. Alltså... Trots att jag hade satt på live-view och väldigt tydligt sa att hon skulle hålla in slutarknappen halvvägs så att kameran kunde hitta fokus så blev det inte bättre än såhär, haha.
 
 
Eftersom vi var där en söndag så var det mycket som var stängt. Vi hade tänkt gå och kolla i lite olika second hand affärer och loppisar, men vi hittade bara en som var öppen som låg i stans ishall. Det var väldigt, väldigt mycket kläder, vilket jag inte alls kände att jag var sugen på att kolla på just då tyvärr. Men jag kom inte hem helt tomhänt, men fynden kommer i ett separat inlägg!
 
 
Därefter gjorde vi ett besök på stans naturhistoriska museum!! Det går alltid hem hos mig, planerar att göra ett besök på naturhistoriska i Paris också när vi är där! De hade i alla fall en hel utställning med skelett. Tycker det är så himla fascinerande, vackert och makabert på samma gång. Vi fick lära oss känna igen olika kranium på svenska däggdjur när jag läste en kvällskurs i faunistik och det var väldigt intressant! Här ser ni i alla fall en ren!
 
 
En örn om jag inte ser fel!
 
 
Små apor.
 
 
Ett av skelettrummen.
 
 
De hade flera fina utställningar, bl.a. en om klimatförändringar som var väldigt intressant, och så massa gulliga djur i jättefina montrar med deras naturliga miljö. Museet i Uppis har bara de uppstoppade djuren i tomma montrar, det här var så mycket finare att se på! 
 
 
Inget naturhistoriskt museum utan lite dinosaurier! Och en t-rex-syster tydligen... Det här rummet hann vi dessvärre bara hasta igenom, för vi var tvungna att börja promenera tillbaka mot hamnen. 
 
 
Är det lag på att naturhistoriska museum ska vara i fina stenbyggnader med snygga trappor eller? Känns som alla jag varit i har det gemensamt! Fint i vart fall. Loppis, museum plus en fika som inte fastnade på bild var ungefär det vi hann med under vår dagstur till Helsingfors! Nästa gång tänker jag att besöket inte ska infalla på en söndag så att alla loppisar är stängda, utan kanske en lördag istället! Det är nog ännu trevligare när det inte är svinkallt och snöar på en hela dagen också. Det ska finnas några fina skärgårdsöar att besöka men det lämpar sig nog bäst på sommaren. Hur som helst så var det en kul minitripp och jag tror mamma och pappa var nöjda med sin julklapp med!
 

Bland planktonprovtagningar och havsörnar på Askö

 
Så i november var jag på ännu en fältkurs. Det känns som det enda jag skrivit om i år, men det har blivit väldigt många veckor i fält. I våras var jag i Fiskebäckskil i tre veckor i sträck och nu i höst har jag hunnit med både västkusten igen, Åland och så den här gången Askö som ligger i skärgården utanför Trosa. 
 
 
Såhär kan en fältstation se ut. Det stora röda huset har labb på nedervåningen och så bor man på övervåningen. För första gången på en fältkurs så fick jag ett helt eget rum! Väldigt skönt faktiskt att inte behöva dela med människor man knappt känner. Det är en grej att bo med mina gamla klasskompisar som jag gick med i tre år, men på den här kursen hade jag knappt pratat med någon innan vi åkte på fältresa. 
 
Syftet med den här fältresan var att studera zooplankton och hur mängden och artkompositionen varierar med olika variabler som t.ex. djup, syrekoncentration, temperatur etc. Så de första dagarna var vi ute med båten och gjorde provtagningar för att samla in plankton på förmiddagarna. På eftermiddagarna satt vi inne på labbet och tittade i mikroskop för att räkna hur många plankton vi hade av varje art. Det är inte de lättaste djuren att artbestämma kan jag tala om. De som vi främst samlade in är copepoder, vilket är små små små kräftdjur, och på dessa ska vi då se olika karaktärer för att artbestämma dem. Det tog ett tag, men till slut så började man kunna urskilja olika saker som skiljde dem åt. 
 
 
Även om novembervädret inte visade sig från sin bästa sida och det var ganska vågigt från och till så var båtturerna bäst, och vi såg totalt fem stycken havsörnar! Men fasen vad svårt det är att fotografera fåglar mot himlen, jag är typ jättenöjd att jag lyckades få något mer än bara silhuetten av fågeln här. Om någon har bra tips på inställningar för att undvika svart fågel mot blå himmel-fenoment så snälla dela med er!
 
Bästa havsörns-momentet var dock när jag inte hade kameran med mig. Vi hade precis ätit frukost i matsalsbyggnaden och solen hade det där gyllene ljuset som den har nu vid soluppgången och solnedgången. Då kom en havsörn flygande precis över trädtopparna, och ljuset föll så himla fint på fjädrarna. Bästa synen. Tänk att havsörnarna nästan blev utrotade i Sverige på 70-talet? Och nu finns det massor av dem igen. Det är ett av de mest lyckade exemplena på hur man fått en art att återetablera sig! En av de viktiga åtgärderna som gjorde det så lyckat var att man stödutfodrade örnarna på vintrarna då det är svårare för dem att hitta mat själva. Detta hjälpte främst de unga örnarna som inte var lika erfarna jägare ännu om jag inte minns helt fel, vilket ledde till högre överlevnad och också fortplantning våren därpå. 
 
 
Det finns inget bättre än att vara ute på havet alltså. Och kolla vilket gulligt litet hus vi åkte förbi i skärgården, tänk att ha en sådan sommarstuga. Föreställer mig att det skulle vara en perfekt plats att åka ut till och bara vara. Att stå ute på klipporna med ett stativ och måla, hur underbart vore inte det? 
 
 
Det märktes i alla fall att det var november, för vattnet hade redan börjat frysa. Så knäppt att Östersjön fryser till is. Okej, det hör väl till ovanligheterna att hela Östersjön fryser, men bottenviken längst upp brukar vara istäckt och en del vatten nära kusten har jag förstått, typ skärgården. Ok, inte mitt expertområde. Fint var det i alla fall! 
 
 
Och ön var fin! Nu hade jag inte så mycket tid över, för vi jobbade till 21-22 på kvällen med statistik, men en lunch tog jag en snabb liten fotopromenad! Om jag åker tillbaka hit så måste jag ta mig tid att utforska naturen omkring lite mer, för det är en ganska stor ö. Men en sak är säker, jag måste någon gång i livet ha ett hus nära havet alltså.
 
 
En annan fin grej var att jag såg så sjukt många svanar, har aldrig sett så många på så kort tid. Det verkar som de alla samlas i Trosas skärgård i november och har ett stort möte eller något. De här två individerna hamnade på bild i alla fall. Den här sista bilden och första är mina favoriter från den här resan. Vad jag är sugen på att fota mer natur nu. I helgen tänkte jag försöka ge mig ut och fotografera en lappuggla och en slaguggla som tydligen har hängt i naturreservatet utanför vårt hus i en månad!!! Det vore så jäkla häftigt att se och ännu häftigare att lyckas få en bra bild på, har aldrig lyckats se en vild uggla någon gång ens. Stay tuned för att höra hur det går med uggelspaningarna!

Tre jobbminnen

Jag kikade igenom mina utkast på bloggen (har över 60 stycken!?) och hittade den här rubriken från i våras, fem jobbminnen var det från början men vi kör på tre istället. Okej, visst past-time-Mikaela, vi kör ett inlägg om det!
 
På studiebesök på Liseberg med Grönan-kollegor
 
Jag jobbade på Gröna Lund somrarna 2010 och 2011. Sista året jobbade jag bara på Jetline (den blå bergochdalbanan) och det hände ibland att parkchefen kom med en VIP-gäst som fick gå före i kön och åka en tur. Det var oftast olika kändisar, artister som hade spelning på Grönan samma dag tex, men också annat vip-folk som man inte kände igen. Så en sommardag när det är jättemycket folk och stressigt så händer just detta. Parkchefen kommer in med två killar i 30-årsåldern som ska åka, och de vill sitta längst fram. Jag är stressad och börjar koordinera och tala om för gästerna som står i kön vad som händer, att de får vänta tills nästa tåg rullar in. Tåget fylls upp och jag går igenom säkerheten på alla. De två VIP-killarna har keps på sig så jag ber dem att ta av sig dem och så ger jag klartecken till min kollega i körhytten. När de rullar iväg frågar två små killar i kön om killarna längst fram, "Var det Zlatan!?", jag skrattar och säger att nej, det var det inte. Honom hade jag ju känt igen! Men när tåget kommer tillbaka så är det mycket riktigt Zlatan och Olof Mellberg som sitter längst fram, som jag då inte alls känt igen. Småkillarna var överlyckliga och stirrade på Zlatan med stora ögon och jag skämdes lite för att jag inte känt igen honom. Men ja, kan i alla fall skriva upp på CV:et att jag bett Zlatan ta av sig kepsen! 
 
 
Hösten efter jag gått ut gymnasiet bestämde jag mig hux flux för att åka till Egypten och utbilda mig till divemaster och jobba med dykning. Två veckor senare satt jag helt själv på ett plan på väg mot äventyr! Medan jag utbildade mig jobbade jag också lite i receptionen på dykcentret och en dag kliver en 40/50-årig rysk man in med sin son (jag var alltså 19 år då). Han kan inte särskilt bra engelska och vi kommunicerar så bra vi kan och jag hjälper honom att boka in en dagsdykning till dagen efter. Morgonen efter kommer han in till receptionen och har med sig en ask med jordgubbar till mig i present, jag blir förvånad men tar emot dem och tackar. Jag skulle också med på båten den här dagen och dyka, och mannen ber om att få dyka med mig. Visst, det går bra. Jag anstränger mig för att se till så att han förstår allting när vi går igenom dykplanen eftersom hans engelska inte var så bra, och till sist så hoppar vi i.
 
 
Jag märker direkt att mannen inte är särskilt duktig på att dyka trots sina över 100 loggade dyk, han får ingen kontroll över flytkraften och åker upp och ner, hit och dit. Så jag tar tag i hans hand så att han ska hålla sig på plats och inte flyta runt, och då går det bättre. Vi simmar runt ett tag vid ett korallrev på 10 meters djup när han plötsligt får problem med flytkraften igen. På något sätt har han fyllt upp västen med luft och flyter rätt upp som en kork. Och han vägrar släppa min hand. Så han drar upp mig också, alldeles alldeles för snabbt. För er som inte har dykcert kan jag kort säga att man aldrig ska stiga upp för fort i och med risk för dykarsjuka och annat läskigt. Man brukar normalt stanna på 5 meters djup i 3 minuter bara för att vara på den säkra sidan. Men nu flöt vi alltså från 10 meter upp till ytan på bara några sekunder. Jag försöker behålla lugnet och tänker på att hela tiden andas ut luft medan vi närmar oss ytan. Luften komprimeras ju djupare ner man är pga trycket, så när man stiger uppåt så expanderar luften igen, vilket kan leda till att luftfyllda hålrum i kroppen skadas, tex att trumhinnan i öronen spricker eller ännu värre: allvarliga fatala skador på lungorna. Så jag var riktigt, riktigt rädd när vi kom upp till ytan. Jag avbröt dyket och simmade till båten igen med mannen. Jag kände noggrant efter i kroppen, allt kändes okej. Det var en jäkla tur att det var inte ett djupare dyk, 10 meter är inte så farligt även om man får en så snabb uppstigning som vi fick (men det visste jag inte då, så var jätterädd), men om vi hade varit nere på 30 meter så hade nog med största sannolikhet inte gått lika bra. Usch. Det är en av två gånger jag varit rädd när jag dykt. Den ryska mannen verkade däremot väldigt obrydd och när dagen var slut och vi var tillbaka på land ville han ha mitt nummer och mejladress och att jag skulle komma och hälsa på honom i Ryssland. Tack, men nej tack blev mitt svar.
 
 
Kan man räkna volontärarbete som jobbminne? Ja? Okej, bra. När vi startade Bus4Africa så ordnade vi en massa olika aktiviteter, en klubb, en loppis etc för att samla in pengar till vårt projekt. En av de roligaste grejerna vi gjorde var dock att ställa upp i forsränningen som går varje valborg i Uppsala. Det var förvisso inte för att få in pengar men mer för att få uppmärksamhet kring projektet. För er som aldrig firat valborg i Uppsala (ni borde göra det någon gång!) så blir hela staden som en stor festival, och dagen inleds med forsränning kl 10.00 på Fyrisån. Man designar och bygger sin egen flotte och så ränner man ner för ån. Det är verkligen ett jippo och man måste gå dit jättetidigt om man vill ha en bra plats att se flottränningen från. Men att vara med var en miljard gånger roligare än att titta på! Bara själva bygget var sjukt kul. Vi byggde en folkabuss i Tanzanias färger och med afrikanska djur på. Den blev så fin! Anledningen till att det blev en folkabuss, och varför organistationen ens hette Bus4Africa, är att vi när vi började plugga tillsammans skämtade om att vi skulle åka buss till Afrika, precis som Hannas mamma hade gjort när hon var ung. Så började de tre åren av kandidaten gå mot sitt slut och så bestämde vi oss för att göra det, startade organisationen och började samla in pengar till en by på Zanzibar. Nu blev det så att vi flög ner istället för att åka buss som vi hade tänkt, det visade sig vara alldeles för dyrt och krångligt, men det var en jäkligt häftig resa ändå! Forsränningen gick bra och vi klarade oss ner för kvarnfallet utan att trilla i, great success! Tills två av oss ombord belägrade en annan flotte med Sovjet-tema i slutet, men det är en annan story. 

Hall-och-vin-fest!

 
Det är mycket Monthly Makers nu men jag tänkte att vi skulle kolla tillbaka lite på en jäkligt kul temafest jag var på i början av månaden. Mina gamla biologklassisar i Uppsala har en tradition med en hall-och-vin-fest runt Halloween. Det hela fungerar lite som en pubrunda, fast man går runt till olika personers hallar som olika stationer istället för olika pubar. Alla stationer har ett tema som man dekorerar efter, klär ut sig till och serverar passande dryck till!
 
 
Den första stationen fotade jag inte, men den andra var det skeppstema! På dörren stod en skylt om att man nu klev ombord på M/S någonting jag inte minns, de hade på skvalpande vågor som musik och bland annat såhär fina dekorationer. Det serverades en romdrink såklart eftersom alla pirater dricker rom och värdarna för stationen var en blandning av matroser och en sjökapten. Mycket fint!
 
 
 Station tre var en tropisk regnskog där det serverades vattenmelondrinkar ur en melon med tapp, så fint! Värdarna var utklädda till biologer i fältkläder (vilket iofs är typ så de ser ut till vardags, haha), ett träd och en paradisfågel. 
 
 
Min grupp var hemma hos Maria och hade tanttema på vår station. Så vi hade kafferep med olika småkakor, kaffe och massvis med olika likörer. Lite Baileys i kaffet är mums! Några ex av Svensk Damtidning och Marias stickningskorg låg framme som tantdekorationer. Men det roligaste var nästan att sminka sig gammal....
 
 
....vilket jag inte tog en bättre bild på än såhär med mobilen men det var riktigt roligt, haha. Kul att få en preview om hur man kanske kommer se ut om 40 år! Rynkorna i pannan kommer nog definitivt att komma, har nästan lite tendenser till dem redan nu. Jag gjorde en massa olika grimaser för att få fram alla rynkor i mitt ansikte och målade i dem med mörka ögonskuggor, och ja, håret är en peruk.
Jag hör lite dåligt, särskilt om det är musik eller mycket bakgrundsljud på, så det bästa var ändå kanske att jag kunde säga "Va? Vad sa du?" flera gånger utan att folk tyckte det var störigt, det hörde ju bara till karaktären ;)
 
Kul kväll i alla fall och temafester är nog det roligaste jag vet!

Fältkurs del 2 - Åland

 
Här kommer del 2 från mina fältkurser i akvatisk ekologi! Vi fick en ledig helg innan det bar av till nästa destination för att ta vattenprover, nämligen Åland. Jag har bara varit där en gång tidigare med min moster när jag var kanske 10 år då vi åkte till Mariehamn över dagen. Fältstationen låg ungefär i mitten av Åland på en del som heter Husö. 
 
 
Vi bodde i ett helt fantastiskt hus från 1912 som Sigrid Maria Granfelt lät bygga. Sigrid var en naturintresserad konstnär som också sysslade med växtodling och olika typer av hemslöjdsverksamhet. När hon dog 1940 upplät hon huset till Åbo Akademi med önskan om att det skulle användas som stöd för botanikstudier, och idag är det en biologisk fältstation där både forskare är verksamma och studenter kommer för fältstudier.
 
 
Det var ett så otroligt vackert hus, och det kändes lite som att vara hemma hos Underbara Clara med alla vackra tapeter och gamla möbler. Är det förresten någon som vet vad växten på den sista bilden heter? Jag tyckte den var så fin och snodde med mig en liten stickling hem men den dog i princip direkt tyvärr. Men jag skulle hemskt gärna vilja ha en sådan! 
 
 
Första morgonen hade det tydligen varit tjock dimma men när vi väl gick ut så hade solen gått upp och det var bara dagg kvar. Jag ställde min klocka svintidigt varje morgon därefter för att kunna gå ut tidigt och fotografera i dimma, men den kom aldrig tillbaka :'(
 
 
Anledningen till att vi var på Åland var för att undersöka en sjö med dålig vattenkvalitet som myndigheterna inte riktigt visste vad de skulle göra med. Så vår uppgift var att ta reda på orsaken till att det såg ut som det gjorde. På de djupaste ställena i sjön var botten i princip helt syrefri, vilket inte är bra alls. Det i kombination med att botten är rik på sulfat gör att det bildas järnsulfid, en svart fällning som gör att bottenvattnet ser ut som kaffesump. Sulfaten kan också omvandlas till vätesulfid, som är en jättegiftig gas, vid syrefria förhållanden så det är ett väldigt viktigt problem att ta itu med.
 
 
Från ytan ser det däremot väldigt fint ut, även om sjön är övergödd och siktdjupet inte är särskilt bra. Det var en alldeles strålande dag att ta prover på, jämfört med hur det såg ut när vi var på västkusten. Vi såg och hörde en del korpar och kanske kanske såg vi en mindre skrikörn som tydligen förekommer på Åland. Det kom en örn flygandes som var jagad av en korp, och förmodligen så var det väl en havsörn men den hade inte de vita stjärtfjädrarna och hade ljusa fläckar undertill på vingarna. Det skulle ju kunna vara en ungfågel som inte fått den vita stjärten än, men det vore ju betydligt häftigare om det var en skrikörn. Men det blir inget kryss på den eftersom jag inte vet säkert vad det var för örn. 
 
 
Jag kunde dock identifiera en trollslända (eller fan, jag har glömt hur man ser skillnad på en flickslända och en trollslända, men vi kan med säkerhet säga att det är en slända i alla fall!), hägrar och en ko.
 
 
Den sista kvällen när alla prover var tagna och vi blivit intervjuade av två åländska tidningar så for vi ut på en kvällskajaktur i solnedgången. Det var så jäkla fint! Jag vet verkligen inget bättre än att vara ute på vattnet, oavsett vilken typ av farkost det gäller, men kajak är ett himla fint sätt att uppleva vatten på. Jag har inte paddlat sedan 2010 eller 2011 tror jag då jag och en kollega paddlade runt hela Djurgården, men det kommer inte dröja så många år till nästa gång kan jag lova!
 
 
Fått lite dille på det här med att göra GIFs nu, det är så roligt!
 
 
När vi kom i land igen hade solen gått ner helt och månen lyste såhär fint över vattnet. Så mycket trevligare vistelse än västkusten i spöregn och ett perfekt avslut på trippen. Så jäkla skönt det var att komma hem igen efter två veckors flängande. Jag åker faktiskt på en fältkurs igen (!!!) imorgon med min nya kurs, den här gången bär det av till Askö som ligger i skärgården utanför Trosa. 
 

Fältkurs del 1 - Västkusten och Strömstad

 
Det har varit så himla hektiskt i skolan nu ett tag så jag känner att jag ligger jättemycket efter i ungefär allting. Men jag tänkte att vi ska kika lite på några bilder från när jag var på den första fältresan med den här terminen. Jag har alltså läst akvatisk ekologi, min första masterkurs och första kurs på Stockholms Universitet, och i den har det ingått ganska mycket praktiskt arbete som vi delvis gjorde på västkusten. Vi bodde på Lovén center på Tjärnö, som är en forskningsstation som tillhör Göteborgs universitet men som SU också använder. 
 
 
Det spöregnade i princip hela veckan vi var där, samtliga de här bilderna är tagna under ett av de sällsynta uppehållen, men visst anar man i färgskalan att det var väldigt grått och trist väder. Som tur var så hade vi provtagningar i bara två dagar, resterande satt vi inomhus och sammanställde data och arbetade med rapporten. Vilket vi förvisso lika gärna kunde ha gjort hemifrån, jag förstår inte varför man åker på fältkurs i nästan en vecka för att sedan bara ha fältmoment i två dagar. Okej om vi skulle ha varit klara och ha redovisat där på plats, men så var inte fallet, deadline var drygt en månad senare. Nog för att det brukar vara trevligt att åka på fältkurs ändå men det blev så himla mycket dötid och alla bara väntade på att få åka hem, så det var lite trist. 
 
 
Fältstationen är väldigt fin ändå och väldigt lyxig jämför med hur vi har bott på fältkurser med Uppsala Universitet. Då har vi lagat mat själva och bildat matlag i små grupper, här finns anställd personal som lagar mat och en stor matsal. Det fanns tillräckligt med utrymme för att kunna få ett eget rum, det fanns ett gym, pingisbord etc. Lyx! Vädret var dock inte så inbjudande till promenader, så det hade varit trevligt att se omgivingarna lite mer, men det får bli nästa gång.
 
 
Den ena av våra provtagningar gjorde vi mitt i Strömstad i Strömsån som flyter genom staden ut till havet. Medans ett gäng åkte ut med båten för att ta de sista proverna så passade jag på att fota lite fåglar. Den här unga truten bland annat, svårt att säga vilken typ av trut det är när det är en ungfågel. Den var lite för liten för att vara en havstrut, så jag skulle gissa på en gråtrut enbart baserat på att de enligt min lärare är vanligare  i området än silltrutar.
 
 
Förutom den unga truten så var det säkert 50 gråsparvar som hängde omkring. Och det var de bilderna jag tog när det inte öste ner på västkusten! Nästa fältresa gick till Åland som hade betydligt bättre väder, men de bilderna tar vi en annan gång!
 

Summer snapshots + tre tips

 
Nu när vi gått in i september får man väl säga att sommaren officiellt är slut. De flesta har återgått till jobb och skola och till och med värmen verkar ha sagt adjö. Det känns som jag inte gjort så mycket annat än att jobba, men några guldkorn till dagar har jag ändå haft! Så jag tänkte att vi skulle kolla på lite bilder från sommaren som jag inte publicerat här. Här är en på mig och E från vår utflykt till Linnés hammarby i början av sommaren, fast från mammas telefonkamera!
 
 
Det har tyvärr inte blivit så mycket grillning som jag hade önskat, för finns det något godare? Jag måste verkligen se till att maxa det sista av sensommaren/tidiga hösten och grilla massor. Baconlindad sparris är förresten mitt bästa förrättstips! Strö lite örtsalt på bara och grilla tills baconen är lite knaprig så smakar det helt gudomligt!
 
 
En solig dag promenerade vi ner till Studenternas IP och spelade minigolf. Jag är i allmänhet ganska dålig på minigolf och kommer i princip alltid sist eller som bäst näst sist i familjen. Men den här gången VANN jag! Jag gjorde en så jävla bra runda och var så himla himla nöjd med mig själv. Jag har till och med sparat poängprotokollet haha.
 
 
Efter min fenomenala vinst mötte vi upp Felicia och satte oss för att äta en tidigt middag på Tzatsiski som har en uteservering precis vid Fyrisån. Sjukt goda kycklingspett, gott vin och framförallt prisvärt! De flesta rätterna ligger under 200 spänn. Deras moussaka är också riktigt god! Tips om man är i Uppsala och vill äta grekiskt!
 
 
 Men dagen var inte slut efter det! Vi fortsatte till Taket, som är V-dalas sommarklubb, och drack lite drinkar. Här kommer ett till tips, nämligen shotsen på bilden. Sedan jag blev introducerad för de här för något år sedan är jag helt såld! De heter blåbärsnyp och består av likör 43, blåbärssoppa och lite ovispad grädde på toppen. Alltså jag tror på riktigt det här är den godaste shotten i världen. Kombinationen av blåbärssoppan, grädden och den söta likören är fantastisk. Inte i närheten av sån där vidrig brännande alkoholsmak som när man shottar tequila, vodka eller snaps, det smakar knappt alkohol alls faktiskt. Enkelt att göra själv hemma också och går att variera med nyponsoppa istället för blåbär. Fast jag tycker att blåbär är utan tvekan bäst!
 
 
Och för två veckor sedan hade vi en liten sommarfest hemma hos oss! Jag hade så roligt att jag knappt fotograferade alls, vilket är lite trist för jag hade velat visa hur jag hade dekorerat ute och drinkburkarna jag hade gjort med vattenmelondrinkar och mojitos. Men det får bli nästa gång vi har kalas helt enkelt! Jag kom ihåg att fota tårtan jag hade gjort i alla fall och lite kompisar!
 
 
Lite fågelskådning har jag haft för mig också. På mina svärisars torp kryllar det av domherrar som poserar såhär snällt!
 
 
Och så förra helgen så började jag min lördag med att hänga med fantastiska MM-kollegorna Alicia och Jessica Stockholm Craft Fair och efterföljande fika på Vetekatten. Och sen var det dags för Popaganda med dessa två på bilden ovan!
 
 
Vi kollade på Shout out louds som jag tyckte var lite halvtråkiga. Bäst var Laakso och Seinabo Sey! Men det var en jäkla bra dag även som slutade med 22000 steg på stegräknaren efter allt dansande och att jag tappade min plånbok (som jag sedan fick tillbaka nästa dag, det finns snälla människor!!!). Söndagen efter somnade jag på soffan klockan åtta av ren utmattning.
 
Och det var några höjdpunkter från den här sommaren! Fint att ha lite såna här fina minnen att kolla tillbaka på när mörkret och kylan kommer snart. Jag känner mig inte alls höstpepp och är lite avundsjuk på alla som känner att det är som ett nyår, jag skulle verkligen behöva lite sån känsla. Jag är snarare jättetrött på allting redan nu och känner mig totalt oinspirerad. Vad gör man åt det? 

Älgsafari

 
Min killes familj är experter på att hitta på olika aktiviteter när någon i familjen fyller år. Det kan vara allt från minigolf till paintball till femkamper till utflykter till Skokloster. Och förra veckan fyllde min E år och den här gången var födelsedagsaktiviteten att åka på älgsafari i Morgongåva. Förmodligen Alicias värsta mardröm och varning för att det här inlägget är fullt med bilder på älgar ;)
 
 
Man fick åka in till två stora hägn där de hade älgarna på sådana här vagnar som var kopplade efter traktorer. Han som hade gården gick runt fritt bland älgarna, han hade varit med varenda en av dem sen de var små kalvar och sovit ute med ko och kalv när de var nyfödda för att de skulle acceptera honom. 
 
 
Vi började med att åka in i hägnet där tjurarna vistades och fick träffa Holger, Ludvig och Linus som kom lunkandes. De fick mat i samband med att åkte in så de kom självmant fram till guiden när vi kom in.
 
 
Fullt solsken och molnfri himmel är kanske inte de bästa förutsättningar för fotografering för det blir så mycket hårda skuggor, men jag tycker det blev helt okej ändå!
 
 
Det var den varmaste sommardagen hittills och älgarna svalkade sig med ett dopp. Det var första gången den här sommaren som älgarna badade under en guidning tydligen. 
 
 
Så lämnade vi herrarna och åkte in till hagen där älgkorna var och där fanns... 
 
 
...en liten kalv! Hur gullig? Hon orkade inte vara med så länge bland alla människor så hon gick in i skogen och gömde sig efter en liten stund. 
 
 
Det här är Göta som var drottningen i hagen och var väldigt ljus och närmast grå i färgen istället för det klassiskt bruna. 
 
 
Jag tog lite closeups på älgen Ida. Vilka jäkla ögonfransar! 
 
Och det var den utflykten! Jag är fortfarande kluven till djur i fångenskap överhuvudtaget, men tycker i alla fall att det här sättet är bättre när de har jättestora hägn som de går fritt i och att de är vana vid människor och att bli matade på det här sättet än typ björnarna på Skansen som är jättemånga djur i en inte lika jättestor bur och där folk går och tittar på dem hela dagarna. Här blev älgarna "störda" i kanske en timme om dagen skulle jag gissa. Ah, jag vet inte, jag antar att det finns olika grader i helvetet liksom... Det skaver allt mer i mig hur som helst.
 

Jakten på kungsfiskaren

 
Här kommer en till utflykt jag och mamma gjorde under min semester! När jag praktiserade på Länsstyrelsens naturvårdsenhet i vintras så var vi ute i ett gäng naturreservat. I ett av dem läste jag att kungsfiskaren häckar så jag bestämde helt enkelt att jag absolut måste åka tillbaka i vår/sommar. Det hade kanske varit bättre på våren eller försommaren, men det var värt att chansa och kanske få se den tyckte jag! Så vi gick upp svintidigt och åkte ut till Hårsbäcksdalen som ligger ca 50 min bilresa åt Salahållet från Uppsala. Ungefär halv sju kom mamma körandes för att hämta upp mig och så åkte vi iväg!
 
 
Det är verkligen värt att gå upp så tidigt om man vill ha en större chans att se djur och fåglar. På bilvägen dit såg vi faktiskt mera djur än inne i naturreservatet. Exempelvis den här lärkfalken som satt mitt på vägen. Dock vägrade min kamera att fokusera genom framrutan på bilen så det blev ingen bra bild. Men en sådan har jag inte sett förut så det var kul! Exalterade över lärkfalken så körde vi ouppmärksamma vidare ca 20 meter innan en stor tornfalk flög iväg från telefonstolpen precis vid oss.
 
 
Några hundra meter senare ser vi något röra sig på ett fält, en rävmamma och hennes unge! På alldeles för långt avstånd för att bli en bra bild tyvärr, men ändå så gulliga. På samma fält hängde också ett tranpar lite längre bort. Vi såg också vad jag förmodar var tre stycken ormvråk för de flög också över fält längs vägen, eventuellt att en var en brun kärrhök. Men jag tycker att rovfåglarna är så jäkla svåra och särskilt att skilja på just de här två. Ormvråken kan ju se lite hur som helst. Men om de flyger över fält på det här sättet så är det oftast ormvråk enligt min fågelkompis!
 
 
Vi åkte vidare och sen tog jag den enda bilden jag är riktigt nöjd med från den utflykten, nämligen den här på ett rådjur längs vägkanten. Hon stod kanske 30 meter bort från bilen och bara stirrade i någon minut innan hon far iväg in mot skogen. Jag älskar rådjur, tycker de är så himla vackra! 
 
 
Så kom vi fram till vårt mål, Hårsbäcksdalens naturreservat! Det är en ravinmiljö och riktigt brant på sina ställen, och såklart med ett vattendrag (för det gillar kungsfiskare!) längst ner som gick genom hela reservatet. Det är lite svensk djungelkänsla med alla ormbunkar och högre växter längs med vattnet. Kungsfiskaren gillar att häcka i sluttningar och branter så det borde vara en perfekt miljö för att kunna se dem! Så vi gick längs med vattnet och spanade med kikare efter de så kallade "blåa blixtarna".
 
 
Men ingen kungsfiskare syntes till. Vi kanske eventuellt hörde en, men det är är väldigt tveksamt om det var det, så det räknas inte. Så det var lite av en besvikelse. Men vi satte oss och fikade på en bänk och njöt av naturen istället. Dessutom var det helt fullt med blåbär i skogen så vi fyllde ett par plastmuggar med bär. 
 
 
Däremot såg och hörde vi en massa svarthättor! Här är en hona med brun hätta istället för svart som hanen har. Och det var ungefär det! På vägen tillbaka mot bilen öppnade sig plötsligt himlen och det började verkligen ösregna så vi fick springa tillbaka uppför backen för att inte bli helt dränkta. Trots bristen på kungsfiskare så var det i alla fall en mysig utflykt med lite annorlunda natur än en vanlig blandskog som jag brukar gå i. Nästa vecka ska jag förmodligen ut och fågelskåda med några biologkompisar, hoppas på bättre kungsfiskarlycka då!

Fjäril vingad syns på Haga

 
Jag hade ju faktiskt semester två veckor i juli, men det regnade på riktigt varenda dag. Så det var kul. Men det blev istället en del inomhusaktiviteter, som att gå på museum. En dag åkte jag och mamma till Fjärilshuset i Haga! Kanske mest för att jag ville fota fjärilar men också för att kolla på deras nya vithajsutställning!
 
 
Jag hade inte varit på Fjärilshuset sedan jag var typ 7 år gammal, så det var kul att se det med vuxna ögon. Dock är det nog roligare om man har barn med sig kan jag tänka mig. Men det var trevligt ändå! De hade dessutom en stor museishop vilket är ett plus, jag älskar museibutiker! Dock var det kanske lite väl mycket krimskrams till leksakser, men också många fina planscher och böcker.
 
 
Är det någon som vet vilken växt det här är? Det ser ju lite ut att kunna vara en släkting till Monstera? Kan man ha den som krukväxt? Älskar de randiga stjälkarna och stora bladen!
 
 
Men den kanske kräver regnskogsmiljö för att trivas och det är ju inte direkt något man brukar ha hemma. Fint är det i alla fall, jag skulle så gärna vilja åka till en riktig regnskog. Tänk att vandra kring Amazonas till exempel, det vore så jäkla häftigt!
 
 
Jag gillar den här växten med röda och gula inslag också, den vore också fin som krukväxt! En grej jag saknade var förresten skyltar om vilka fjärilsarter det fanns, det känns ju som att det vore en självklarthet. Jag kanske bara missade skyltarna i och för sig, för det vore riktigt konstigt om det inte fanns alls. Man vill ju veta vad det är man kollar på.
 
 
En av många matningsstationer där fjärilarna samlades! Den här blågula fjärilen var verkligen helt kamouflerad när den hade vingarna ihopfällda. Det syns lite på andra bilden, men den såg verkligen ut som ett torkat löv eller liknande när vingarna inte var utfällda. Jag såg inte ens att det var en fjäril först förrän den började röra på sig!
 
 
Det fanns lite andra djur också! Både land- och vattensköldpaddor, pilgiftsgrodor, fiskar och lite annat!
 
 
Och hajar såklart. Mottager gärna tips på hur man bäst fotar inne i akvarier? Det är alltid så mörkt och konstig belysning och hajarna rör sig snabbt. Det här var den bästa bilden liksom. Nåväl, de hade två typer av revhajar i akvariet och så en stor utställning om vithajar. Jag blev lite besviken på utställningen dock. Hajar är ett av mina favoritdjur, så jag var verkligen pepp på att se vad det var för utställning. Det var kanske 20-30 stora affischer med textinformation, en modell av en vithaj och en riktig (förmodar jag) käke av en vithaj i första rummet. Inte ens jag som är väldigt intresserad orkade läsa alla affischer, och jag tvivlar på att exempelvis barnfamiljer har orken att göra det heller. Men det blev lite bättre! Det roligaste var att de hade tagit dit en riktigt hajbur som man kunde gå in och känna hur det var att dyka med vithajar. Det som var bra med den var att buren skakade och rörde sig men däremot så var videon med hajen man dök med sådär. Det fanns också ett filmrum med en dokumentär som spelades när de var i Sydafrika och dök med vithajar och när de hämtade den där hajburen. Den var okej. Men överlag är jag inte så imponerad av utställningen.
 
 
Då var fjärilarna desto roligare! 
 
 
De här drömmiga kaktusarna älskade jag! Jag vill ha fler kaktusar här hemma. Men sammanfattningsvis var det en trevlig utflykt, men åk inte hit enbart för vithajsutställningen. Då är det nästan mer värt att kolla på en bra dokumentär om vithajar hemma. Om det hade varit finare väder så hade vi nog fikat ute i trädgården efteråt, men det är inte så mysigt när det regnar.

Båtutflykt till Skokloster

 
Det känns lite som den här sommaren bara försvinner i regn och jobb. Nu har jag lite semester men då bara regnar det varenda dag, kul. Vi hade egentligen lite planer på att ta en sista minuten-resa men det var ju inte ett dugg billigare än att boka långt innan. Två-stjärniga hotell flera kilometer från stranden för nästan 6000 kronor är inte vad jag kallar ett fynd. I alla fall, det har ändå blivit en del utflykter och roliga saker så jag ska inte vara allt för bitter! Den här utflykten gjorde vi i slutet av juni med E's familj, men jag har helt glömt bort att visa bilderna!
 
Från Uppsalas "hamn" (om man nu kan kalla det för en hamn) i Fyrisån kan man ta en båt som går ut till Skokloster slott i Sigtuna. Den åker längs med ån och så ut i Mälaren och turen tar ca 1-2 timmar har jag för mig. Man kan äta lunchbuffé ombord om man vill också! Den var helt okej, inte fantastisk men det smakade bra. Dock var det lite få rätter tyckte jag som inte äter varken fisk eller skaldjur och så var det en stor tallrik med lax som kändes som det var huvudrätten. Lite torftig sallad med enbart salladsblad. Men helt okej överlag.
 
 
Man passerar en av de bättre fågelskådarplatserna längs med ån med båten, Övre föret, men redan vid hamnen fanns måsar och tärnor som fiskade. Jag tror att det är en fisktärna och inte silvertärna, minns inte riktigt hur man skiljer dem åt.
 
 
Övre föret var ovanligt tomt denna gång, men en brun kärrhök, mera tärnor och en grå häger fick vi se i alla fall!
 
 
Så var vi framme vid slottet! Det var lite kort tid man hade på sig innan båten gick igen, tror det var 1,5 timme eller så. Det var lite trist, för det hade varit kul att ha tid att kolla inne i slottet ordentligt också. 
 
 
Vi gick in en snabbis i museishoppen och entrén till de guidade visningarna. Jag tyckte det här rummet var fint, men det finns tydligen betydligt vackrare rum inne i slottet fick jag höra. Det får bli en tur inne i slottet nästa gång helt enkelt!
 
 
Vi hade nämligen planer på att spela kubb och fika ute i solen istället, vilket nog ändå var trevligare när det faktiskt för en gångs skull var fint väder. Jag brände till och med axlarna lite grann, men den färgen är borta sen länge nu. 
 
 
Och så var det dags att ta båten tillbaka till Uppsala igen. Precis efter avgången såg vi både fiskgjuse och sparvhök vilket var lite kul! 
 
 
Fin kille på en båt.
 
 
Det är väldigt fina miljöer man åker igenom med både fält, större sjöar med små öar, skog, massa fina sommarstugor och lite stadsmiljö. Och så finns det goda chanser att se lite fåglar! Väldigt mysig utflykt och särskilt om man som jag verkligen gillar att åka båt. Det måste vara det bästa färdmedlet alltså. Spelar ingen större roll för mig om det är en liten eka eller en stor färja, bara att vara ute på vatten är det bästa jag vet. Om ni är sugna på att göra samma utflykt så hette båten Kung Carl Gustaf Uppsala och det går bra både att ringa och boka eller att bara dyka upp vid båten innan avgång om den inte är fullbokad. 

En helg norr om polcirkeln

 
Tidigt i fredags morse tog vi flyget till Luleå för att sedan ta oss ut till Tärendö för att gå på bröllop. Jag har bara åkt igenom norra Sverige en gång  men det räknas inte så man kan säga att jag aldrig varit högre upp än typ Sälen och Mora. Men nu åkte vi alltså norr om polcirkeln över helgen. På vägen från Luleå till Tärendö stannade vi till vid Jokkfall och tog en glass. Alltså den här utsikten! Jag blev lite förälskad i de norrländska älvarna, hur vackert är det inte?
 
Vigseln var utomhus precis vid Tärendöälven och det var så himla himla fint. Jag grät typ hela vigseln igenom för det var så vackert. Jag blir nästan tårögd igen bara jag tänker på hur fin hela den dagen var. Jag har inte frågat brudparet om de vill synas här så jag publicerar inga bilder från själva bröllopet. Dessutom hade jag så roligt att jag nästan inte tog några bilder alls.
 
 
Vi bodde i brudens familjs stuga och det fanns ett helt gäng med hundar att leka med! Jag är egentligen mer en kattmänniska än hundmänniska men den där dvärgcollien kan ha omvänt mig lite, har aldrig träffat en gosigare och gulligare hund!
 
 
Deras stuga låg precis vid en sjö och omgivningarna var så sjukt fina. Det blommade för fullt fortfarande, många sorter som redan har blommat ut här i Uppland stod i full blom där uppe. 
 
 
Och så var det ju såklart midnattssol! Det blev inte mörkare än såhär, vilket är ganska knäppt egentligen. Här blir det ju åtminstone några timmars mörker även under de ljusaste sommardagarna. 
 
 
På söndagen hann vi även med ett dopp för både människor och hundar i sjön innan det var dags att fara tillbaka mot flygplatsen. Kanske inte mer än 14 grader men första doppet 2015 för E, jag badade ju redan i maj!
 
 
Det var ungefär det vi hann med under vår snabbvisit i Norrbotten! Det var verkligen en fantastisk helg och jag hoppas vi kan åka dit någon gång igen och åka runt lite mer och se naturen mer. Vi såg ett par renar som gick längs vägen och även två älgar, men då hade jag kameran nerpackad tyvärr. Men man kan ju inte åka så högt upp och inte se endaste ren, så det var kul att det dök upp ett gäng!
Tidigare inlägg