Utflykt till Linnés hammarby

 
I helgen när det fortfarande var fint väder så åkte jag och E med mina föräldrar på en liten utflykt! Målet var att besöka Linnés Hammarby som ligger strax utanför Uppsala. Det är bostaden som Linné bodde i under en stor del av sitt liv när han var verksam vid Uppsala Universitet.
 
 
Älskar sådana här beväxta tak!
 
 
Det var superfina omgivningar med en fantastisk liten äppelträdgård med gamla svenska äppelsorter man kunde fika i. Jag åt en megagod jordgubbscheesecake med lemoncurd, fantastiskt god verkligen!
 
 
Vidsträcka ängar, fält och skogsstigar.
 
 
Vi passade på att gå på den guidade visningen av huset, men man fick inte fota där inne. Det var kul att se, om man ändå är där kan man lika gärna gå och kolla inne i huset också tycker jag, även om det kostade en slant. Guiden var jättebra och berättade på ett personligt sätt om Linnés liv och om huset som var lite speciellt. Här fanns t.ex. en av de äldsta handtryckta flerfärgstapeterna i Sverige och Linné hade tapetserat sitt rum med växtillustrationer. Det var väldigt intressant faktiskt, och rekommenderas om man ens är lite historie- eller naturvetenskapsintresserad! Så coolt att jag har nyckel till rummet med en del av Linnés samlingar på jobbet!
 
 
Och trädgården sedan. Tänk om man faktiskt hade en trädgård, vad roligt det hade varit att planera den. Men jag får nöja mig med balkongen än så länge, det går rätt bra det med. Lite djur såg vi också, bland annat den här blåvingen och en sädesärla som lyckats fånga en harkrank eller liknande att ge sina bebisar.
 
 
Krolliljor fanns det massvis av i det lilla skogspartiet närmast husen. 
 
 
 
Och det var den utflykten! Resten av lördagen var också väldigt trevlig, jag åkte in till Hornstull och hade vinpicknick med en kompis i Tanto. Av en slump så hamnade vi sedan på Debaser Strand som visade sig ha 90-talsklubb!!! Roligaste musiken att dansa till! Men då hade jag inte kameran med så det får ni bara försöka föreställa er ;)

Sista bildregnet från västkusten

 
Jag har en del bilder kvar som jag inte visat från min fältkurs i Fiskebäckskil. Resten av bilderna hittar ni här, här, här och här. Det var en del helt fantastiska solnedgångar över havet, jag hade svårt att välja vilka bilder jag skulle lägga upp här för jag tog flera hundra bilder bara på solnedgångar olika kvällar. 
 
 
 
Men det är inte bara solnedgångar som fastnat på bild, en hel del sjöfåglar också. Det var verkligen jättemånga ejdrar i år, betydligt fler än jag såg året innan när jag var där. De har för övrigt mitt absoluta favoritfågelläte, de låter som om de blir väldigt förvånade. Lyssna här (fast okej på det klippet hör man en maaassa olika fåglar, men det är de som låter som de säger oooh av förvåning). 
 
 
 
Suckulenter och koltrastar under en promenad på ön. Jag tror att suckulenta växten är en fetknoppsväxt men vet inte exakt vilken art. 
 
 
Gullmarsfjorden <3
 
 
Solen lyste så fint på de här gula växterna och den blommade typ överallt.
 
Det var inte jättefint väder varje dag. Men det här mulna, kalla och regniga vädret ger ganska fina bilder det med. Jag gillar att havet och himlen är nästan samma färg och att de nästan flyter ihop lite.
 
 
Vi for över till Kosteröarna för att kolla på det första (och hittills enda?) marina nationalparken i Sverige. De hade ett fint litet museum där och vi fick se på en film om den marina miljön i parken. De har tydligen en massa aktiviteter på somrarna, tips om ni har vägarna förbi! 
 
 
 
 
 
 
 
Och så ett regn av solnedgångar. Nog för att Uppsala också är fint, men inte har vi sådana här solnedgångar över Fyrisån direkt. Hela himlen och havet är ju guldfärgade på ett fantastiskt vis. Det är något jag saknar nu när jag tänker tillbaka på veckorna där, sådana här magnifika solnedgångar över havet i princip varje kväll....
 
 
 
En kväll gjorde jag något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag badade i havet i maj månad när vattnet bara var tio grader. Jag är en riktig badkruka i vanlig fall och kräver helst 20+ grader för att bada. Några i klassen badade typ varje dag, men för mig var det väldigt stort att ens göra det en gång vid den temperaturen. Frågan är om man ens kan kalla det för bad egentligen, det var inte direkt så att jag simmade runt massor, det var mer hoppa i, ta några simtag och så upp igen snabbt som sjutton. Men jag gjorde det i alla fall! Kunde ju inte varit finare väder för ett kvällsbad i alla fall, de här två bilderna ovanför är från den kvällen.
 
Det vore fint att åka tillbaka i sommar, om inte till just Fiskebäckskil så någonstans omkring på västkusten i alla fall. Har ni några västkustpärlor att tipsa om? 
 
 
PS. Idag publiceras nästa tema för Monthly Makers hos Sandra!
 

Älgäventyr

 
När jag var på fältkurs på västkusten så hade vi helt ledigt på söndagar, så en av dessa söndagar var vi uttråkade och bestämde oss för att ta bilen och åka ut på lite äventyr i området. Tanken var egentligen att leta upp en fin skog eller sjö att vandra vid så vi kollade på kartan och bestämde oss för att åka mot en sjö på kartan. Men på vägen såg vi en skylt för något betydligt roligare, nämligen en älgpark!
 
 
Det var extra roligt eftersom det nästan bara är utbytesstudenter från massa olika länder på den här kursen och de flesta hade aldrig ens sett en älg. Så vi svängde in mot parken och blev först besvikna då det stod att det var stängt. Men men, det var ju inte direkt högsäsong nu, så vi tänkte att vi promenerar runt i området där. Då kommer det ut en man ur huset bredvid parken och ropar efter oss. Han visade sig vara parkägaren och kunde låta oss gå in trots att det egentligen var stängt om vi betalade en hundring var. Det ville vi gärna och vi fick även en stor kasse med äpplen att mata älgarna med.
 
 
Efter en kort presentation av parken, hur många djur de hade och lite historia så fick vi gå in och ha hela parken för oss själva. Så fort vi kom fram till stängslet där älgarna kunde se oss kom de gående för att få smaka på lite äpplen. Jag tror att det var totalt 9 stycken älgar som fanns i parken och åtminstone fem av dem kom fram för att hälsa (eller mest för godsakernas skull). Så sjuk känsla att mata en stor älg och klappa den? De hade så sträv päls förutom på hornen som höll på att växa ut på tjurarna, de var sammetslena.
 
 
Det fanns två tjurar och sju älgkor, varav en var den här fjolårsungen på bilden ovan. Hon var betydligt klumpigare än de vuxna älgarna och hade inte riktigt lärt sig rätta tekniken för att äta äpplen än utan tappade och drällde mycket med maten. Men så himla himla gullig!
 
 
Egentligen har jag en ganska kluven inställning till djur i fångenskap, i de flesta fall tycker jag att det är fel med djurparker och liknande. Men jag kan förstå varför man tycker att det kan vara en bra grej också, dels för att informera och utbilda och dels som ett slags bevarandearbete. Det här med utbildning har visat sig ha positiva effekter på människors attityd till att bry sig och vilja rädda arter, att det är lättare att relatera till någonting man har sett på riktigt. Å ena sidan kan man ju argumentera för att vi borde vara kapabla till att känna empati och bry oss utan att tvinga några stackars individer från arten leva i fångenskap och visas upp för underhållning.
 
Det jag menar med att det kan vara bra som bevarandearbete är att en del arter skulle ha dött ut om man inte tog in några av dem till djurparker. Det beror främst på att människan har förstört djurens naturliga habitat och att de inte fanns någon chans till att de skulle överleva i naturen längre. Genom att då skapa artificiella habitat i djurparker så har man lyckats rädda ca 10 arter som annars skulle ha dött ut. Efter återställning av de naturliga habitaten har man då sedan planterat ut djuren i det fria igen. Men återigen så kan man ju argumentera för att om vi bara inte hade förstört habitaten från början så hade de inte behövt vara i fångenskap överhuvudtaget. 
 
 
Så, jag vet inte, jag är som sagt kluven till konceptet, men de här älgarna verkade ha det väldigt bra i alla fall. Parken var heeeeelt enorm, det tog oss typ 40 min att gå hela vägslingan och vi kunde inte ens se vart hänget slutade. Så gott om plats att röra sig på hade de i alla fall. Vad tycker ni om djurparker överlag? Är det bara dåligt? Eller kan de positiva grejerna väga över till att det kan vara okej så länge djuren har det bra? Kan vilda djur någonsin ha det riktigt bra i fångenskap?

Dykning i Lysekil

 
Jag vet inte hur många av mina läsare som har dykcert? Om ni inte har det så råder jag er i alla fall att skaffa det, att dyka är det allra allra bästa jag vet! Jag åkte till Egypten i fem månader vintern efter jag tagit studenten och utbildade mig till divemaster, och det var nog det bästa beslutet jag tagit i mitt liv. Det har verkligen format mig till den jag är idag och är en stor anledning till att jag vill bli marinbiolog. Dock har jag inte haft möjlighet att dyka på ett par år, sist var sommaren 2012 på Zanzibar. Men nu inför den här fältkursen så hade jag hört att det fanns möjlighet att dyka där så då tog jag tag i min gamla hobby igen och gick med i en dykarklubb i Uppsala för att lära mig dyka torrdräkt. Jag har alltid bara dykt i våtdräkt då jag nästan bara har dykt i Röda havet och andra varmare hav. Innan den här resan hade jag bara ett endaste dyk i Sverige på högsommaren i ett gammalt kalkbrott, så då gick det bra att använda våtdräkt där med. Så sedan i mars har jag hängt på Fyrishov på kvällarna och dykt i stora simbassängen där. Det är ändå rätt stor skillnad på att dyka torr- och våtdräkt, man har en till luftkälla att kontrollera med torrdräkt i och med att man har luft i själva dräkten också. Jag tänkte nämligen att det var ett måste att ha torrdräkt för att dyka i sådana temperaturer som havet har i april (mellan 7-10 grader på de djup vi dök), men mina kursare som jag dök med gjorde det i våtdräkt vilket är helt sjukt!
 
 
Så himla kul att det var flera i min klass som hade dykcert och som var sugna på att dyka! Så på vår lediga söndag tog vi färjan över till Lysekil där de har ett dykcenter vid hamnen och hyrde utrustning. Jag hade som sagt bara dykt torrdräkt i pool tidigare, men kände mig kaxig och tänkte att jag hade så pass mycket erfarenhet och att träningarna gått så bra att jag skulle klara det utan problem. Och ja, visst, det hade jag säkert gjort i de förhållanden som jag är van vid (20 meter sikt, 20+ temperatur osv), men jag är ju heller inte van alls vid att dyka vid svenska förhållanden. Så det var såhär i efterhand ett lite dumt beslut. För det första så var jag ändå ganska nervös och orolig. För det andra så var det ganska vågigt och vi behövde simma typ 20-30 meter ut till en boj där vi skulle gå ner. Så det skvätte en jäkla massa vatten i ansiktet på en och jag fick massvis med kallsupar innan jag bestämde mig för att andas genom regulatorn istället. Det lugnade inte direkt min nervositet.
 
När vi ska gå ner sedan så har jag inte tillräckligt mycket vikter utan får kämpa för att inte flyta upp till ytan. Samtidigt så läcker min mask som ett såll och från att ha haft dålig sikt så ser jag plötsligt ingenting alls och allt är bara kallt i ansiktet. Så jag får panik och simmar upp till ytan igen. Det är typ den värsta känslan att få panik under vattnet, och egentligen jättedumt att min första reaktion är att gå upp till ytan. Nu var jag visserligen kanske bara på två meters djup, men om det händer något och man får panik på tjugo meters djup och paniksimmar uppåt så kan det gå illa, både med tanke på dykarsjuka och annat läskigt. Jag har så himla mycket mer respekt för att dykning faktiskt kan vara farligt nu än jag hade när jag var 20 år och totalt orädd för allt och gladeligen var nere på 40 meter med hajar utan att vara orolig alls. I alla fall, de andra kommer upp strax därefter, jag hyperventilerar lite och får hjälp att fixa till min mask. Vi försöker gå ner igen och den här gången går det mycket bättre. Men det tar ändå ganska lång tid innan jag kan slappna av och njuta av dyket. När jag väl har lugnat mig så har jag redan använt upp hälften av min luft för att jag varit så orolig (man andas mycket mer med adrenalinpåslag i kroppen) och jag brukar ha en ganska låg luftkonsumtion i normala fall. Efter det gick det i alla fall väldigt bra.
 
 
Vi fick låna en klasskompis kamera som kunde gå ner till 15 meters djup, men den började krångla mitt under dyket så det här är den enda bilden som faktiskt blev okej. Vi gick inte djupare än så i alla fall. Vi dök längs med husrevet vid hamnen och såg en jäkla massa skärsnultror, krabbor, koraller och anemoner. Och uppenbarligen maneter också. Det häftigaste vi såg var ändå två jättestora kantnålar (släktingar till sjöhästar fast de är helt raka i kroppen) på säkert 30-40 cm. Aldrig sett så stora i Sverige förut! När jag väl slappnat av så var dyket faktiskt riktigt kul! Fast trots att jag hade torrdräkt och typ tre lager av kläder under den så blev det ganska kallt. Jag förstår verkligen inte hur de andra klarade av att dyka i våtdräkt. Vi var ändå i vattnet ca 45 minuter och man hinner bli ganska nedkyld på den tiden. När vi kom upp kunde ingen av oss röra läpparna ordentligt på ett bra tag och händerna var också stelfrusna trots att vi hade handskar. Det var jäkligt nice att komma upp och ta sig av dräkten och ha torra varma kläder under jämfört med de som hade blöta badkläder i alla fall!
 
Så, det var inte mitt bästa dyk rent prestationsmässigt och jag har lärt mig en läxa om att vara lite mer ödmjuk och inte tro att jag klarar av allt perfekt på första försöket. Men nu har jag i alla fall gjort ett riktigt dyk med torrdräkt och det kan nog bara bli bättre. Särskilt om jag har min egen mask som jag vet passar till 100 % och inte läcker. Nu när jag är tillbaka i Uppsala ska jag fortsätta dyka med dykklubben här och ta ett riktigt certifikat för torrdräktsdykning tänkte jag. Det ska finnas en himla massa vrak här på östkusten att dyka på även om det marina djurlivet är i princip dött jämfört med västkusten. Fast ingen plats har ändå varit bättre än Röda havet hittills, det är så otroligt otroligt vackert där. Om ni vill se bilder därifrån och läsa mer om min relation till havet så har jag skrivit ett inlägg om det här. Längtar tillbaka. 
 

Vad jag sysslat med den senaste månaden

 
En väldigt stor bidragande anledning till att det har varit så tyst här på sistone är för att jag befunnit mig på den här platsen i ca tre veckor. Visserligen med internetåtkomst men med ytterst begränsad tid för mycket annat än plugg. Jag läser just nu en kurs i marinbiologi (den kurs jag längtat efter att läsa i typ 3 år sen jag började utbildningen) och i den ingår en fältkurs med fokus på att lära sig identifiera marina evertebrater (ryggradslösa djur). 
 
 
Fältstationen ligger i Fiskebäckskil vid Gullmarsfjorden och det är så jäkla fint där alltså. Tänk att bo på en sån här plats permanent? Eller okej, jag tror inte att jag skulle trivas så värst bra vintertid med kalla havsvindar men under sommarhalvåret måste det ju vara helt magiskt! 
 
 
Det är tredje gången jag varit där på kurs nu, tidigare har det varit med kurser i organismernas evolution och mångfald samt ekologi och populationsgenetik. Fast med de två kurserna så har vi alltid haft något eget projekt att syssla med, tex så studerade min grupp kantnålars val av habitat på första kursen och andra gången kollade vi på fenotypisk plasticitet hos enar (hur mycket de anpassar sig efter sin miljö, ex att de växer mycket lägre och plattare på ställen som är utsatta för hård vind). Men den här gången har vi inte gjort något sådant alls. Vi har haft en del föreläsningar, men största delen av tiden har vi suttit vid mikroskop och försökt lära oss nyckla fram olika marina arter. Och svurit en del över en del karaktärer som är typ omöjliga att se... Men det blir nog ett eget inlägg om det snart!
 
 
 
Jag har försökt hinna med att fotografera en del i alla fall, och försökt bli bättre på att fota fåglar. Det är mest trutar och måsar som har velat ställa upp som modeller, men har också sett årets första stare, en miljard ejdrar, svanar och olika gäss. Gullmarsfjorden är bra fin alltså. Men också förrädisk. Dag ett på kursen när vi kom ner till västkusten så bestämde sig min mobil för att den ville ta en simtur och föll ut ur min ficka. Ångesten på det... Ännu värre var det i och med att jag hade en sån där "smart" mobilplånbok så att jag hade mitt bankkort, leg, kårleg och passerkort där i också. Men den försvann snabbt ner bland algerna i djupet och återsågs aldrig mer. Båtsmannen som jobbade där berättade att de en gång tappat en kamera på precis samma ställe och aldrig hittat den igen. För tio år sedan. Vi försökte snorkla efter den men det gick inte att hitta den. Så fruktansvärt irriterande. 
 
 
Vi har varit ute en hel del med båten som ni såg på första bilden och trålat efter djur att studera på labbet. Det finns inte mycket bättre än att vara ute på en båt i solen tycker jag. Den allra bästa båtturen var första dagen, då jag tyvärr bestämde mig för att jag inte vågade ta med mig kameran på båten efter att precis ha tappat mobilen i djupet. Vi såg nämligen huuur många knubbsälar som helst. Jag har aldrig tidigare sett vilda sälar, bara de på Skansen. De var så himla fina och säkert ett 20-tal låg uppe på ett par klippor och solade och ca 10 till plaskade omkring i vattnet. OCH JAG HADE INTE MED MIG KAMERAN. Efter det tog jag med mig den varje gång men såg såklart ingen mera säl. 
 
 
På kvällarna har vi njutit av fantastiska solnedgångar (utlovar bildbomb senare!) och lagat god mat. Förutom den här måltiden har min grupp ätit enbart vegetariskt eftersom en i vår grupp var vegetarian, och det har varit så himla nice! Vi har ätit så gott och framförallt så billigt! Den sista veckan handlade vi mat för ca 300 kr för fyra personer. För en vecka? Jag förstår fortfarande inte hur det var möjligt. Vi hade alltså olika grupper för att laga mat tillsammans med, att 16 personer står och lagar mat till sig själva i ett litet kök med två spisar fungerar inte riktigt, plus att det är både trevligare och billigare. 
 
Även om det har varit tre väldigt trevliga veckor (trots att jag mått väldigt dåligt och varit ledsen) så är det otroligt skönt att vara hemma nu. Hur trevliga alla kursare än är så är det väldigt utmattande att umgås med så många personer man inte känner så väl 24/7 i tre veckor. Vi har bott tillsammans alla i ett hus och delat rum 2-4 personer. Så det har varit svårt att få en stund för sig själv vilket nog alla behöver ibland. Men jag saknar redan de fina omgivningarna och Gullmaren...
 
 

Game of thrones utställning

 
Jag var hos mina föräldrar ett par dagar den här veckan eftersom jag inte hade något schemalagt i skolan utan bara arbetar på min uppsats. Så i måndags gick jag och min syster (på bild) på Game of Thrones utställningen i Stockholm. Vi fick köa ungefär en timme för att komma in så det var inte så farligt, det var tydligen betydligt längre köer under lördagen och söndagen. På väg in fick man sitta på järntronen (som dock var en replika av den riktiga från inspelningarna). 
 
 
Väl inne på plats fanns det en del kläder och annan rekvisita från serien vilket var lite kul att kolla på. Lena Heady är verkligen pytteliten insåg när man såg hennes klänning. Jag tycker hon ser ut att vara kanske lite över 170 cm i serien men klänningen såg inte ut att vara mer än 155 cm. Okej, jag googlade nu, hon är tydligen 166 cm vilket är 1 cm längre än mig. Klänningen måste ha sett mycket mindre ut för att hon är så mycket smalare än vad jag är...  I alla fall utställningen bestod av sådana grejer plus tre interaktiva saker som var betydligt roligare! 
 
 
Det var dels att man kunde göra en film där man blir uppbränd av en drake (våra fantastiska skådespelarinsatser går att se här, hahaha.), man kunde bli förvandlad till en white walker och så fanns en Oculus Rift simulator som man kunde ta och åka upp till The wall. Den sistnämnda var roligast, men det var ytterligare en timmes kö därinne för att få göra det. Men vi hade tid så vi ställde oss i kön. Det var riktigt häftigt faktiskt. Jag har aldrig provat någon sån där 4D-simulator förut, och först när jag fick på mig den tänkte jag att grafiken inte såg såå realistisk ut. Men det glömde jag på ungefär 3 sekunder när hissen började åka uppåt och man kunde kolla ner. Det var nästan så att jag skrek, jag pep till lite i alla fall när man kommit upp och jag stod precis precis vid kanten och tittade ner. 
 
Sammafattningsvis så var utställningen värt kötiden, särskilt eftersom det var gratis att gå in och göra alla aktiviteter. Det fanns en shop med merchandise också, men det fanns inte direkt någonting jag kände att jag ville ha. Men det var en kul dag och nu är jag jäkligt pepp inför säsong 5 som börjar snart! Mindre än en månad kvar!
 

Choklad- och vinprovning

 
Igårkväll tog jag och E tåget till Stockholm för att gå på en upplevelse jag fick i 25-årspresent förra året! Det var helt sjuka väntetider, jag fick boka i början av hösten för att få plats att gå nu i januari. Men det var i alla fall en kombinerad choklad- och vinprovning vi gick på! Vi fick prova fem olika chokladsorter plus en chokladpannacotta som kom in senare, samt fem olika viner. Det var jättetrevligt och intressant att få höra lite mer om chokladtillverkning och sånt. Jag blev förvånad över hur olika chokladen och vinet smakade var för sig och i kombination, den första chokladen till exempel var ganska salt och vinet till lite strävt, men i kombination blev smaken helt mjuk och slät. Chokladpannacottan tillsammans med av dessertvinerna fick en körsbärssmak, trots att ingen av de smakade det minsta körsbär var för sig. Det var i alla fall en kul upplevelse och extra mysigt att gå ut på dejt mitt i veckan! Om ni är sugna på att göra något liknande så var presenten ifrån Liveit.se, men det går säkert att hitta något direkt hos en arrangör också!

Tanzania

 
Jag har helt galet mycket att göra den här veckan, tenta på fredag men innan dess två inlämningsuppgifter och seminarium. Plus att vi ska på temafest i helgen så måste hitta på någon utklädnad och fixa presenter. Och så har jag lovat att hjälpa till att dekorera lokalen hela lördagen. Så om det är lite tystare den här veckan än vanligt så vet ni varför. Jag tänkte att jag kan visa lite bilder från när jag var i Tanzania i fem veckor 2012 som jag hittade på min externa hårddisk så länge. Vad jag gjorde där kan jag skriva om en annan gång om ni är nyfikna? Det var inte en vanlig semester. Men här är lite bilder tills vidare, främst från Zanzibar och när vi var på safari i norra Tanzania.
 
 
Att samla in sjögräs är en inkomstkälla främst för många kvinnor på Zanzibar. Sjögräset kan sedan användas till att bland annat tillverka tvålar.
 
 
Paradisstränder.
 
Babian på vägen.
 
Pyttepytteliten antilop som heter Dik dik.
 
Impalor.
 
Gnuer.
 
Savannen och en sjö full med flamingos.
 
Lejonhona som försökte jaga vårtsvin.
 
Sjukt orädda lejon.
 
 
 

Havet

Picasso fish.
 
Varning för bildbomb på Röda havet! Jag kan inte de svenska namnen för många av fiskarna, så en del får stå på engelska! Jag har ett sånt enormt dyksug just nu. Jag har inte dykt sedan sommaren 2012 nu tror jag, på Zanzibar. Det är alldeles för lång tid att inte kunna göra något man älskar. Jag har alltid älskat havet och alltid tänkt att jag ska ta dykcert någon gång. Det första yrket jag sa att jag ville ha när jag var liten var liksom fiskare, inte för att jag ville äta upp fiskarna egentligen utan mest bara få vara på havet och hålla på med dom tror jag. Jag äter inte ens fisk, och har aldrig tyckt om det, så det kan inte ha varit anledningen till mitt drömyrke. Mamma har berättat att jag jämt gick precis vid kajkanterna i Grekland och kollade ner på fiskarna när jag var bara några år gammal. Jag har alltid älskat att snorkla och kunnat ligga ute i vattnet i flera timmar och kolla på fiskar. 
 
Clownfisk aka Nemo.
Grouper, den här hette tydligen George, den hängde alltid vid det här revet nära stranden. Han hade en fiskelina som fastnat i mungipan, så på sätt kunde man känna igen honom.
 
Med åren så svalnade havsintresset lite, jag älskade fortfarande att vara ute på havet men jag var duktigare på samhällsämnena i skolan och läste saminriktningen på gymnasiet. Jag hade planer på att plugga vidare och hålla på med mänskliga rättigheter eller arbeta med utvecklingsfrågor typ. 
Så efter gymnasiet jobbade jag som säljare ett tag på ett företag (och trivdes inte alls) när en av mina fd klasskompisar berättar att han ska åka till Egypten över vintern och utbilda sig till divemaster. Jag sa upp mig och bestämde mig för att följa med, och två veckor senare satt jag själv på ett plan mot Hurghada. Det var nog ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv. 
 
Crocodile fish, väl kamouflerad mot botten.
 
Lion fish/drakfisk. Taggarna på ryggen är supergiftiga, så man vill inte råka sätta ner handen på en drakfisk...
 
Dykningen var helt fantastisk. Jag blev nog väldigt bortskämd med att börja dyka på en så otrolig plats som Röda havet, där det är i princip standard att se drakfiskar varenda dyk och fantastiska korallrev, muränor var inget ovanligt. Jag tyckte inte alls det var lika bra att dyka i Grekland eller ens Zanzibar, men där har jag bara gjort ett par dyk så kan väl inte riktigt uttala mig, det finns säkert helt otroliga platser där med bara det att jag missat dem. 
Det var ju såklart ganska tufft att bara flytta till ett helt nytt land två veckor efter att man tagit beslutet, jag visste väl inte riktigt vad jag gav mig in på. Det var mycket jobbiga saker runt om, men dykningen... En del tycker att det känns konstigt att andas under vatten i början, jag tyckte det var den mest naturliga saken i världen. Jag önskar verkligen att jag hade haft en undervattenskamera redan då, vi såg så himla mycket coola saker! Jag har fått dyka med hajar, havssköldpaddor, bläckfiskar, stora napoleonfiskar, dykt på några vrak och kanske framförallt sett så fantastiskt vackra korallrev. 
 
 
 
När jag var i Egypten kom återuppväcktes min kärlek till havet och blev ungefär en miljard gånger starkare. Om det hade varit bättre betalt inom dykbranschen så hade jag kanske stannat och jobbat med det runt om i världen. Men efter fem månader var mina pengar slut, jag hade redan lånat en massa från mina föräldrar också, så jag var tvungen att åka hem igen. Någonstans kände jag ändå att det var det här jag ville hålla på med, jag ville vara ute på havet och få dyka jämt. 
 
Nudibranch/Nakensnäcka. Det här är ett av mina favoritdjur! Det finns sååå himla många olika fina varianter på nakensnäckor, den här är en av de vanligare och heter Pyjama nudibranch om jag inte minns fel. Jag blev lite av en expert på att hitta såna här under dyk, de är bara några centimeter stora så det kan vara lite svårt att se dom. 
 
Bluespotted stingray.
 
Tänk att jag för 6 år sedan tog ett beslut som skulle komma att ändra riktningen på mitt liv. Jag hade ju tänkt att bli diplomat, jobba med mänskliga rättigheter i FN eller något sådant. Riktigt så blev det inte. Eller jag började plugga statsvetenskap och utvecklingsstudier när jag kom hem från Egypten, för det hade jag ju bestämt att jag skulle göra. Det är ju också väldigt intressant, men efter ungefär ett år så blev den rösten som ville tillbaka till havet starkare och starkare och jag bestämde mig för att byta inriktning helt, började på tekniskt basår för att läsa upp naturämnena från gymnasiet. Nu är jag istället snart klar med en kandidatexamen i biologi och vill på något sätt jobba med bevarande av haven, rädda hajar eller miljöfrågor som rör haven på något sätt (och helst få dyka en del på arbetstid).
 
Muräna. Muränor är så himla coola tycker jag, och inte särskilt läskiga fast de har rätt rejäla tänder. De brukar oftast vara i såna här skrevor, och är ofta stationära, dvs de har en plats som de bor på och flyttar sig inte så mycket, så man kan se samma muräna på samma plats ganska ofta. 
 
Parrot fish/Papegojfisk.
 
Alla de här bilderna tog jag när jag och min sambo åkte till Sharm el Sheik i Egypten i februari 2012. Då hade jag köpt min kamera med tillhörande undervattenshus. Han har inget dykcert så han fick göra så kallade "prov-dyk", där man har en instruktör eller divemaster med sig som håller i en, och så får man bara gå ner till 6 meters djup. Jag vill så himla gärna åka iväg på bara en dykresa, när man är ute på en båt en vecka och kan ta sig till coola dykplatser som ligger långt från kusten och dyka 2-3 gånger om dagen. Kan inte tänka mig något härligare just nu. 
 
Koraller.
 
Chokladdoppade frökenfiskar. Jag tycker det är ett så himla gulligt namn på en fisk! Det är alltså de vit/bruna fiskarna man ser på bilden. 
 
 
Jag tycker verkligen att alla som har funderat på att ta dykcert ska ta och göra det så snart som möjligt. Det är så himla fantastiskt. Man är där 10-20 meter djupt nere, kollar upp och ser solen stråla mot ytan. Det enda man hör är sina egna andetag och bubblorna som kommer när man andas ut. Det finns ingen plats som gör mig så lugn och harmonisk som havet, oavsett om jag är under eller över ytan. 
 
Under ytan.
Små maneter i hjärtform! 
 
Så det var lite om min relation till havet och hur jag hamnde där jag är nu. Kanske totalt ointressant för en del, men då har ni i alla fall fått se lite undervattensfoton och det tycker i alla fall jag alltid är kul. Om ni har några frågor om dykning, hur man gör för att själv åka iväg på en sån resa eller om fiskar så fråga på så gör jag mitt bästa för att svara :)
 
Nyare inlägg