• Start
• DIY
• Konst
• Odling
• Biologi
• Shop

Livet just nu

 

Blåmes från förra veckan.

 

Det är inte klokt vilken tid det tar att skriva en uppsats. Det känns som att det hela tiden finns fler artiklar jag borde läsa, fler bra källor att kolla upp, fler ämnen att ta upp. Men det börjar närma sig slutet snart! Jag har en bit kvar att skriva och redigera, det ska göras en vetenskaplig poster (som jag hoppas att jag hinner illustrera själv till!) och en liten redovisning ska förberedas. Men snart så kanske jag får lite tid att andas igen och kan sluta drömma om sköldpaddor på nätterna. Bloggen blir lite lidande när livet kommer ivägen men det får vara så. 

 

Jag har också gått och blivit gräsänka. Min sambo har åkt på turné i Tyskland med sitt band och ska vara borta i princip hela mars. Om ni vill lyssna på deras musik hittar ni den HÄR. Jättekul och coolt för dem, men det är så himla tyst och tomt hemma nu. Tar tacksamt emot tips på hur man inte saknar ihjäl sig när man är van att leva så tätt ihop. Jag flydde i alla fall tomheten och åkte hem till mina föräldrar igår och planerar att skriva härifrån de kommande dagarna. Och igår träffade jag mitt äldsta kompisgäng och gick ut och åt middag innan vi gick och såg på Chicago på Stadsteatern i Stockholm. Lisa Nilsson och Sharon Dyall spelar huvudrollerna och det var jättebra! Man borde gå på teater oftare, det behöver inte vara jättedyrt och är ju himla kul!

 

 

Idag är det 8 mars och internationella kvinnodagen. Jag tyckte den här Lilla Berlin serien var klockren. Jag är så fruktansvärt trött på sexismen, rasismen och den allmäna ojämställdheten i samhället. Kan vi ta och förändra det nu tack? Jag gick inte på någon demostration eller liknande utan tillbringade dagen med min mamma. Vi åkte ut till ett av naturreservaten här i Väsby och fotade fåglar. Eller jag fotade och hon var sällskap mest. Vi var ute och gick i ungefär fyra timmar (i dåliga promenadskor) så efter det vi ganska möra i kroppen. De bilderna tänkte jag visa om någon dag när jag hunnit redigera. Lite rörigt inlägg det här, men jag ville mest säga hej jag lever! Så, HEJ!

Men oj, vad länge han ska vara borta! Har nog inga speciella tips men min erfarenhet är att det bara tar några dagar av ensamhet innan det känns naturligt + att man får så mycket mer gjort när man är ensam hemma! Jag och Viktor brukar inte prata så mycket när vi är ifrån varandra för vi tycker att det känns extra jobbigt då. MEn där är man ju såklart helt annorlunda. SKa försöka lyssna på hans band när jag har möjlighet!

Verkligen klockren serie! Det är så typiskt, men sedan förstår jag de som resonerar som att Internationella Kvinnodagen inte borde få finnas för att det ska inte vara så som det är. Men så länge det är som det är, så är det ju viktigt att uppmärksamma, och vad är då bättre än en speciell dag? Jag menar, det är ju dagar varenda dag - ostbågens dag, kanelbullens dag, nutellans dag... Jag dör på det, det är så jäkla sjukt. Ska skapa mig en egen dag "Sannornas dag", nej skämt åsido. Känns som att en lätt kan göra det. Men just de viktiga dagarna är ju viktiga, och jag tycker på något sätt att det kan bli lite respektlöst, för då hamnar de viktiga dagarna i skymundan. Egentligen önskar jag att dagen inte skulle finnas, och jag ser det som målet med den här dagen och med allt feministiskt arbete - att vi till slut inte ens ska behöva ha en speciell dag, för att allt är bra. Det finns alltid saker att förbättra, men i framtiden hoppas jag att vi inte ska behöva en dag för den sakens skull. Nu blev det väldigt luddigt här, men jag hoppas att du förstår hur jag menar!