• Start
• DIY
• Konst
• Odling
• Biologi
• Shop

Värdesättning av konst

 

Idag har jag noll självförtroende vad det gäller mitt tecknande. Jag känner mig sämst, sämst, sämst. Jag har en A3-teckning som jag har tecknat på beställning, en uggla i zentangle-stil. Den skulle ha kostat 350 kr, men köparen slutade svara på mina meddelanden, så det var bara att inse efter ett tag att hen dragit sig ur. Så jag la upp den i en facebookgrupp för att försöka få den såld. Många tryckte på like och kommenterade att den var fin, några undrade om pris. Jag skrev som det var, att den skulle ha kostat 350 men att jag kunde tänka mig att sälja den billigare och föreslog 200 kr (jag vill ju bara bli av med den, men det skrev jag inte). Alla slutade svara. Eller en person skrev och frågade om hon då fick rättigheter att kopiera upp bilden, hon ville ha 4-5 stycken likadana. Jag tyckte inte att det kändes bra och skrev att isåfall får det vara för ett högre pris. Hon slutade svara. Alltså på riktigt, förstår ni hur billigt 200 kronor är för originalkonst? Det är vad som går åt vid ett vanligt besök till mataffären. Men en handgjord originalteckning som det bara finns en av är inte ens värt det. Originalpriset på 350 kr är också billigt. Antingen så är folk inte beredda att betala för konst (fast jag ser ju andra sälja sina alster för högre priser..) eller så är det jag som inte är tillräckligt bra. Antagligen är det en kombination av de båda. 

 

Jag skrev om det här i en annan grupp och frågade hur det var med rättigheter att kopiera upp bilder. Jag blev då kritiserad för att vara med och dumpa priserna i branschen och att 200 kr var alldeles för lågt. Jo, det är ju jättelågt, det tycker jag med, men inte ens för det låga priset blir ju bilden såld. Men, jag inser ju att jag inte är så pass duktig att jag kan ta över 1000 spänn för en teckning, inte i nuläget i alla fall. Kanske för en riktig tavla på duk, men inte för en tuschteckning. Men tar man under 1000 kr för ett original så dumpar man priserna. Men var ska man börja då? Har alla som idag arbetar som konstnärer och illustratörer börjat på en så hög nivå direkt och aldrig tagit under 1000 kronor för ett verk? Det är klart att konst ska värdesättas, det tycker jag med. Men innan man har blivit så pass duktig så att folk gladeligen betalar tusentals kronor för ens verk så är det inte okej att sälja originalkonst alls alltså? Det är väl exakt samma sak som när fotografer bygger en portfolio och då fotograferar billigt eller till och med gratis. Eller att det är billigare att gå och klippa sig hos frisörelever. Jag vet i och för sig inte hur det är med de branscherna, blir de också kritiserade för att dumpa priserna?

 

Jag vet inte, känner mig nedstämd och sämst som inte ens kan sälja en teckning för 200 kronor. Det är kanske jättelarvigt egentligen. Jag har ju ändå sålt en hel del prints och några porträtt och andra tavlor. Men jag tror hela "inte under 1000 kr"-grejen var det som gjorde mig ledsen, även om de må vara befogad kritik. Men om jag kanske aldrig blir så duktig att folk vill betala så mycket pengar för en bild, så då är det bara att lägga ner att försöka tjäna lite pengar på det man gör, eller? Hur ska man göra då? Enbart hålla sig till att sälja prints tills man är tillräckligt bra?

 

Förlåt för långt och rörigt inlägg, jag behövde bara skriva av mig lite. Obs, inlägget är inte menat som fiskande efter komplimanger.

Du ska absolut stå på dig! Folk har ingen respekt eller koll på hantverk och konst. Det betyder ju inte att du inte är fantastisk och jättebra på det du gör. Fortsätt med att vara du och måla din konst på ditt underbara vis! Många kramar <3<3

Jag förstår hur du känner, känner själv så väldigt ofta. Folk verkar inte villiga att betala mycket för ens konst, jag tror inte de förstår just hur mycket arbete det ligger bakom det man gör. 200 kr är lite för orginalkonst, när jag väl sålt tavlor har jag också sålt dem för runt 200kr, om inte mindre. Jag tänker ibland att jag borde sätta högre pris, men vågar inte eftersom jag är rädd att folk då inte vill köpa :/
Men det är bara att kämpa på och inte ge upp! din konst är värt mycket mer än 200kr:)

1: Skittrist att den som gjort beställningen drog sig ur utan att förklara sig. Det är fruktansvärt lågt gjort.

2: Det där med prissättning är en djävla djungel innan man är etablerad. Det är inte schysst av de etablerade att hate:a utan att försöka förklara och minnas hur det själv var.

3: En uppmuntran! Vad som ofta är problemet när folk ska köpa konst är okunskapen om arbetet som ligger bakom. Förutom den utbildning en kan ha gått och de ORÄKNELIGA timmar en övat för egen maskin tar det tid att producera själva alstret. (Det här är en av anledningarna till att jag hatar "pyssel" - jag menar, mina fem års utbildning och daglig träning? Det är värt såå mycket mer cred!) Ta broderi som exempel. Har en aldrig provat på det har man INGEN ANING om hur fruktansvärt tidskrävande det är. När jag hållit kurs är det den näst vanligaste insikten (efter "vad kul det är!" ;) hehe).

I alla fall: Vad kan en göra åt okunskapen? Utbilda naturligtvis. Hur gör en det? Genom att berätta hur lång tid en bild tagit att göra när en presenterar den, genom att visa, genom att hålla kurser eller som i vårt fall - dra igång en kreativ utmaning och hoppas fler följer med och provar själva = ökar sin förståelse!

Med andra ord är du på exakt rätt väg. Men det kan ju vara en klen tröst idag. Det är svårt att sälja sina grejer - men hellre personlig än mainstream, right? Då handlar det ju om att rätt grej ska till rätt person, och sånt kan dröja. Men när det händer uppstår magi! Jag har stått på marknad nu en vecka under december och det var SÅ DÖTT på min försäljningsfront. Alltså verkligen så omotiverande sorgligt deppigt jävla kasst. Men när jag lägger upp grejer på bloggen/fejjan händer det att de hamnar framför ögonen på Exakt Rätt Person och då spelar alla de där förbipasserande, tomma ansiktena på marknaden inte lika stor roll.

Låt det ta lite tid, var frikostig med din kunskap för den gynnar alla, och ge inte upp!
Sorry för roman, och kram!

Vet vad du menar, även om jag aldrig försökt sälja något själv. Har en vän som går tredje året på bildlinjen på gymnasiet, som gjort tryck i skolan. Hennes lärare tar 800 kr för sina, hon valde först att sätta 50 kr på sina, men höjde sen priset. Jag ska köpa ett jag paxat, och 170 kr för något hon gjort ca 7 av, kände jag att okej, jag som pank tycker det är rimligt, men hade jag haft pengar hade jag gärna betalat mer? Förstår inte vad som ska vara så svårt med att ge extra pengar mot vad man tror, när man vet att både materialet kostar, och även att konstnären lagt ner tid på det.

Och så tycker jag det är elakt av etablerade konstnärer att säga sånt, det är bara inte okej. Hoppas innerligt du får sålt det, tror det kommer bli bättre med tiden. Styrkekram!

Åh, men vad glad jag blir att det kommit lite gott ut eländet ändå! Och vad jag menar är att de flesta måste ta lite lägre priser till en början och sen arbeta sig upp. Lycka till för bövelen!

Ja, alltså de första tre åren vad bild- och formprogrammet på gymnasiet, men de räknas ju. Sen är jag utbildad Levande Verkstadspedagog - som bildpedagog fast med alla tänkbara material och tekniker och med fokus på den kreativa processen, att det är lustfyllt, tillgängligt och reflekterande, snarare än att man ska prestera en "korrekt" målning. För att inte tala om alla föreläsningar och kurser jag gått på min fritid, och all tid en lägger ner på att öva själv!

Planen att jag ska starta enskild firma så jag får mer ordning på de beställningar/försäljningar jag har, men också kunna hålla just kurser (vilket jag bara gjort ideellt tidigare). Återkommer när allt är mer i sin ordning! :)